Fortsätt till huvudinnehåll

En liten delrapport

Nu har jag kört Viktväktarna i 7 veckor. Det är inte första gången jag kör VV, men jag tänker att det får vara den sista. Nu ska jag fixa det här. Jag är absolut inte fullärd, och jag gör också mindre kloka val emellanåt, men de blir färre och mindre okloka - något som ju är syftet med min resa.

Jag har lärt mig en del dessa veckor och jag tänkte försöka sammanfatta några av mina lärdomar och framgångsfaktorer. Jag vill betona att det här inte är enligt Viktväktarnas rekommendationer, utan det är mina egna tankar och beslut. Tankar och beslut som fungerar för mig, i alla fall just nu.

Jaga inte 0-mat. Förra gången jag var med i VV kunde jag äta 0-mat på dagen för att ha nästan hela ransonen kvar till kvällsfika, som då blev mackor eller annat skräp - för jag hade ju så många SP kvar.

Räkna inte en hel måltid som 0. Ibland, eller rätt ofta, består min matlåda av 0-mat, eller i alla fall väldigt lite SP. Jag äter ofta kycklingfilé eller fisk med grönsaker. Jag räknar ändå en måltid som minst 5 SP, utifrån att det ju faktiskt är energi (kalorier) i det jag äter.

Planera. Jag gör matlådor för flera dagar, oftast på söndagar. Sedan har jag färdiga matlådor, värda 5-7 SP, i kylen. Bara att ta fram och värma. På så sätt minimeras risken att jag är för trött och stressad för att äta klokt efter jobbet.

Frys in. När jag lagar mat försöker jag frysa in i portionsformar för att kunna plocka fram som nödlösning eller för att kunna variera mig.

Motionera. Regelbundet. Man mår bra och känner sig duktig.

Var snäll mot dig själv. Om man inte är en övermänniska så kommer man att köra i diket. Det är okej. Kliv snabbt upp ur diket, borsta av dig och förlåt dig själv. Gå inte på den där lilla tanken som försöker tala om för dig att du lika gärna kan ge upp, för du har ju redan misslyckats Det är bara Sockertrollet och Latmasken som försöker vilseleda dig.

Ät regelbundet. Hunger är lurigt, då tar man lätt okloka beslut.

Krångla inte till det. Jag varierar inte min vardag så mycket. Frukost för 6-7 SP, lunch 5-7 SP, middag 5-7 SP. Sen äter jag något mellan lunch och middag, oftast en frukt, och nåt lätt på kvällen för 2-3 SP. Det betyder att jag inte behöver hålla på och registrera så mycket i appen, då jag inte är så förtjust i det. Däremot använder jag appen när jag gör mina matlådor, så att jag har koll på hur mycket varje låda är värd.

Belöningar - men de behöver inte vara viktrelaterade. Lova dig själv en liten belöning när du har följt din plan i x antal dagar, inte när du gått ner x antal kg.

Stirra dig inte blind på vågen - siffror är inte hälsa, matvanor och motionsvanor är hälsa.

Lura inte dig själv. Försök inte hitta en massa halvdan ersättning för fikabröd och godis. Dra ner på de vanorna, i alla fall under veckorna. Planera sedan in dem emellanåt och njut ordentligt.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

UV45 - och dagens visdomsord!

Efter en sommar med alldeles för lite träning var det så dags för UV45. Nånstans tycker jag väl att jag borde inse att UV45 är långt, åt skogen för långt när man har kört rundor på ca 5 km hela sommaren bortsett från ett par-tre något längre. Kanske sälja sin startplats. DNS liksom. Vuxet, förståndigt, begåvad - allt som jag tydligen inte är, för jag for upp till Dalarna, checkade in på hotellet och i morse stod jag vid starten i Oxberg. Jag siktade på en lugn start då jag vet att det är en jäkla massa uppförsbackar - och det är en jäkla massa kilometer att passera. De första 5 gick för fort för min förmåga. Jag försökte hålla igen men det kändes lätt och kul. Jag drogs med. Jag höll ett tempo som funkar på en femma, en bra dag. Sen sjönk hastigheten men jag tycker ändå att det gick rätt bra i kanske 15 km. Där nånstans började det märkas att kroppen liksom gick på övertid, på att den var mer van 5 än 15, liksom. En stor orsak var kanske de där eländiga Lundbäckbackarna. D

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.