I dag var det faktiskt inte 30 grader varmt - utan bara typ 27 - så jag passade på att ta en längre runda. Upp till Motorp och ut på milspåret. Det finns en liten genväg så man kan ta bara 8,5 km, för jag känner mig grymt ensam i skogen när jag springer liksom längst bort på milen.
Första halvan av rundan kändes helt okej. Jag tog det lugnt, gick uppför backarna och hade ingen turbo-fart. Helt plötsligt kändes det som att formkurvan ändå har vänt uppåt. Så himla gott!
Sen kom jag till en uppförsbacke som är så brant, och består av lös sand och där liksom bara dog jag. Resten av rundan kände jag väl mer att "nä, formtoppen är nog inte så jävla uppåtgående, trots allt".
De sista 3 km funderade jag mest bara på hur dum i huvudet man kan vara, att man inte tar med sig vatten när det är så varm. Jag växlade snigeljogg med gång, klart mest jogg men med små inslag av gång.
Trots allt kändes det bra, även om jag inte fixar att jogga hela vägen var jag inte sop-slut efteråt. Det kändes skönt och jag kommer att göra om det.
Att jag såg en orm efter drygt en halvtimme, så där så att jag nästan trampade på den, får jag försöka glömma. Får försöka intala mig att de hör till naturen, även om jag inte ser nån nytta med dem alls.
Men man kan ju se på min pulskurva var jag såg den.
Första halvan av rundan kändes helt okej. Jag tog det lugnt, gick uppför backarna och hade ingen turbo-fart. Helt plötsligt kändes det som att formkurvan ändå har vänt uppåt. Så himla gott!
Sen kom jag till en uppförsbacke som är så brant, och består av lös sand och där liksom bara dog jag. Resten av rundan kände jag väl mer att "nä, formtoppen är nog inte så jävla uppåtgående, trots allt".
De sista 3 km funderade jag mest bara på hur dum i huvudet man kan vara, att man inte tar med sig vatten när det är så varm. Jag växlade snigeljogg med gång, klart mest jogg men med små inslag av gång.
Trots allt kändes det bra, även om jag inte fixar att jogga hela vägen var jag inte sop-slut efteråt. Det kändes skönt och jag kommer att göra om det.
Att jag såg en orm efter drygt en halvtimme, så där så att jag nästan trampade på den, får jag försöka glömma. Får försöka intala mig att de hör till naturen, även om jag inte ser nån nytta med dem alls.
Men man kan ju se på min pulskurva var jag såg den.
Kommentarer
Skicka en kommentar