I form innan femtio

Urban Run i Göteborg är ett roligt lopp helt utan prestationskrav. Ingen tidtagning, ingen stress. Runt i stan, in i byggnader och upp för trappor. Genom passager och längs vattnet. Göteborg visade sig från sin vackraste höstsida. Solsken och vindstilla. Helt perfekt!  Vid starten stod en speaker som skulle kunna jobba extra som stand up-komiker. Lättsam och rolig, så där så man nästan ville stanna och lyssna en stund till.  De knappt 1000 deltagarna släpptes i väg i tre omgångar och jag valde att stå i sista gruppen. På ganska lätta fötter joggade jag i väg mot första stopp - Domkyrkan.  Sedan fortsatte turen vidare mot en skola där det var flera våningar med trappor. Högst upp satt en liten kille och spelade piano. Galet duktig kille, knappt en tvärhand hög. Ner för trapporna i vidare ut i solskenet. Gator och gränder passerades, till och med rakt genom ett bageri/fik sprang vi. Där luktade det ljuvligt gott, särskilt som jag inte drack kaffe innan lo...

4,2 km i denna värme. Inte snabbt, inte snyggt - men genomfört. Som lite extra utmaning körde jag 3 ggr upp och ner i en liten backe, bara för att liksom. Det gick bättre i dag. Inte bra, men bättre. Men nåt är det som gör att hela kroppen känns blytung, att jag känner det som om jag har sirap i kroppen och gjutjärn i skorna. I morgon ska jag ta blodprov, mest för att utesluta att det inte beror på sköldkörteln. Jag vet att de symptom som uppkommer då är rätt diffusa, men många av dem stämmer in på mig. Extrem trötthet Sömn gör inte att man känner sig piggare (dålig sömnkvalitet) Förlorad uthållighet Intolerans mot fysisk aktivitet Kraschar efter 15.00 på em Dålig koncentration Förlust av motivation Vill vara ensam Andfåddhet Astma Svårighet att ta ett djupt andetag Torr hud Ljud i öronen (väsande, ringande) Sug efter söta saker Hälsporre (plantar fasciitis) Ingen mens eller lätt mens PMS Suddig syn Symptomen har jag hittat på sköldkörtelförbundets hemsida, men...

Alltså, på riktigt, jag känner mig rätt slut.Kroppen svarar inte riktigt, den känns tung och seg. Och jag vet inte riktigt vad det beror på. Det stör mig. Kanske är det värmen som ställer till det, den har ju varit både intensiv och långvarig. Jag har hoppat på ett par olika sommarutmaningar, men känner nog att de stressar mer än peppar så jag överväger allvarligt att kliva av dem och ta ett steg tillbaka. Istället för att jaga kryss och kilometer ska jag gå tillbaka till en enkel runstreak Det peppar mig, det får mig att komma ut varje dag. Eftersom semestern officiellt börjar i dag så är det nu det gäller. Visserligen joggade jag i går också, så kanske räknar jag från i går. Det betyder att jag redan är på #2. Här går det undan. 😆 I dag tog jag mig till Via-spåret i Kumla. Det är bara 2,5 km men känns som det tredubbla, särskilt när hela kroppen skrek att jag skulle gå tillbaka till bilen och åka hem i stället. Av de där 2,5 km är jag tveksam om jag joggade ens hälften. Men...

I går körde jag #50. Eftersom det var snudd på storm valde jag att köra ett par kilometer på löpband. Eftersom löpband är nåt av det tråkigaste som finns så blev det verkligen en mini-runda. 2 km. Svettigt, visst, men mest bara trååååkigt. Väl hemma duschade jag, åt middag, grejade med en massa klubb-linnen och sen såg på tv. Inga konstigheter, alltså. När jag skulle gå och lägga mig kände jag mig öm och stel i höger knä, så där som man kan känna när man suttit för länge (i alla fall man om närmar sig de 50). Men det blev värre, och värre. Efter ca en timme vaknade jag av att det verkligen gjorde ont i knät. Eller, inte I knät utan på utsidan. På utsidan på insidan liksom. Alltså på den vänstra sidan av det högra knät, utanpå knäskålen. Det verkligen sprängvärkte. Jag kunde inte räta ut benet, men inte heller ligga det böjt alltför mycket. Att flytta benet kändes som att sticka en kniv i det. Klart oroväckande! Det kom ju så jäkla plötsligt. Ingen förvarning där inte. Efter en ...

Jag fortsätter min lilla runstreak, i dag är det #36. Vid det här laget är det liksom en vana att få in en liten runda varje dag. I går körde jag Rallarrundan, ett lokalt lopp här i Hallsberg. Jag menar, det är ju så himla skoj med medaljer. Jag hade en plan på att hålla igen så pass att jag skulle orka jogga hela vägen, eller i alla fall väldigt mycket, men trots detta så kände jag efter en kilometer att det var tungt. Resten av loppet växlade jag mellan gång och jogging. Jag tappade liksom lusten att ta slut på mig, så jag joggade tills jag blev trött och sen gick jag lite. Jag tyckte jag tog en mindre evighet på mig, därför blev jag väldigt förvånad när jag insåg att jag gick i mål under 35 min. Efter loppet bjöds det på baguette och festis i kvällssolen. Snacka om livskvalitet! Idag var det dags för nästa runda, och eftersom det inte är så där galet varmt i dag så åkte jag upp till Motorp för en femma.  Även i dag gick jag ut med målsättningen att ta det så lugnt at...

Jag älskar verkligen värme. Verkligen. Absolut! Men visst är det lite tuffare att jogga när det är över 25 grader varmt och solsken. Trots detta håller jag i min lilla runstreak, en runstreak som nu är 14 dagar gammal. I princip halvvägs, med andra ord. Många gula pluttar är det, vackert värre! Det blir inte särskilt långa rundor, så ingen kan påstå att jag är vältränad inför Varvet, men det är i alla regelbundet. Sammanlagt har jag fått ihop 58,7 km i maj, så det är ju inte direkt ultra. Formen har gått upp och ner. Vissa dagar känns både ben och flås som att de tycker det är okej att jogga, andra dagar bara vägrar flåset samarbeta. Kanske beror det på allt pollen, kanske är det dags att byta astmamedicinen. Jag ska slå en signal till vårdcentralen i morgon. I kväll tog jag en runda i Viaspåret, i Kumla. Det är en snäll runda, i princip helt platt. Trots värmen och trots att jag inte tagit nåt pollenpiller i dag, så kändes det rätt okej. Benen trummade på och flåset var, om ...

Jag håller i min lilla runstreak. 6 dagar på rad nu, inte illa. I fredags fick jag dessutom ta min runda före jobbet, alltså vid halv 6, för att hinna med den. DET är inte min favoritsysselsättning på morgonen. Jag brukar ta kaffe och soffäng för att vakna i lugn och ro, men i morgonsol och med fågelkvitter var det faktiskt helt okej. I går var det STHLM trail run 10 km. Innan loppet var jag rätt spydig. Trail i Stockholm, liksom... he he. Det innebär väl bara att det inte är nån asfalt i spåret, typ. Eh, NEJ! Det var stenar och rötter, lera och en jävla massa uppförsbackar. I princip bara uppförsbackar. Uppför och lite, lite, lite plant. Jag lovar att det inte var nåt nerför. Ett par, tre steg kanske men inte mer. Bara uppför och uppför och uppför. Det övergår mitt lilla förstånd hur vi kunde gå i mål på samma ställe sm vi startade... Milen på 1:30, men jag får väl se det som att jag fick valuta för pengarna. Vädret var det inget fel på, solsken och värme, så det gick ingen nöd på...

Till frukost blev det en latte med lite kokosfett, det är liksom nödvändigt för att jag ska hitta till jobbet. Sen fyllde jag på med en kvarg och till lunch åt jag kyckling och haricots verts. En banan och ett par ägg under eftermiddagen innan det var dags för en kortare joggingrunda. Korv och broccoli till middag och lite varma koppen och ett par riskakor som kvällsfika. En bra dag, helt enligt plan och helt godkänd av Lifesum. Så fortsätter vi, tänker jag.

I dag har jag tecknat upp mig för 3 månader med Lifesum. Syftet är att få koll på kosten, en sporre att äta vettigt och hjälp att tappa några kilo. Det första jag bara måste ta tag i är ju min sockerkonsumtion. Jag är jätteduktig på att peta i mig sött och gott, vilket absolut inte är nödvändigt. Jag misstänker att det är min skräpkost som gör att joggandet de senaste dagarna har varit extra jobbigt, det i kombination med en massa pollen kanske. I dag har jag roat mig med att försöka lära mig Lifesum-appen. Inte helt enkelt, det finns en väldig massa finesser där. Jag har matat in allt jag ätit och druckit, och jag har fått beröm. En liten gåggingrunda har jag också hunnit med. 5 km, tunga som fasen, i ett tempo som en snigel skulle fnysa föraktfullt åt. Det känns lite spännande att jag har STHLM trail 10 km på lördag och GöteborgsVarvet om 3 veckor. Inte så att jag inte fixar det, men frågan är ju hur lång tid det kommer att ta. Funkar det med vanlig tidtagning eller krävs d...

I morgon blir det ju maj. Maj består av 31 dagar. 31, det är ju inte så jäkla mycket. Eller hur? I fjol vår körde jag en runstreak på 80 dagar. I jämförelse med det är 31 ju ingenting. I alla fall ytte-pytte-lite. Med andra ord kanske det är läge att köra en runstreak nu i maj, så där för att komma igång ordentligt. Reglerna är enkla - minst 2 km varje dag. Det behöver inte vara snabbt bara det är snyggt :-)  Det är givetvis helt okej att kombinera med annan träning, ifall jag skulle få en härdsmälta och börja längta efter styrketräning eller så. Då får jag värma upp med 2 km på löpandet. Så - det kräver lite planering, men det ska nog gå bra. 31 dagar.....