Fortsätt till huvudinnehåll

Så var det det där med hotell då...

I lördags gjorde jag som jag brukar, jag släppte lös lite vad gäller matval. Grillpremiär med korv och bröd i vårsolen, lite godis framför tv:n, ett par glas vin och dessutom lite chips. Inom budget, men med stöd av min bonusar. Söndagen var helt okej, både vad gäller mat och motion. I går (måndag) tog jag en runda redan innan frukost. Efter en dusch blev det bananpannkakor med hallon och sen en tågresa till Linköping för ett par dagar på universitetet. Till lunch blev det en plocksallad, men med ett rätt klent utbud. Räkor, kyckling, ägg plus grönsaker. Inte det sämsta, men inte heller nån delikatess. Till middag blev det äpple, banan, kvarg och ett par grillade kycklinglår.

Hotellfrukosten i morse blev det en liten smörgås med ägg, lite yoghurt med musli och honungsmelon.  Lunchen skulle gå snabbt, så där blev det kycklingwrap. Ett par bananer kompletterade dagen och väl hemma blev det kycklingfärs med majs och svamp.

Inget godis eller andra sötsaker, inget skräp alls fast jag var rätt sugen och jag förde långa, inre monologer om att jag kanske, ändå.....

I morgon är det vägdag, och jag är väl rätt osäker på om det kommer att vara nåt minus. Det är okej, jag vet ju att jag inte följt planen.

Nu har jag matlådor för resten av veckan, så nu är jag ändå tillbaka på banan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

UV45 - och dagens visdomsord!

Efter en sommar med alldeles för lite träning var det så dags för UV45. Nånstans tycker jag väl att jag borde inse att UV45 är långt, åt skogen för långt när man har kört rundor på ca 5 km hela sommaren bortsett från ett par-tre något längre. Kanske sälja sin startplats. DNS liksom. Vuxet, förståndigt, begåvad - allt som jag tydligen inte är, för jag for upp till Dalarna, checkade in på hotellet och i morse stod jag vid starten i Oxberg. Jag siktade på en lugn start då jag vet att det är en jäkla massa uppförsbackar - och det är en jäkla massa kilometer att passera. De första 5 gick för fort för min förmåga. Jag försökte hålla igen men det kändes lätt och kul. Jag drogs med. Jag höll ett tempo som funkar på en femma, en bra dag. Sen sjönk hastigheten men jag tycker ändå att det gick rätt bra i kanske 15 km. Där nånstans började det märkas att kroppen liksom gick på övertid, på att den var mer van 5 än 15, liksom. En stor orsak var kanske de där eländiga Lundbäckbackarna. D

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.