I form innan femtio

Eller, första är det ju inte, men första på min lilla mini-snigelstreak. Ett par timmar efter maten snörade jag på mig skorna och gav mig av till spåret. I dag valde jag att kliva på spåret på ett annat ställe än jag brukar så de olika med- och motlutorna kom ju inte riktigt som jag är van. Jag började med att gå 500 m för att värma upp. Sen började jag jogga, i äkta snigeltempo. Det var absolut varmare än jag räknat med, men det är ju bara att njuuuta av sol och värme. Ladda att solceller man har, liksom. Mitt årsbästa i sammanhängande löpning är 3 km, så jag siktade högt och hoppades på att klara 4 km. Siktade på - men trodde väl inte riktigt på det. I lugnt och fint tempo sniglade jag på. Det var lite för tätt inpå maten, men det är sånt man får stå ut med. Jag orkade jogga förbi en av de passager i spåret som är så himla sega och tunga. Inte snabbt, men med bibehållet löpsteg. Sen kommer det ett lättare parti, som flöt på utan problem innan jag kom till en uppförsbacke men de...

I dag var det faktiskt inte 30 grader varmt - utan bara typ 27 - så jag passade på att ta en längre runda. Upp till Motorp och ut på milspåret. Det finns en liten genväg så man kan ta bara 8,5 km, för jag känner mig grymt ensam i skogen när jag springer liksom längst bort på milen. Första halvan av rundan kändes helt okej. Jag tog det lugnt, gick uppför backarna och hade ingen turbo-fart. Helt plötsligt kändes det som att formkurvan ändå har vänt uppåt. Så himla gott! Sen kom jag till en uppförsbacke som är så brant, och består av lös sand och där liksom bara dog jag. Resten av rundan kände jag väl mer att "nä, formtoppen är nog inte så jävla uppåtgående, trots allt". De sista 3 km funderade jag mest bara på hur dum i huvudet man kan vara, att man inte tar med sig vatten när det är så varm. Jag växlade snigeljogg med gång, klart mest jogg men med små inslag av gång. Trots allt kändes det bra, även om jag inte fixar att jogga hela vägen var jag inte sop-slut efteråt. ...

Jag fortsätter min lilla runstreak, i dag är det #36. Vid det här laget är det liksom en vana att få in en liten runda varje dag. I går körde jag Rallarrundan, ett lokalt lopp här i Hallsberg. Jag menar, det är ju så himla skoj med medaljer. Jag hade en plan på att hålla igen så pass att jag skulle orka jogga hela vägen, eller i alla fall väldigt mycket, men trots detta så kände jag efter en kilometer att det var tungt. Resten av loppet växlade jag mellan gång och jogging. Jag tappade liksom lusten att ta slut på mig, så jag joggade tills jag blev trött och sen gick jag lite. Jag tyckte jag tog en mindre evighet på mig, därför blev jag väldigt förvånad när jag insåg att jag gick i mål under 35 min. Efter loppet bjöds det på baguette och festis i kvällssolen. Snacka om livskvalitet! Idag var det dags för nästa runda, och eftersom det inte är så där galet varmt i dag så åkte jag upp till Motorp för en femma.  Även i dag gick jag ut med målsättningen att ta det så lugnt at...