Fortsätt till huvudinnehåll

Det rullar på...

Jag håller i min lilla runstreak. 6 dagar på rad nu, inte illa. I fredags fick jag dessutom ta min runda före jobbet, alltså vid halv 6, för att hinna med den. DET är inte min favoritsysselsättning på morgonen. Jag brukar ta kaffe och soffäng för att vakna i lugn och ro, men i morgonsol och med fågelkvitter var det faktiskt helt okej.

I går var det STHLM trail run 10 km. Innan loppet var jag rätt spydig. Trail i Stockholm, liksom... he he. Det innebär väl bara att det inte är nån asfalt i spåret, typ. Eh, NEJ! Det var stenar och rötter, lera och en jävla massa uppförsbackar. I princip bara uppförsbackar. Uppför och lite, lite, lite plant. Jag lovar att det inte var nåt nerför. Ett par, tre steg kanske men inte mer. Bara uppför och uppför och uppför. Det övergår mitt lilla förstånd hur vi kunde gå i mål på samma ställe sm vi startade...

Milen på 1:30, men jag får väl se det som att jag fick valuta för pengarna. Vädret var det inget fel på, solsken och värme, så det gick ingen nöd på mig. Dessutom ger ett millopp, lite drällande till och från loppet, och sedan en liten shoppingtur i Barkarby rätt snygga siffror på stegräknaren. 

Vad gäller maten så skötte jag mig fram till fredag vid halv 4, sen köpte jag en glass. I Barkarby åt jag en kyklingkebab-tallrik och på rummet åt jag lite godis. I lördags grundande jag med hotellfrukost (en laxbagel, ett par skivor bacon och en klick nutella - på hotell kan man blanda fritt). Efter loppet åt jag en kexchoklad, så klart, och till middag blev det en meny från Burger King innan dagen avslutades med lite mer godis på rummet.

I dag blev det också hotellfrulle, kaffe och bulle, kyckling på Ikea, en kebabrulle till middag och nu lite vin för att fira att det är söndag.

I morgon bitti är det dags att kliva på vågen för att se hur veckan varit. Kanske ångrar jag helgens utsvävningar då. Eller så inser jag att livet är för kort för att ångra sånt, och njuter av livet.

Trots allt har jag, även i dag fina siffror på räknaren och den senaste veckans snitt är helt godkänt.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En drömrunda!

#26 - kanske börjar det ge resultat nu. Efter en sen lunch, bestående av en omelett, snörade jag på mig skorna och drog i väg till spåret i Motorp. Fullständigt o-pepp, men jag hade ändå siktet inställt på 4 km. Jag gick ut lugnt, det var kvavt även om det inte var så varmt. Hög luftfuktighet, liksom. Jag behöll en snigel-fart och tuffade på.... 1 km... 2 km... inga problem.... 3 km.... fortfarande lätta fötter, och ett flås så bra att jag kunde föra en konversation med maken. Det händer inte ofta att jag kan föra ett samtal medan jag springer. Enstaka ord, ja, men inte samtal. När vi kom tillbaka mot bilen visade klockan bara 3,6 km. Inte okej, så jag tog en liten extra runda. Maken var nöjd och väntade vid bilen. Hade han inte varit med hade jag nog tagit en kilometer, eller två, extra. Nu nöjde jag mig med några hundra meter så jag kom upp i 4 km. Fördelen med det är att jag inte var slut när jag kom i mål, utan mest taggad på en ny runda i morgon.

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...

Ingen dikeskörning...

Däremot ett planerat avsteg från programmet. En tripp till GeKås, med mamma och syrran, innehåller gärna både mat och dryck. Och fika. Och lite godis. Jag funderade först på att mäta, väga och räkna - men valde sedan att låta bli detta och bara koppla av på alla sätt. Det får gå som det vill på vågen på onsdag, jag gjorde valet och jag ångrar det inte. Fredag: Lite godis i bilen. God lunch (kycklingfilé med klyftpotatis), fika (kaffe och kaka), Subway-macka till middag och sen vin på kvällen. Lördag: Frukost på GeKås (ostfralla, juice och kaffe), fika (banankaka), lite godis i bilen, lunch på Rattugglan (kycklingfilé med pommes), lite mer godis hemma plus en liten nachotallrik och vin till middag. Några chips som efterrätt.... Hm, det ser väldigt mycket ut när man skriver ner det så här. I dag har det blivit frukost (Larsas med Special K), lunch (sallad med räkor, kyckling och lax), middag (fiskbullar) och kanske blir det nåt enkelt i kväll... Betydligt bättre, eller hur? ...