Fortsätt till huvudinnehåll

Floskler eller klokheter

Det finns två bilder som florerar rätt friskt på facebook och andra sociala medier. Bilder som känns som en egen liten floskel, men som också stämmer galet bra. 

Oavsett vilket mål man strävar mot så är det väldigt sällan som vägen är skottrak och helt utan små dikeskörningar. Jag tänker att min resa mot ett hälsosamt vardagsliv, en viktminskning och bättre motionsvanor, den resan går framåt även om det ibland är gupp på vägen, nåt tjälskott så där och kanske en och annan dikeskörning.

För mig är det viktigt att jag snabbt tar mig tillbaka upp på vägen igen, och lär mig nåt av mina dikeskörningar. Det är också viktig att jag inte hamnar i jag-är-så-värdelös-som-inte-klarar-av-det-här-så-det-är-lika-bra-att-jag-skiter-i-det-tankar utan att jag kommer ihåg att varje dag jag gör kloka val är en seger (och de andra dagarna är lärodagar). 

Mitt mål är ju att leva hälsosamt, att bli vardagsaktiv och vara en god förebild för mitt barnbarn. Mitt mål är inte att bli asket, elitidrottare eller renlevnadsmänniska.

Mitt mål är inte att ta bort allt jag i dag tycker är gott och trevligt, det är att lägga till andra saker jag också tycker är gott och trevligt. Jag är inte intresserad av att leva ett liv utan godis och vin, men jag vill lära mig njuta av frukt och grönt, av motion och avkoppling, av nyttig mat och av att våga utmana mig själv. till att testa nya saker och aktiviteter.  Att utvecklas, helt enkelt.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

UV45 - och dagens visdomsord!

Efter en sommar med alldeles för lite träning var det så dags för UV45. Nånstans tycker jag väl att jag borde inse att UV45 är långt, åt skogen för långt när man har kört rundor på ca 5 km hela sommaren bortsett från ett par-tre något längre. Kanske sälja sin startplats. DNS liksom. Vuxet, förståndigt, begåvad - allt som jag tydligen inte är, för jag for upp till Dalarna, checkade in på hotellet och i morse stod jag vid starten i Oxberg. Jag siktade på en lugn start då jag vet att det är en jäkla massa uppförsbackar - och det är en jäkla massa kilometer att passera. De första 5 gick för fort för min förmåga. Jag försökte hålla igen men det kändes lätt och kul. Jag drogs med. Jag höll ett tempo som funkar på en femma, en bra dag. Sen sjönk hastigheten men jag tycker ändå att det gick rätt bra i kanske 15 km. Där nånstans började det märkas att kroppen liksom gick på övertid, på att den var mer van 5 än 15, liksom. En stor orsak var kanske de där eländiga Lundbäckbackarna. D

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.