Fortsätt till huvudinnehåll

Det rullar på...

Jag håller i min lilla runstreak. 6 dagar på rad nu, inte illa. I fredags fick jag dessutom ta min runda före jobbet, alltså vid halv 6, för att hinna med den. DET är inte min favoritsysselsättning på morgonen. Jag brukar ta kaffe och soffäng för att vakna i lugn och ro, men i morgonsol och med fågelkvitter var det faktiskt helt okej.

I går var det STHLM trail run 10 km. Innan loppet var jag rätt spydig. Trail i Stockholm, liksom... he he. Det innebär väl bara att det inte är nån asfalt i spåret, typ. Eh, NEJ! Det var stenar och rötter, lera och en jävla massa uppförsbackar. I princip bara uppförsbackar. Uppför och lite, lite, lite plant. Jag lovar att det inte var nåt nerför. Ett par, tre steg kanske men inte mer. Bara uppför och uppför och uppför. Det övergår mitt lilla förstånd hur vi kunde gå i mål på samma ställe sm vi startade...

Milen på 1:30, men jag får väl se det som att jag fick valuta för pengarna. Vädret var det inget fel på, solsken och värme, så det gick ingen nöd på mig. Dessutom ger ett millopp, lite drällande till och från loppet, och sedan en liten shoppingtur i Barkarby rätt snygga siffror på stegräknaren. 

Vad gäller maten så skötte jag mig fram till fredag vid halv 4, sen köpte jag en glass. I Barkarby åt jag en kyklingkebab-tallrik och på rummet åt jag lite godis. I lördags grundande jag med hotellfrukost (en laxbagel, ett par skivor bacon och en klick nutella - på hotell kan man blanda fritt). Efter loppet åt jag en kexchoklad, så klart, och till middag blev det en meny från Burger King innan dagen avslutades med lite mer godis på rummet.

I dag blev det också hotellfrulle, kaffe och bulle, kyckling på Ikea, en kebabrulle till middag och nu lite vin för att fira att det är söndag.

I morgon bitti är det dags att kliva på vågen för att se hur veckan varit. Kanske ångrar jag helgens utsvävningar då. Eller så inser jag att livet är för kort för att ångra sånt, och njuter av livet.

Trots allt har jag, även i dag fina siffror på räknaren och den senaste veckans snitt är helt godkänt.


Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.
En kommentar
Läs mer

UV45 - och dagens visdomsord!

Efter en sommar med alldeles för lite träning var det så dags för UV45. Nånstans tycker jag väl att jag borde inse att UV45 är långt, åt skogen för långt när man har kört rundor på ca 5 km hela sommaren bortsett från ett par-tre något längre. Kanske sälja sin startplats. DNS liksom. Vuxet, förståndigt, begåvad - allt som jag tydligen inte är, för jag for upp till Dalarna, checkade in på hotellet och i morse stod jag vid starten i Oxberg. Jag siktade på en lugn start då jag vet att det är en jäkla massa uppförsbackar - och det är en jäkla massa kilometer att passera. De första 5 gick för fort för min förmåga. Jag försökte hålla igen men det kändes lätt och kul. Jag drogs med. Jag höll ett tempo som funkar på en femma, en bra dag. Sen sjönk hastigheten men jag tycker ändå att det gick rätt bra i kanske 15 km. Där nånstans började det märkas att kroppen liksom gick på övertid, på att den var mer van 5 än 15, liksom. En stor orsak var kanske de där eländiga Lundbäckbackarna. D
Skicka en kommentar
Läs mer

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.
Skicka en kommentar
Läs mer