I form innan femtio

I höstas fick jag en galen idé om att Team snigel skulle behöva ha ett snigel-anpassat Backyard ultra. Ett original-upplägg är för stressigt för en snigel, alltså fick vi rodda ihop ett eget. Istället för 6,7 km/timme siktade vi på 5 km/timme. Betydligt rimligare. Ta in anmälningar och betalning, beställa tröjor och nummerlappar, medaljer så klart, nyckelband och buff - allt i Team snigels vackra design. När jag började rodda med detta kändes det som att det var en evighet innan det skulle bli april, men hej hopp vad tiden går snabbt. Innan jag hann reagera gick det från februari till påsk och då var det ju liksom bara några dagar kvar. I fredags for jag ner till Skövde för att fixa till de allra sista förberedelserna, som att gå banan ett varv och sedan plocka ihop start-kiten i påsar. Några goa sniglar kom redan i fredags och hämtade sin påse, vilket var toppen. Mindre för mig att bära till starten, liksom. Spåret, gula femma på Billingen i Skövde, var ju lika vacker s

När maken fyllde 50, för en dryg månad sen, fick han en övernattning i Jumbo stay. Han har pratat om det hotellet länge, så jag bokade in en natt i cock pit. Att hitta till Jumbo stay var inte helt lätt, men när vi väl hittade dit så var det väldigt trevligt Annorlunda - men trevligt. Själva rummet var väldigt litet, i princip bara en dubbelsäng stort, och det var liksom inte full takhöjd överallt. Hukande fick man förflytta sig förbi sängen, in på toaletten (som inte heller hade full takhöjd överallt). Till rummet hörde också ett rum med tv, några flygplansstolar att sitta i och ett bord. Även en privat balkong hörde till, men det var för kallt för att nyttja den. Det gäller ju att fira när man får chansen så vi drack blått bubbel. Gott, men knappast särskilt vuxet eller exklusivt. Vi passade också på att ta en promenad till Sky city på Arlanda. Dels för att äta, dels för att ta en titt på Kapellet där vi gifte oss för drygt 10 år sen. Det som är extra häftigt med kapellet ä

Tidigt i morse klev jag upp på vågen och konstaterade att det var minus även denna vecka. Inte mycket, 2 hg, men minus. Bra där! I dag har jag också varit till vårdcentralen. I samband med blodgivningen förra veckan såg de att mitt blodvärde sjunkit. Jag har dessutom haft en hel del huvudvärk och en del yrsel den senaste tiden, så det borde väl liksom kollas upp. 5 min i väntrummet, 5 min hos läkaren, 15 min i nytt väntrum och sen 2 min på labb - sen var jag 8 rör fattigare. De kollar blodvärde och serum, B12 och D-vitamin, TSH och T4, sen var det ett ett par-tre värden till som jag inte ens minns namnet på. Svar på proverna kommer under nästa vecka, så jag får väl ge mig till tåls till dess. Vänta är inte det jag är bäst på, men jag får se det som pannbensträning.  😏

I lördags gjorde jag som jag brukar, jag släppte lös lite vad gäller matval. Grillpremiär med korv och bröd i vårsolen, lite godis framför tv:n, ett par glas vin och dessutom lite chips. Inom budget, men med stöd av min bonusar. Söndagen var helt okej, både vad gäller mat och motion. I går (måndag) tog jag en runda redan innan frukost. Efter en dusch blev det bananpannkakor med hallon och sen en tågresa till Linköping för ett par dagar på universitetet. Till lunch blev det en plocksallad, men med ett rätt klent utbud. Räkor, kyckling, ägg plus grönsaker. Inte det sämsta, men inte heller nån delikatess. Till middag blev det äpple, banan, kvarg och ett par grillade kycklinglår. Hotellfrukosten i morse blev det en liten smörgås med ägg, lite yoghurt med musli och honungsmelon.  Lunchen skulle gå snabbt, så där blev det kycklingwrap. Ett par bananer kompletterade dagen och väl hemma blev det kycklingfärs med majs och svamp. Inget godis eller andra sötsaker, inget skräp alls fast jag va

Vårsol, underbar natur, ganska pigga ben (men ett flås som inte var helt med) och fredag - jag menar, kan det bli bättre. 5 km fördelat på 200 m gång som uppvärmning, 3 km jogg, 100 m gång, 550 m jogg, 150 m gång, 1 km jogg.  Inte snabbt, men snyggt :-) 3 km sammanhängande jogg är nog årsbästa, och det bara några dagar efter blodgivning. Nu blir det en lat fredagkväll i soffan, med lite gott att äta och dricka. En tallrik med två sorters melon, vindruvor, passionsfrukt och lite kallskuret. Jag känner att jag står ut med det, faktiskt.

Oj vad veckorna går snabbt. Så där snabbt att man nästan blir åksjuk. De senaste veckorna.... hm, eller kanske sen jul ungefär, har jag dragits med en envis huvudvärk. Flera dagar i veckan har jag kommit hem från jobbet med skallen sprängande. Jag bokade tid hos optikern, som meddelade att synen förändrats en aning på nära håll. Nästan 10 000 kr - men så fick jag också 3 par nya glasögon. En aning bättre blev det kanske, men helt klart var det inte det som var orsaken. Jag började också känna att jag fick svårt att koncentrera mig, svårt att fokusera, vilket är en mycket dålig egenskap när man både pluggar och jobbar.  Närminnet blev ännu sämre än det redan var - och det var lågt från början. Jag stupade i säng, hade fullt upp att hålla mig vaken till kl 21. Det gick så långt att jag började fundera på om det var för mycket, att jag var stressad, att jag var på väg mot den där väggen som folk pratar om. Den väggen vill jag gärna undvika. I måndags lämnade jag blod. Det är nåt j

Nu har jag kört Viktväktarna i 7 veckor. Det är inte första gången jag kör VV, men jag tänker att det får vara den sista. Nu ska jag fixa det här. Jag är absolut inte fullärd, och jag gör också mindre kloka val emellanåt, men de blir färre och mindre okloka - något som ju är syftet med min resa. Jag har lärt mig en del dessa veckor och jag tänkte försöka sammanfatta några av mina lärdomar och framgångsfaktorer. Jag vill betona att det här inte är enligt Viktväktarnas rekommendationer, utan det är mina egna tankar och beslut. Tankar och beslut som fungerar för mig, i alla fall just nu. Jaga inte 0-mat. Förra gången jag var med i VV kunde jag äta 0-mat på dagen för att ha nästan hela ransonen kvar till kvällsfika, som då blev mackor eller annat skräp - för jag hade ju så många SP kvar. Räkna inte en hel måltid som 0. Ibland, eller rätt ofta, består min matlåda av 0-mat, eller i alla fall väldigt lite SP. Jag äter ofta kycklingfilé eller fisk med grönsaker. Jag räknar ändå en målti

Ingen kan påstå att jag är snabb, men jisses, man ska inte ha bråttom i joggingspåret. Jag lunkar på i mitt snigeltempo och det är helt okej. I dag joggade jag mer än på länge. Jag gick två korta snuttar (2 lyktstolpar) plus varannan stolpe upp för backen (2 lyktstolpar) och på den steniga stigen mellan spåret och vägen (ca 150 m). För ett par veckor sen trodde jag det var omöjligt att jogga hela rundan, men nu känns det faktiskt rimligt. Även i uppförsbackarna. Jag skulle vilja ta en joggingrunda borta vid Motorp, ett motionsområde ca 1 mil härifrån. Det som hindrar mig, bortsett från att det tar lite längre tid än att nöta spåret här hemma, är att det är rätt öde där dagtid - och jag gillar inte känslan av att vara ensam i skogen. Trots att jag gått och joggat rätt mycket de senaste dagarna känns hälen bra. Jag kan känna en aning, särskilt om jag suttit stilla för mycket, men det är inget som hindrar eller oroar mig nu. I dag ska jag lämna blod så sen blir det nog ett par d

Det finns två bilder som florerar rätt friskt på facebook och andra sociala medier. Bilder som känns som en egen liten floskel, men som också stämmer galet bra.  Oavsett vilket mål man strävar mot så är det väldigt sällan som vägen är skottrak och helt utan små dikeskörningar. Jag tänker att min resa mot ett hälsosamt vardagsliv, en viktminskning och bättre motionsvanor, den resan går framåt även om det ibland är gupp på vägen, nåt tjälskott så där och kanske en och annan dikeskörning. För mig är det viktigt att jag snabbt tar mig tillbaka upp på vägen igen, och lär mig nåt av mina dikeskörningar. Det är också viktig att jag inte hamnar i jag-är-så-värdelös-som-inte-klarar-av-det-här-så-det-är-lika-bra-att-jag-skiter-i-det-tankar utan att jag kommer ihåg att varje dag jag gör kloka val är en seger (och de andra dagarna är lärodagar).  Mitt mål är ju att leva hälsosamt, att bli vardagsaktiv och vara en god förebild för mitt barnbarn. Mitt mål är inte att bli asket, elitidrot