Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio.

Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt.

Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på.

Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra.

Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.


Nya inlägg

Vilken U N D E R B A R helg!

Min snigelstreak håller i sig och jag är nu uppe i #43. Det känns lättare och lättare, vilket ju är syftet, så jag tänker nog att jag fortsätter ett tag till.

Tror jag!

För i helgen har jag varit på träningshelg. Visst skulle det vara en prestationsfri helg, och det var det på ett sätt, men nog katten har vi presterat. Vi har joggat, tränat löpteknik, joggat ännu mer, tränat löpstyrka och joggat lite till.

Och - nästan det häftigaste av allt - jag har badat!

I torsdags träffades vi vid 17. Jag var klart pirrig, det där med att träna i grupp är inte min grej. Jag känner mig alltid så himla långsam när jag joggar med andra, och jag är alltid rädd att bli frånsprungen eller känna att jag sinkar alla andra. Så fort vi möttes kände jag att det var helt okej att vara långsam, ingen var där för att ta OS-guld. Alla var där för att lära sig mer, träna, utvecklas och må gott. Men det visste jag ju inte när jag klev ur bilen på Harge Bad&Campings parkering.

Vi värmde upp och sen började vi j…

En drömrunda!

#26 - kanske börjar det ge resultat nu. Efter en sen lunch, bestående av en omelett, snörade jag på mig skorna och drog i väg till spåret i Motorp. Fullständigt o-pepp, men jag hade ändå siktet inställt på 4 km. Jag gick ut lugnt, det var kvavt även om det inte var så varmt. Hög luftfuktighet, liksom.

Jag behöll en snigel-fart och tuffade på.... 1 km... 2 km... inga problem.... 3 km.... fortfarande lätta fötter, och ett flås så bra att jag kunde föra en konversation med maken. Det händer inte ofta att jag kan föra ett samtal medan jag springer. Enstaka ord, ja, men inte samtal.

När vi kom tillbaka mot bilen visade klockan bara 3,6 km. Inte okej, så jag tog en liten extra runda. Maken var nöjd och väntade vid bilen. Hade han inte varit med hade jag nog tagit en kilometer, eller två, extra. Nu nöjde jag mig med några hundra meter så jag kom upp i 4 km.

Fördelen med det är att jag inte var slut när jag kom i mål, utan mest taggad på en ny runda i morgon.

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt...

Jag borde ligga på minus nu.

Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen. Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt.

Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där genväg…

Dagens ungdom... *fnyser*

Jag började dagen (eller i alla fall efter kaffe och frukost) med en 7 km promenad med maken. Vi måste ju samla steg på räknaren nu när vi kör en juni-utmaning.

Sen gick jag ner och hämtade ett paket på Frendo - mina byxor, de som jag beställt som minustiokilosbelöning.

Efter lite chillande i soffan var det dags att ladda om och åka ner till RallarRundan, ett lokalt lopp som går här varje år. 45 min innan start kom ett skyfall av sällan skådat slag, och startområdet blev liksom en insjö. Men det var varmt regn, och då är det mest bara ljuvligt.

När starten gick hade det slutat regna, solen tittade fram och det var varmt. Varmt, kvavt och fuktigt, Som ett växthus! Jag hade ingen brådska utan sniglade på i mitt tempo. Tyckte jag. Men vid ca 3,5 km kände jag att jag behövde en gåvila, så jag tog 100 m. Jag började jogga igen, men kom snart ikapp en tjej på kanske 12 år. Hon gick och såg rätt ynklig ut med tårar rinnande på kinderna. Jag stannade till och kollade läget. Hon var mest besvi…

Stockholm high five - och avslutning på maj

Min utmaning, att köra sockerfritt och snigelstreak de sista 13 dagarna av maj, tog slut i går.

Jag höll ut, joggade varje dag och avstod sötsaker och skräpmat. Det hela avslutades med High five i går, i Stockholm. Loppet kändes bra. Perfekt väder, bra bana, underbara funktionärer.

Jag försökte hålla igen i början, men det är så himla lätt att dras med av omgivningen. Första kilometern klockade jag på 6:42, vilket är på tok för snabbt. Andra kilometern var mer lagom, 7:21, men den tredje gick snabbt igen - 6:55.

Vid 3,5 km kom en uppförsbacke (ja, det kom några tidigare också men de fixade jag) och då tog jag slut. Jag valde att gå ca 100 m, sen joggade jag i några hundra meter innan jag blev tvungen att gå ca 100 m till. Trots detta fixade jag den kilometern på 7:12. In i mål var det sedan inte fullt 1 km, så den biten fixade jag på 5:29.

Min sluttid blev 34:00 min. Inget världsrekord, men jag är grymt nöjd.

Efter loppet åt vi pasta i kvällssolen innan vi gick tillbaka till hotellet f…

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte.

Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut.

I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila.

Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.