I går körde jag #50. Eftersom det var snudd på storm valde jag att köra ett par kilometer på löpband. Eftersom löpband är nåt av det tråkigaste som finns så blev det verkligen en mini-runda. 2 km. Svettigt, visst, men mest bara trååååkigt. Väl hemma duschade jag, åt middag, grejade med en massa klubb-linnen och sen såg på tv. Inga konstigheter, alltså. När jag skulle gå och lägga mig kände jag mig öm och stel i höger knä, så där som man kan känna när man suttit för länge (i alla fall man om närmar sig de 50). Men det blev värre, och värre. Efter ca en timme vaknade jag av att det verkligen gjorde ont i knät. Eller, inte I knät utan på utsidan. På utsidan på insidan liksom. Alltså på den vänstra sidan av det högra knät, utanpå knäskålen. Det verkligen sprängvärkte. Jag kunde inte räta ut benet, men inte heller ligga det böjt alltför mycket. Att flytta benet kändes som att sticka en kniv i det. Klart oroväckande! Det kom ju så jäkla plötsligt. Ingen förvarning där inte. Efter en ...