I form innan femtio

Jag travar på, och tänka sig.... nu är det snart en vecka. Inte illa. Jag håller i maten. Följer LCHF och mår rätt bra av det. Inte särskilt godissugen, men i dag har jag haft en tung huvudvärk. Den kan väl delvis bero på vädret också, men sockeravgiftningen är nog den främsta orsaken. Dagens frukost var löjligt god. Turkisk yoghurt med lite grädde och hallon. Lite syrligt, men så gott! Till lunch blev det choritzo och halloumi. Lättlagat och enkelt. Salt, smakrikt.. perfekt. Middagen blev galet god. Köttfärsbiffar med en hel del sambal oelek och haricots verts som stekts med lite grönmögelost. Alltså, hur gott kan det bli... Vad gäller motion så tog jag mig upp till Motorp för att få lite variation. Jag är rätt less på det tråkiga spåret här hemma. 24 grader stod det på termometern, och det lät ju som rena vintern i jämförelse med hur det har varit i sommar. Men nej, 24 grader och typ 150% i relativ luftfuktighet är för jävligt. Punkt! Efter ungefär 4 km kom i alla fall re

Ytterligare 2 dagar har gått och jag har följt min plan. Inga lång joggingturer, det är ju för fan olidligt varmt, men jag har i alla fall joggat. Och jag har hållit mig till LCHF. Inte en kolhydrat i onödan, även om några slinker ner genom lite mjölk i kaffet och så. Men inget godis, inget vin, inget fikabröd.... inte ens bröd till dagens lunchsallad. Jag känner mig grymt nöjd med att jag just överlevt tredje dagen, den som brukar innehålla huvudvärk och allmän irritation, utan några svårigheter alls. BRA JOBBAT!

Dag 1... har gått riktigt bra. En kopp kaffe med mjölk i morse, sen tog jag en liten joggingrunda. En runda som faktiskt kändes helt okej. Efter en dusch satt det fint med frukost, en smoothie på naturell yoghurt, hallon och chiafrön. Ruggigt gott! Till lunch åt jag lite kallskuret och grönsaker. Hemodlad gurka och små, lila, hemodlade paprikor. Mättande och perfekt mat när det är över 30 grader varmt. För att inte smälta i värmen mixade jag lite frysta bär med grädde och turkisk yoghurt. Nästan som glass, svalkande och gott. Middagen bestod av kyckling, svamp, bacon och halloumi, ihopstekt i små bitar. Salt, gott.... ljuvligt!

Den här sommaren kommer att gå till historien på många sätt. Skogsbränder.... värme... sockerfrossa... motionsbrist. Det här håller inte. Nu är det dags att kamma sig. Nu får det bli nån jävla ordning. Ordning med mat och med motion. Inget socker, inga sötsaker, knappt några kolhydrater alls de dagar jag är hemma. Jag har ett gäng hotellhelger/lopp i höst och då släpper jag efter lite, men i övrigt får det bli mer åt LCHF-hållet tills jag avgiftat mig. Motion varje dag. Är det för jävla varmt får det bli på gymmet, men nån form av svettig aktivitet ska det bli. Minst 2 km jogging, helst mer och gärna med inslag av styrketräning också. Det enda socker-undantag jag gör är för Resorb, eller annan vätskeersättning. I denna värme känns det viktigt med vätska och salter. Vad gäller motion kan jag, om det krisar, byta ut 2 km jogging mot PW, ifall värmen är vedervärdigt vidrig. Det ska ju liksom inte bli hälsovådligt.

Två besök hos naprapaten, där han stångade min häl med nåt tortyrredskap som han kallade stötvågsbehandling, och sen mår hälen mycket bättre. Jag har tagit ett par, små rundor men det är ju så överjävligt varmt att det ändå inte går att jogga. Nästa helg är det Skövde 6h. Det lockar definitivt, samtidigt som värmen skrämmer mig och jag är lite rädd att försämra hälen. Det kloka vore att låta bli... Men klok är inte alltid kul. Jag har aldrig avbrutit ett lopp, jag har alltid fullföljt dem även om det skett gående istället för springande. Det känns som en svit jag vill behålla. Dessutom har jag flera andra lopp inplanerade. STHLM urban trail, UV45, Midnattsloppet (som jag vann en startplats till), Göteborg urban trail och STHLM X. Sen tror jag att det är slut på lopp för 2018, men det kan komma att ändras.

Min lilla runstreak blev 10 dagar, sen sa hälen ifrån på allvar. I går morse ville det onde inte ge med sig trots at jag gick som uppvärming, och vid en närmare koll såg jag också att hälen var svullen bak vid hälsene-fästet. Bara att inse att det inte var riktigt som det skulle, alltså. En bidragande orsak kan ju vara att jag, under lördag och söndag, gick drygt 56 000 steg, vad vet jag... Oavsett orsak valde jag att avbryta den knappt påbörjade morgon-joggen och linka tillbaka till hotellet. Istället bokade jag en tid hos en naprapat så i förmiddags var jag in till Örebro och visade upp min häl. Naprapaten konstaterade rätt enkelt att det är nån slemsäck runt senfästet bak på hälen som är irriterad. Han rekommenderade stötvågsbehandling, men pratade också om vilka skor man ska ha för att inte överbelasta hälsenan och dess fäste. Stötvågsbehandling är kanske bra, men skönt är det fasen inte. Satan i gatan vad det gjorde ont när han kom åt de mest ömma området. Men hjälper det ä

Efter en flera timmar lång bilresa, en god lunch och sen en glass på stan var det rätt tungt att byta om till träningskläder och snöra på sig skorna. Men har jag nu bestämt mig för att jogga varje dag så är det ju så. Dock tar värmen nästan kål på mig, så jag nöjde mig med en runda på 3 km. Det gick inte snabbt, det blev inte långt och det var sannolikt inte ens snyggt - men vad fasen, det blev i alla fall av.

Även i dag blev det en runda, så nu är jag uppe i #5. Inte klokt vad tiden går. 🏃 Även i dag var det galet varmt, vilket ju påverkar löpningen. Men jag genomförde den, det är ju i alla fall positivt. Jag har också fått svar på sköldkörtelproverna. De ligger inom normalspannet även om T3 ligger precis på nedre gränsen och TSH låg på nedre delen av skalan, men inte på gränsen. T4 låg så där snyggt i mitten av referensvärdena. Med andra ord är det inte sköldkörteln som spökar, vilket absolut känns bra. Äh, jag tänker så här: De dagar jag är bortrest i sommar får bli som det blir, det gör jag ingen biggie över. De dagar jag är hemma försöker jag tänka till på vad jag äter och dricker. När semestern väl är slut på riktigt tar jag ett riktigt omtag med matvanorna. Absolut inga snabba kolhydrater på några veckor för att avgifta mig, liksom. Kanske till och med LCHF, det brukar ju funka bra, så snart UltraVasan är över. Ett av mina mål är ju att jag ska orka springa en mil innan nyå

I dag har det inte varit så där galet varmt utan mer mänskligt. Riktigt skönt! Dottern med familj är på besök så flera timmar av dagen har jag hängt med Lill-Troll. Bara det ger ju en hel del steg på räknaren. Efter en sen lunch drog dottern och hennes sambo i väg på en runda och när de var tillbaka var det min tur. Benen kändes rätt okej och flåset var bättre än på ett bra tag. Det är fortfarande nåt som inte känns helt okej. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Det känns liksom som jag får luft... eller snarare som att jag inte kan ta till mig syret i luften för det är inte riktigt tungt att andas... Tradigt värre!

4,2 km i denna värme. Inte snabbt, inte snyggt - men genomfört. Som lite extra utmaning körde jag 3 ggr upp och ner i en liten backe, bara för att liksom. Det gick bättre i dag. Inte bra, men bättre. Men nåt är det som gör att hela kroppen känns blytung, att jag känner det som om jag har sirap i kroppen och gjutjärn i skorna. I morgon ska jag ta blodprov, mest för att utesluta att det inte beror på sköldkörteln. Jag vet att de symptom som uppkommer då är rätt diffusa, men många av dem stämmer in på mig. Extrem trötthet Sömn gör inte att man känner sig piggare (dålig sömnkvalitet) Förlorad uthållighet Intolerans mot fysisk aktivitet Kraschar efter 15.00 på em Dålig koncentration Förlust av motivation Vill vara ensam Andfåddhet Astma Svårighet att ta ett djupt andetag Torr hud Ljud i öronen (väsande, ringande) Sug efter söta saker Hälsporre (plantar fasciitis) Ingen mens eller lätt mens PMS Suddig syn Symptomen har jag hittat på sköldkörtelförbundets hemsida, men

Alltså, på riktigt, jag känner mig rätt slut.Kroppen svarar inte riktigt, den känns tung och seg. Och jag vet inte riktigt vad det beror på. Det stör mig. Kanske är det värmen som ställer till det, den har ju varit både intensiv och långvarig. Jag har hoppat på ett par olika sommarutmaningar, men känner nog att de stressar mer än peppar så jag överväger allvarligt att kliva av dem och ta ett steg tillbaka. Istället för att jaga kryss och kilometer ska jag gå tillbaka till en enkel runstreak Det peppar mig, det får mig att komma ut varje dag. Eftersom semestern officiellt börjar i dag så är det nu det gäller. Visserligen joggade jag i går också, så kanske räknar jag från i går. Det betyder att jag redan är på #2. Här går det undan. 😆 I dag tog jag mig till Via-spåret i Kumla. Det är bara 2,5 km men känns som det tredubbla, särskilt när hela kroppen skrek att jag skulle gå tillbaka till bilen och åka hem i stället. Av de där 2,5 km är jag tveksam om jag joggade ens hälften. Men