I form innan femtio

2018 kommer inte att gå till historien som det år då jag tränade mest och bäst. Inte heller som det år då jag undvek socker och annat skräp. Det kommer att gå till historien för andra - bra - saker, men visst finns det utrymme för 2019 att bli bättre. Det är dags att sätta upp mål, delmål och belöningar. Målet - att vara i form när jag fyller 50 år - är visserligen ganska svårt att mäta. Jag tänker inte att form automatiskt innebär en viss nuffra på vågen, eller milen på en viss tid. Jag tänker mer att form är en känsla, att känna sig stark och pigg. Alltså får mitt mål bli luddigt. Jag får styra upp delmålen bättre istället. Belöningar är också viktigt, i alla fall för mig. Belöning både efter insats och resultat. Jag ska klura ut en lista med belöningar. Klart är att det ska ingå lite snygga träningskläder i alla fall. Jag behöver också fundera på hur jag ska hantera detta när vardagen tar lite paus. Ett exempel är när jag ska till universitetet 3 dagar i januari. Hotellfruko...

Jag tänker mig att jag ska fortsätta med min lilla streak. Nån slags motion/träning varje dag. Ibland mer, ibland mindre - men varje dag. Jag funderar nu på hur jag ska lägga upp det för att få variation och regelbundenhet. Mina plan är så här: Kondition 3 ggr/v (jogga eller skidåkning) Gymmet 1 gång/vecka Valfritt 3 ggr/vecka (promenad, cykel, jogga, skidor, stavgång mm) Dessutom känns det som en bra idé att lägga ut passen i förväg för att se att de passar ihop med min vecka, liksom. I alla fall de första veckorna tills jag fått in rutinen ordentligt. Hur tråkigt det än kan låta så tror jag att planering är viktigt om man - jag - om JAG ska lyckas med detta.

Nio dagar i rad har jag genomfört någon slags fysiskt aktivitet. Nio. Nu är det ju liksom en slags streak. Inte RUNstreak men väl en EXERCISEstrike. En streak som nog passar mig bättre än en runstreak, eftersom min häl inte riktigt vill jogga varje dag. Besöket på hotellets gym, där stakmaskinen och roddmaskinen var de värsta, känns rätt bra i mina stackars otränade magmuskler. Träningsvärk är skönt, i lagom dos, så jag ska nog lägga in stakmaskin och roddmaskin lite mer regelbundet. Få lite nytta av gymkortet, liksom. Smart va!

Varje dag. Inte långt, inte snabbt - men nåt varje dag. Ibland en promenad, ibland en joggingrunda. I går ett pass på hotellets gym. Jag tänker att jag fortsätter så här, med nåt vare dag, och får in den vanan fram till nyår. Sen går jag loss på matvanorna. God jul!

Om en gång är ingen gång - och två gånger är en vana... vad är då fyra gånger? Fyra dagar på rad  har jag nu rört på mig. Inte mycket, inte nåt marathon så där, men jag har ändå rört på mig varje dag. I dag blev det en kort snigeljogg. Det var attans så halt ute, så det var kanske mer ett trippande än ett joggande, men so what! Det är genomfört och jag känner mig grymt nöjd. Fortsätter jag så här har jag liksom fått in en vana till nyår. Då är det lättare att styra upp matvanorna, när motionen redan är på gång - tänker jag...

En jävla huvudvärk, övertid på jobbet, behov av att handla lite och dessutom en önskan om en promenad samt en längtan efter att få krascha i soffan. Ingen lätt kombo. Men jag petade i mig lite mellis på väg hem från jobbet, bytte snabbt om (innan jag hann känna att jag inte orkade) tog en promenad ner till affären och handlade mjölk till morgonkaffet och lite annats smått och gott. Hem, duscha och sen krasch i soffan. Huvudvärken är visserligen kvar, men man kan ju inte lyckas med allt.

Efter jobbet åkte jag raka vägen hem, bytte om och drog ut på en runda. Helt självklart kändes det inte, Latmasken tänker inte ge sig utan strid, men jag gjorde det. Några minusgrader, snö och is gjorde att farten blev lite så där lagom långsamt mysjoggande. Det blev inte långt, knappt 3 km, så jag lyckades inte hålla på de tänkta 30 min men vad spelar det för roll... Jag bytte om och kom ut efter jobbet, vilket inte har hänt så ofta de senaste månaderna. Dessutom (kanske för att det gick så pass långsamt) så kändes det riktigt bra. Trots halka och minusgrader, trots att jag sprungit så lite det sista, trots att jag ätit så mycket socker och skräp. Så otroligt grymt skönt!

De senaste veckorna har det nog varit minst lika mycket behov av vila som latmask, men nu får det vara nog. Nu är det dags att komma igång med träningen igen. I dag tog jag med mig maken ut på en lagom halkig promenad. Inte supersnabbt, det var det för halt för, men riktigt ljuvligt. Även om jag inte gillar snö så älskar jag ljuset. Kanske var jag hög på endorfiner, för hej hopp så åkte jag i väg på XXL och köpte ett längdpaket. Nu gäller det bara att det blir lite lagom med snö och kyla så att jag kan stappla runt nån kilometer på mina alldeles nya och fina (hm, nåja) skidor.

Nu är det snart nytt år, och då är det så lätt att sätta upp nya mål. Nyårslöften som krasar sönder redan innan trettonhelgen. Men om man tänker lite lugnare, långsammare men längre. Sans och balans, liksom. Jag går in på det år då jag fyller 50 år. FEMTIO! Helt galet, det låter ju jättegammalt! När man blir gammal måste man vara rädd om sig, det är liksom bara att acceptera. Kroppen behöver mer omvårdnad då. Jag vill ju vara en pigg och aktiv mormor i många år till. I dagsläget tar jag inte hand om mig. Jag slarvar med såväl kost som motion. Och stress, det är rätt rörigt i huvudet. Jag tänkte göra en lista på vad och hur jag inte vill vara, hur jag inte vill må, när jag fyller 50 år - men så insåg jag att det vet jag ju redan. Bättre alltså att sätta upp en målbild på vad och hur jag vill vara och må. Om 197 dagar vill jag: vara mer vardagsaktiv läsa fler böcker äta nyttigare mat och mindre socker Men jag vet ju att det är bättre att sätta upp mätbara mål.  Mer...

De senaste två veckorna har det varit rätt mycket. På tok för mycket, om jag ska vara ärlig. Så där så att jag har haft med mig jobbet i huvudet dygnet runt. Inte bra, med andra ord. Min tanke på att ta tag i såväl matvanor som motionsvanor mitt i detta var väl kanske inte det mest begåvade jag planerat. Behöver jag säga att det blev kattskit av alltihop...? Jag drog i nödbromsen, bestämde mig för att hålla mig över vattenytan fram till jul och sedan ladda batterierna över ledigheten. Efter nyår ska jag inte bara ta tag i mat och motion, jag ska också styra upp mina arbetstider. Även om jag gärna vill tro det så är jag inte oumbärlig på jobbet (ingen annanstans heller) så jag behöver inte jobba över varje dag. Inte så att nu ska äta 24/7 och bara ligga på soffan, men jag orkar inte med fler krav nu.

Jag tror inte jag är ensam om att leva för helgerna. Vardagar jobbar man, för att kunna njuta av ledigheten på helgen. Klart man njuta på helgerna, men alltså - helgen är typ 28,5% av tiden. Att 71,5% av livet liksom bara är en väntan på nåt bättre är ju helt galet. Jag älskar mitt jobb, min familj, mina kollegor - men det är liksom en rätt grå vardagslunk från söndag sen eftermiddag till fredag morgon. Vilket slös! Jag måste bli bättre på att ta tillvara på tiden, Inte bara jobba och sen häcka i soffan på vardagarna. Jag tror liksom inte att jag, när jag ligger på dödsbädden, kommer att ångra att jag inte kom till en högre level på Klondike, eller på att jag inte såg fler halvkassa program på tv. Jag vill läsa fler böcker, jag vill träna mer, jag vill lära mig nya saker... Jag vill vara en aktiv människa med ork och energi, inte en soffpotatis som knappt orkar hålla sig vaken till kl 21.15. Och den enda som kan göra något åt det - är jag!