Fortsätt till huvudinnehåll

Hm, redan fredag

Oj vad veckorna går snabbt. Så där snabbt att man nästan blir åksjuk.

De senaste veckorna.... hm, eller kanske sen jul ungefär, har jag dragits med en envis huvudvärk. Flera dagar i veckan har jag kommit hem från jobbet med skallen sprängande. Jag bokade tid hos optikern, som meddelade att synen förändrats en aning på nära håll. Nästan 10 000 kr - men så fick jag också 3 par nya glasögon. En aning bättre blev det kanske, men helt klart var det inte det som var orsaken.

Jag började också känna att jag fick svårt att koncentrera mig, svårt att fokusera, vilket är en mycket dålig egenskap när man både pluggar och jobbar.  Närminnet blev ännu sämre än det redan var - och det var lågt från början. Jag stupade i säng, hade fullt upp att hålla mig vaken till kl 21.

Det gick så långt att jag började fundera på om det var för mycket, att jag var stressad, att jag var på väg mot den där väggen som folk pratar om. Den väggen vill jag gärna undvika.

I måndags lämnade jag blod. Det är nåt jag gör 2-3 ggr/år och tycker är viktigt. Jag vet ju att det behövs (är du inte blodgivare - bli det!).

I går fick jag ett brev om att mitt blodvärde är för lågt. Symptom som kan uppkomma: huvudvärk, koncentrationssvårigheter, försämrat minne, trötthet, andfåddhet.... jag checkar av dem allihop och kontaktar vårdcentralen.

Om en timme ringer de upp (vilket otroligt smidigt system för att slippa vänta i telefonkö) så får vi se vad de säger.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

UV45 - och dagens visdomsord!

Efter en sommar med alldeles för lite träning var det så dags för UV45. Nånstans tycker jag väl att jag borde inse att UV45 är långt, åt skogen för långt när man har kört rundor på ca 5 km hela sommaren bortsett från ett par-tre något längre. Kanske sälja sin startplats. DNS liksom. Vuxet, förståndigt, begåvad - allt som jag tydligen inte är, för jag for upp till Dalarna, checkade in på hotellet och i morse stod jag vid starten i Oxberg. Jag siktade på en lugn start då jag vet att det är en jäkla massa uppförsbackar - och det är en jäkla massa kilometer att passera. De första 5 gick för fort för min förmåga. Jag försökte hålla igen men det kändes lätt och kul. Jag drogs med. Jag höll ett tempo som funkar på en femma, en bra dag. Sen sjönk hastigheten men jag tycker ändå att det gick rätt bra i kanske 15 km. Där nånstans började det märkas att kroppen liksom gick på övertid, på att den var mer van 5 än 15, liksom. En stor orsak var kanske de där eländiga Lundbäckbackarna. D

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.