I form innan femtio

Nu har jag vilat, eller egentligen mega-slöat, i en vecka. Jag har knappt rört mig denna vecka, så hälen borde inte ha nåt alls att klaga på. Den känns inte heller missnöjd. Tvärtom. Den känns så nöjd att jag nästan - men bara nästan - skulle kunna tänka mig en liten joggingrunda. Men jag ska inte göra det, jag ska vara ordentlig och klok, jag ska lyssna på naprapaten och göra som hon säger. Istället för att jogga ska jag träna annat. Jag ska passa på att köra min favorit - styrketräning. Skoja ba, det är tråkigt - tråkigt men bra. Dessutom ska jag köra i gång med en webbkurs som jag har hittat. En webbkurs via ToppHälsa , där man inte bara följer en diet utan också jobbar lite med sig själv och sitt förhållande till ätandet. Min dröm, mitt mål, är att hitta en aktiv, hälsosam vardag och göra det till en naturlig del av livet.

20 st bokstäver som bildar orden retrokalkaneär bursit . Rena grekiskan... eller ja, latin då antar jag, men som krasst betyder " ingen jogging på minst en månad ". Det kan också översättas med " inflammation i den djupa slemsäcken i hälen " eller " stötvågsbehandling, laserbehandling och diklofenac ". Däremot kan det inte översättas med " Kullamannen om 10 dagar ". Tvärtom är det bara att avboka resan, meddela de underbara Go ninja sportsclub att jag tyvärr inte kan representera dem nästa helg (jag som var så himla glad över min startplats). Joggingen får bytas ut mot aktiv vila, dvs motionscykel (hm, ont i rumpan), cross trainer (åh, tråååkigt), promenader (om de inte känns i hälen) och styrketräning (hurra, så himla jätteskojsigt *not*). Jag borde inte klaga, det hade kunnat vara så mycket värre. Spik i foten, liksom.... Alltså får jag göra det bästa av situationen. Lägga in pass på gymmet, pass som innehåller lite kondition (på cy

För tillfället hoppar jag mellan olika motionsformer. Step up och indoor walking på gymmet, promenad och jogging utomhus. Antagligen inte det bästa om man vill bli bra på nåt - men helt okej om syftet främst är att röra sig för att må bra. Förra helgens kuperade trail-bana ska få sig ett besök även i morgon. Det var svettigt och flåsigt, men skönt och utmanande. Roligt! Något jag däremot inte fixar längre är LCHF. Fettet står mig upp i halsen, vilket innebär att jag äter fel och har svårt att hålla mig mätt. Jag tror fortfarande på lågkolhydratkost, men det är inte det samma som LCHF. Att undvika snabba kolhydrater, som vitt bröd och godis, ät äta mycket frukt och grönt, att äta ren mat som inte processats en massa och regelbunden motion - jag tror egentligen det är det bästa, det rätta om man vill må bra.

Hej, jag heter Carina och jag är en LOPPOHOLIC! Just nu sitter jag och dreglar över lopp under 2019. Jag är ju redan anmäld till SUB2019 och Ragnar, liksom UltraVasan men det är ju bara tre lopp. Tre dagar av 2019s 365 dagar. Finns ju plats för mååååånga fler lopp. Premiärmilen vore ju trevligt. Color obstacle rush är ett kul lopp. High five, kanske...  Run for pride verkar roligt. Rosa bandet... Det finns ju hur många lopp som helst! Vore jag snuskigt rik skulle jag ta tjänstledigt ett år och bara åka runt i landet (hm, även grannländer kanske) och delta i olika lopp. Jag skulle nästan inte behöva träna, skulle kunna delta i lopp ett par gånger i veckan, liksom.  Visst vore det väl himla skoj!

I alla fall - nästan. Minst 30 min motion varje dag, det funkar fint. Lchf har gått bra... fram till i går eftermiddag. Jag åt en felplanerad och tidig salladslunch på tåget på väg till universitetet. Föreläsningarna började kl 13. Rast vid 15, då var jag rätt hungrig. På Pressbyrån finns inte så himla mycket bra val, så jag köpte en proteinbar. Inte det klokaste, men bättre än en kexchoklad liksom. Till middag, hemma hos en kompis, åt jag LCHF igen. Men sen var det hotellfrukost i morse... Där trillade jag dit och åt ett par mackor. Sedan en macka till förmiddagskaffet. Och så en korv med bröd på Pressbyrån på väg hem. Så jäkla onödigt! Jag har ju klarat mig så länge utan snabba kolhydrater. Nåväl, hemma igen så gick jag snabbt tillbaka till min färdiglagade matlåda med LCHF-mat igen. Nu tror jag nog att jag klarar att hålla mig på banan igen fram till helgens äventyr i Stockholm. Där kan det nog bli ett avsteg, men i så fall är det okej. Vad gäller träning så började jag dage

Efter några timmars pluggande kunde jag liksom inte skjuta på det längre. Jag bytte om och gav mig ut. Solen sken och vädret var verkligen ljuvligt. Tanken var en liten tvåa, bara, för att inte ha så höga krav. Väl ute var det så underbart att svängde jag av mot spåret istället för hemåt. Jag kan inte säga att det gick lätt, jag tog några gåvilor, men jag fullföljde det och jag mådde bra av det. En dusch och sen lunch - livskvalitet. Några timmar senare var det dags för ett pass spinning. Jag har inte gått på spinning så ofta, men vet ju att det är svettig värre. Jag hade höga förväntningar, men... Tyvärr var det inte nåt pass för mig. Jag gillade inte musiken och jag tyckte inte ledaren var peppig på det sätt som jag vill ha det. Inget konstigt, man kan inte passa alla. Vad gäller maten håller jag i mitt LCHF och sötsuget är i princip borta. Just nu känns det inte omöjligt att hålla i det fram till Kullamannen. Dit är det ju bara 33 dagar. Mindre än 5 veckor alltså. Innan dess