Fortsätt till huvudinnehåll

Första rundan :-)

Eller, första är det ju inte, men första på min lilla mini-snigelstreak.

Ett par timmar efter maten snörade jag på mig skorna och gav mig av till spåret. I dag valde jag att kliva på spåret på ett annat ställe än jag brukar så de olika med- och motlutorna kom ju inte riktigt som jag är van.

Jag började med att gå 500 m för att värma upp. Sen började jag jogga, i äkta snigeltempo. Det var absolut varmare än jag räknat med, men det är ju bara att njuuuta av sol och värme. Ladda att solceller man har, liksom. Mitt årsbästa i sammanhängande löpning är 3 km, så jag siktade högt och hoppades på att klara 4 km. Siktade på - men trodde väl inte riktigt på det.

I lugnt och fint tempo sniglade jag på. Det var lite för tätt inpå maten, men det är sånt man får stå ut med. Jag orkade jogga förbi en av de passager i spåret som är så himla sega och tunga. Inte snabbt, men med bibehållet löpsteg. Sen kommer det ett lättare parti, som flöt på utan problem innan jag kom till en uppförsbacke men den var inget problem i dag, jag funderade inte ens på att gå.

Efter ca 3,5 km kom det en uppförsbacke som jag inte orkar jogga uppför, så jag försökte liksom klura ut en alternativ väg för att slippa den. Tyvärr (eller lyckligtvis) kom jag inte på nån annan väg så det var liksom bara bita ihop och sätta ena foten framför den andra. Väl uppe på krönet insåg jag att det ju var några hundra meter till innan jag joggat mina 4 km, så det var ju bara att fortsätta. Efter något som kändes som en halv evighet uppnådde jag 4,5 km (alltså 4 km jogg) och jag gick resten av rundan. Dels för att jag då var trött, dels för att jag ännu inte är hundra i hälen och det stör mig lite. Jag vill ju inte bli sämre, i alla fall.

Sammanlagt blev det dryg 6 km. Inte snabbt men grymt skönt att känna att jag faktiskt fixade 4 km utan minsta gåvila.

Hoppet om att orka jogga hela High Five lever, eller i alla fall hoppet om att orka genomföra det utan en nära-döden-upplevelse. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En drömrunda!

#26 - kanske börjar det ge resultat nu. Efter en sen lunch, bestående av en omelett, snörade jag på mig skorna och drog i väg till spåret i Motorp. Fullständigt o-pepp, men jag hade ändå siktet inställt på 4 km. Jag gick ut lugnt, det var kvavt även om det inte var så varmt. Hög luftfuktighet, liksom. Jag behöll en snigel-fart och tuffade på.... 1 km... 2 km... inga problem.... 3 km.... fortfarande lätta fötter, och ett flås så bra att jag kunde föra en konversation med maken. Det händer inte ofta att jag kan föra ett samtal medan jag springer. Enstaka ord, ja, men inte samtal. När vi kom tillbaka mot bilen visade klockan bara 3,6 km. Inte okej, så jag tog en liten extra runda. Maken var nöjd och väntade vid bilen. Hade han inte varit med hade jag nog tagit en kilometer, eller två, extra. Nu nöjde jag mig med några hundra meter så jag kom upp i 4 km. Fördelen med det är att jag inte var slut när jag kom i mål, utan mest taggad på en ny runda i morgon.

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...

Ingen dikeskörning...

Däremot ett planerat avsteg från programmet. En tripp till GeKås, med mamma och syrran, innehåller gärna både mat och dryck. Och fika. Och lite godis. Jag funderade först på att mäta, väga och räkna - men valde sedan att låta bli detta och bara koppla av på alla sätt. Det får gå som det vill på vågen på onsdag, jag gjorde valet och jag ångrar det inte. Fredag: Lite godis i bilen. God lunch (kycklingfilé med klyftpotatis), fika (kaffe och kaka), Subway-macka till middag och sen vin på kvällen. Lördag: Frukost på GeKås (ostfralla, juice och kaffe), fika (banankaka), lite godis i bilen, lunch på Rattugglan (kycklingfilé med pommes), lite mer godis hemma plus en liten nachotallrik och vin till middag. Några chips som efterrätt.... Hm, det ser väldigt mycket ut när man skriver ner det så här. I dag har det blivit frukost (Larsas med Special K), lunch (sallad med räkor, kyckling och lax), middag (fiskbullar) och kanske blir det nåt enkelt i kväll... Betydligt bättre, eller hur? ...