Fortsätt till huvudinnehåll

Första rundan :-)

Eller, första är det ju inte, men första på min lilla mini-snigelstreak.

Ett par timmar efter maten snörade jag på mig skorna och gav mig av till spåret. I dag valde jag att kliva på spåret på ett annat ställe än jag brukar så de olika med- och motlutorna kom ju inte riktigt som jag är van.

Jag började med att gå 500 m för att värma upp. Sen började jag jogga, i äkta snigeltempo. Det var absolut varmare än jag räknat med, men det är ju bara att njuuuta av sol och värme. Ladda att solceller man har, liksom. Mitt årsbästa i sammanhängande löpning är 3 km, så jag siktade högt och hoppades på att klara 4 km. Siktade på - men trodde väl inte riktigt på det.

I lugnt och fint tempo sniglade jag på. Det var lite för tätt inpå maten, men det är sånt man får stå ut med. Jag orkade jogga förbi en av de passager i spåret som är så himla sega och tunga. Inte snabbt, men med bibehållet löpsteg. Sen kommer det ett lättare parti, som flöt på utan problem innan jag kom till en uppförsbacke men den var inget problem i dag, jag funderade inte ens på att gå.

Efter ca 3,5 km kom det en uppförsbacke som jag inte orkar jogga uppför, så jag försökte liksom klura ut en alternativ väg för att slippa den. Tyvärr (eller lyckligtvis) kom jag inte på nån annan väg så det var liksom bara bita ihop och sätta ena foten framför den andra. Väl uppe på krönet insåg jag att det ju var några hundra meter till innan jag joggat mina 4 km, så det var ju bara att fortsätta. Efter något som kändes som en halv evighet uppnådde jag 4,5 km (alltså 4 km jogg) och jag gick resten av rundan. Dels för att jag då var trött, dels för att jag ännu inte är hundra i hälen och det stör mig lite. Jag vill ju inte bli sämre, i alla fall.

Sammanlagt blev det dryg 6 km. Inte snabbt men grymt skönt att känna att jag faktiskt fixade 4 km utan minsta gåvila.

Hoppet om att orka jogga hela High Five lever, eller i alla fall hoppet om att orka genomföra det utan en nära-döden-upplevelse. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...

Vilken U N D E R B A R helg!

Min snigelstreak håller i sig och jag är nu uppe i #43. Det känns lättare och lättare, vilket ju är syftet, så jag tänker nog att jag fortsätter ett tag till. Tror jag! För i helgen har jag varit på träningshelg. Visst skulle det vara en prestationsfri helg, och det var det på ett sätt, men nog katten har vi presterat. Vi har joggat, tränat löpteknik, joggat ännu mer, tränat löpstyrka och joggat lite till. Och - nästan det häftigaste av allt - jag har badat! I torsdags träffades vi vid 17. Jag var klart pirrig, det där med att träna i grupp är inte min grej. Jag känner mig alltid så himla långsam när jag joggar med andra, och jag är alltid rädd att bli frånsprungen eller känna att jag sinkar alla andra. Så fort vi möttes kände jag att det var helt okej att vara långsam, ingen var där för att ta OS-guld. Alla var där för att lära sig mer, träna, utvecklas och må gott. Men det visste jag ju inte när jag klev ur bilen på Harge Bad&Campings parkering. Vi värmde upp och sen bö...