Fortsätt till huvudinnehåll

En liten delrapport

Nu har jag kört Viktväktarna i 7 veckor. Det är inte första gången jag kör VV, men jag tänker att det får vara den sista. Nu ska jag fixa det här. Jag är absolut inte fullärd, och jag gör också mindre kloka val emellanåt, men de blir färre och mindre okloka - något som ju är syftet med min resa.

Jag har lärt mig en del dessa veckor och jag tänkte försöka sammanfatta några av mina lärdomar och framgångsfaktorer. Jag vill betona att det här inte är enligt Viktväktarnas rekommendationer, utan det är mina egna tankar och beslut. Tankar och beslut som fungerar för mig, i alla fall just nu.

Jaga inte 0-mat. Förra gången jag var med i VV kunde jag äta 0-mat på dagen för att ha nästan hela ransonen kvar till kvällsfika, som då blev mackor eller annat skräp - för jag hade ju så många SP kvar.

Räkna inte en hel måltid som 0. Ibland, eller rätt ofta, består min matlåda av 0-mat, eller i alla fall väldigt lite SP. Jag äter ofta kycklingfilé eller fisk med grönsaker. Jag räknar ändå en måltid som minst 5 SP, utifrån att det ju faktiskt är energi (kalorier) i det jag äter.

Planera. Jag gör matlådor för flera dagar, oftast på söndagar. Sedan har jag färdiga matlådor, värda 5-7 SP, i kylen. Bara att ta fram och värma. På så sätt minimeras risken att jag är för trött och stressad för att äta klokt efter jobbet.

Frys in. När jag lagar mat försöker jag frysa in i portionsformar för att kunna plocka fram som nödlösning eller för att kunna variera mig.

Motionera. Regelbundet. Man mår bra och känner sig duktig.

Var snäll mot dig själv. Om man inte är en övermänniska så kommer man att köra i diket. Det är okej. Kliv snabbt upp ur diket, borsta av dig och förlåt dig själv. Gå inte på den där lilla tanken som försöker tala om för dig att du lika gärna kan ge upp, för du har ju redan misslyckats Det är bara Sockertrollet och Latmasken som försöker vilseleda dig.

Ät regelbundet. Hunger är lurigt, då tar man lätt okloka beslut.

Krångla inte till det. Jag varierar inte min vardag så mycket. Frukost för 6-7 SP, lunch 5-7 SP, middag 5-7 SP. Sen äter jag något mellan lunch och middag, oftast en frukt, och nåt lätt på kvällen för 2-3 SP. Det betyder att jag inte behöver hålla på och registrera så mycket i appen, då jag inte är så förtjust i det. Däremot använder jag appen när jag gör mina matlådor, så att jag har koll på hur mycket varje låda är värd.

Belöningar - men de behöver inte vara viktrelaterade. Lova dig själv en liten belöning när du har följt din plan i x antal dagar, inte när du gått ner x antal kg.

Stirra dig inte blind på vågen - siffror är inte hälsa, matvanor och motionsvanor är hälsa.

Lura inte dig själv. Försök inte hitta en massa halvdan ersättning för fikabröd och godis. Dra ner på de vanorna, i alla fall under veckorna. Planera sedan in dem emellanåt och njut ordentligt.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...

Vilken U N D E R B A R helg!

Min snigelstreak håller i sig och jag är nu uppe i #43. Det känns lättare och lättare, vilket ju är syftet, så jag tänker nog att jag fortsätter ett tag till. Tror jag! För i helgen har jag varit på träningshelg. Visst skulle det vara en prestationsfri helg, och det var det på ett sätt, men nog katten har vi presterat. Vi har joggat, tränat löpteknik, joggat ännu mer, tränat löpstyrka och joggat lite till. Och - nästan det häftigaste av allt - jag har badat! I torsdags träffades vi vid 17. Jag var klart pirrig, det där med att träna i grupp är inte min grej. Jag känner mig alltid så himla långsam när jag joggar med andra, och jag är alltid rädd att bli frånsprungen eller känna att jag sinkar alla andra. Så fort vi möttes kände jag att det var helt okej att vara långsam, ingen var där för att ta OS-guld. Alla var där för att lära sig mer, träna, utvecklas och må gott. Men det visste jag ju inte när jag klev ur bilen på Harge Bad&Campings parkering. Vi värmde upp och sen bö...