Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg med etiketten runstreak

Första rundan :-)

Eller, första är det ju inte, men första på min lilla mini-snigelstreak. Ett par timmar efter maten snörade jag på mig skorna och gav mig av till spåret. I dag valde jag att kliva på spåret på ett annat ställe än jag brukar så de olika med- och motlutorna kom ju inte riktigt som jag är van. Jag började med att gå 500 m för att värma upp. Sen började jag jogga, i äkta snigeltempo. Det var absolut varmare än jag räknat med, men det är ju bara att njuuuta av sol och värme. Ladda att solceller man har, liksom. Mitt årsbästa i sammanhängande löpning är 3 km, så jag siktade högt och hoppades på att klara 4 km. Siktade på - men trodde väl inte riktigt på det. I lugnt och fint tempo sniglade jag på. Det var lite för tätt inpå maten, men det är sånt man får stå ut med. Jag orkade jogga förbi en av de passager i spåret som är så himla sega och tunga. Inte snabbt, men med bibehållet löpsteg. Sen kommer det ett lättare parti, som flöt på utan problem innan jag kom till en uppförsbacke men de...

#8 - Ett lite längre pass

I dag var det faktiskt inte 30 grader varmt - utan bara typ 27 - så jag passade på att ta en längre runda. Upp till Motorp och ut på milspåret. Det finns en liten genväg så man kan ta bara 8,5 km, för jag känner mig grymt ensam i skogen när jag springer liksom längst bort på milen. Första halvan av rundan kändes helt okej. Jag tog det lugnt, gick uppför backarna och hade ingen turbo-fart. Helt plötsligt kändes det som att formkurvan ändå har vänt uppåt. Så himla gott! Sen kom jag till en uppförsbacke som är så brant, och består av lös sand och där liksom bara dog jag. Resten av rundan kände jag väl mer att "nä, formtoppen är nog inte så jävla uppåtgående, trots allt". De sista 3 km funderade jag mest bara på hur dum i huvudet man kan vara, att man inte tar med sig vatten när det är så varm. Jag växlade snigeljogg med gång, klart mest jogg men med små inslag av gång. Trots allt kändes det bra, även om jag inte fixar att jogga hela vägen var jag inte sop-slut efteråt. ...

#3 - blir det väl då

4,2 km i denna värme. Inte snabbt, inte snyggt - men genomfört. Som lite extra utmaning körde jag 3 ggr upp och ner i en liten backe, bara för att liksom. Det gick bättre i dag. Inte bra, men bättre. Men nåt är det som gör att hela kroppen känns blytung, att jag känner det som om jag har sirap i kroppen och gjutjärn i skorna. I morgon ska jag ta blodprov, mest för att utesluta att det inte beror på sköldkörteln. Jag vet att de symptom som uppkommer då är rätt diffusa, men många av dem stämmer in på mig. Extrem trötthet Sömn gör inte att man känner sig piggare (dålig sömnkvalitet) Förlorad uthållighet Intolerans mot fysisk aktivitet Kraschar efter 15.00 på em Dålig koncentration Förlust av motivation Vill vara ensam Andfåddhet Astma Svårighet att ta ett djupt andetag Torr hud Ljud i öronen (väsande, ringande) Sug efter söta saker Hälsporre (plantar fasciitis) Ingen mens eller lätt mens PMS Suddig syn Symptomen har jag hittat på sköldkörtelförbundets hemsida, men...

Jag blir så trött...

Alltså, på riktigt, jag känner mig rätt slut.Kroppen svarar inte riktigt, den känns tung och seg. Och jag vet inte riktigt vad det beror på. Det stör mig. Kanske är det värmen som ställer till det, den har ju varit både intensiv och långvarig. Jag har hoppat på ett par olika sommarutmaningar, men känner nog att de stressar mer än peppar så jag överväger allvarligt att kliva av dem och ta ett steg tillbaka. Istället för att jaga kryss och kilometer ska jag gå tillbaka till en enkel runstreak Det peppar mig, det får mig att komma ut varje dag. Eftersom semestern officiellt börjar i dag så är det nu det gäller. Visserligen joggade jag i går också, så kanske räknar jag från i går. Det betyder att jag redan är på #2. Här går det undan. 😆 I dag tog jag mig till Via-spåret i Kumla. Det är bara 2,5 km men känns som det tredubbla, särskilt när hela kroppen skrek att jag skulle gå tillbaka till bilen och åka hem i stället. Av de där 2,5 km är jag tveksam om jag joggade ens hälften. Men...

Allting har en ände....

I går körde jag #50. Eftersom det var snudd på storm valde jag att köra ett par kilometer på löpband. Eftersom löpband är nåt av det tråkigaste som finns så blev det verkligen en mini-runda. 2 km. Svettigt, visst, men mest bara trååååkigt. Väl hemma duschade jag, åt middag, grejade med en massa klubb-linnen och sen såg på tv. Inga konstigheter, alltså. När jag skulle gå och lägga mig kände jag mig öm och stel i höger knä, så där som man kan känna när man suttit för länge (i alla fall man om närmar sig de 50). Men det blev värre, och värre. Efter ca en timme vaknade jag av att det verkligen gjorde ont i knät. Eller, inte I knät utan på utsidan. På utsidan på insidan liksom. Alltså på den vänstra sidan av det högra knät, utanpå knäskålen. Det verkligen sprängvärkte. Jag kunde inte räta ut benet, men inte heller ligga det böjt alltför mycket. Att flytta benet kändes som att sticka en kniv i det. Klart oroväckande! Det kom ju så jäkla plötsligt. Ingen förvarning där inte. Efter en ...

Ett varv, en runstreak och ett taskigt flås

Min runstreak håller i sig. Nu är jag uppe på dag 25. Inte lång tid kvar alltså. Under förutsättning att jag avbryter efter maj månad. Det har jag inte riktigt bestämt än... Totalt under 2018 har jag joggat ihop drygt 35 mil. Jag har en liten förhoppning om att hinna jogga ihop 100 mil under året, och har gjort en liten budget på det. I så fall bör jag ligga på 40 mil när maj tar slut. Det kanske jag inte kommer att göra, men det känns ändå som att jag ligger rätt bra till nu, med tanke på att jag, när maj började, låg rätt långt efter budget. I lördags genomförde jag GöteborgsVarvet, ett varmt varv med en massa människor. Folk runt nästan hela banan. Helt otroligt, vilken stämning! Där är Varvet helt unikt, av alla de olika lopp jag testat. I början av april formulerade jag mig så här: Så här, med facit i hand kan jag ju säga att det gick rätt bra. Jag trodde nog att jag skulle fixa 3 timmar, om inget skulle inträffa, men 2.45 kändes utom räckhåll. När jag sen tog Tjejmile...

Pust, vad underbart varmt!

Jag älskar verkligen värme. Verkligen. Absolut! Men visst är det lite tuffare att jogga när det är över 25 grader varmt och solsken. Trots detta håller jag i min lilla runstreak, en runstreak som nu är 14 dagar gammal. I princip halvvägs, med andra ord. Många gula pluttar är det, vackert värre! Det blir inte särskilt långa rundor, så ingen kan påstå att jag är vältränad inför Varvet, men det är i alla regelbundet. Sammanlagt har jag fått ihop 58,7 km i maj, så det är ju inte direkt ultra. Formen har gått upp och ner. Vissa dagar känns både ben och flås som att de tycker det är okej att jogga, andra dagar bara vägrar flåset samarbeta. Kanske beror det på allt pollen, kanske är det dags att byta astmamedicinen. Jag ska slå en signal till vårdcentralen i morgon. I kväll tog jag en runda i Viaspåret, i Kumla. Det är en snäll runda, i princip helt platt. Trots värmen och trots att jag inte tagit nåt pollenpiller i dag, så kändes det rätt okej. Benen trummade på och flåset var, om ...

Det går framåt

I dag har vi nästan haft sommarvärme. Över 20 grader, helt underbart! Efter jobbet bytte jag om och drog i väg på min lilla fyra. Målet var långsamt tempo och met bara njuta av vädret. Njöt av vädret gjorde jag, men om det gick så långsamt vet jag inte. En av de bästa tiderna någonsin (för mig, så klart) på den rundan och säsongens bästa. Lite gåvila, men i övrigt bra fart på fötterna. Gillart! Vad gäller maten så har jag fyllt i Lifesum i dag, och känner att det är skönt att vara tillbaka på den banan. Bollnäsfil och musli till frukost, korv, potatis och morötter till lunch och så varmrökt fläskfilé till middag. Oj, vad det är synd om mig. Visst känner jag att sockertrollet vaknade till i helgen, efter de utsvävningarna, men det känns ändå okej att jaga ner det jäkla trollet under en sten igen. Där kan det stanna tills det är dags för GöteborgsVarvet. Och apropå Varvet - i dag släpptes den första, ytterst preliminära, prognosen för vädret den helgen.

Det rullar på...

Jag håller i min lilla runstreak. 6 dagar på rad nu, inte illa. I fredags fick jag dessutom ta min runda före jobbet, alltså vid halv 6, för att hinna med den. DET är inte min favoritsysselsättning på morgonen. Jag brukar ta kaffe och soffäng för att vakna i lugn och ro, men i morgonsol och med fågelkvitter var det faktiskt helt okej. I går var det STHLM trail run 10 km. Innan loppet var jag rätt spydig. Trail i Stockholm, liksom... he he. Det innebär väl bara att det inte är nån asfalt i spåret, typ. Eh, NEJ! Det var stenar och rötter, lera och en jävla massa uppförsbackar. I princip bara uppförsbackar. Uppför och lite, lite, lite plant. Jag lovar att det inte var nåt nerför. Ett par, tre steg kanske men inte mer. Bara uppför och uppför och uppför. Det övergår mitt lilla förstånd hur vi kunde gå i mål på samma ställe sm vi startade... Milen på 1:30, men jag får väl se det som att jag fick valuta för pengarna. Vädret var det inget fel på, solsken och värme, så det gick ingen nöd på...

Lifesum och en snigelrunda

I dag har jag tecknat upp mig för 3 månader med Lifesum. Syftet är att få koll på kosten, en sporre att äta vettigt och hjälp att tappa några kilo. Det första jag bara måste ta tag i är ju min sockerkonsumtion. Jag är jätteduktig på att peta i mig sött och gott, vilket absolut inte är nödvändigt. Jag misstänker att det är min skräpkost som gör att joggandet de senaste dagarna har varit extra jobbigt, det i kombination med en massa pollen kanske. I dag har jag roat mig med att försöka lära mig Lifesum-appen. Inte helt enkelt, det finns en väldig massa finesser där. Jag har matat in allt jag ätit och druckit, och jag har fått beröm. En liten gåggingrunda har jag också hunnit med. 5 km, tunga som fasen, i ett tempo som en snigel skulle fnysa föraktfullt åt. Det känns lite spännande att jag har STHLM trail 10 km på lördag och GöteborgsVarvet om 3 veckor. Inte så att jag inte fixar det, men frågan är ju hur lång tid det kommer att ta. Funkar det med vanlig tidtagning eller krävs d...

Jag har en liten fundering....

I morgon blir det ju maj. Maj består av 31 dagar. 31, det är ju inte så jäkla mycket. Eller hur? I fjol vår körde jag en runstreak på 80 dagar. I jämförelse med det är 31 ju ingenting. I alla fall ytte-pytte-lite. Med andra ord kanske det är läge att köra en runstreak nu i maj, så där för att komma igång ordentligt. Reglerna är enkla - minst 2 km varje dag. Det behöver inte vara snabbt bara det är snyggt :-)  Det är givetvis helt okej att kombinera med annan träning, ifall jag skulle få en härdsmälta och börja längta efter styrketräning eller så. Då får jag värma upp med 2 km på löpandet. Så - det kräver lite planering, men det ska nog gå bra. 31 dagar.....