Fortsätt till huvudinnehåll

Det här med att leva...

Jag tror inte jag är ensam om att leva för helgerna. Vardagar jobbar man, för att kunna njuta av ledigheten på helgen. Klart man njuta på helgerna, men alltså - helgen är typ 28,5% av tiden. Att 71,5% av livet liksom bara är en väntan på nåt bättre är ju helt galet.

Jag älskar mitt jobb, min familj, mina kollegor - men det är liksom en rätt grå vardagslunk från söndag sen eftermiddag till fredag morgon. Vilket slös!

Jag måste bli bättre på att ta tillvara på tiden, Inte bara jobba och sen häcka i soffan på vardagarna. Jag tror liksom inte att jag, när jag ligger på dödsbädden, kommer att ångra att jag inte kom till en högre level på Klondike, eller på att jag inte såg fler halvkassa program på tv.

Jag vill läsa fler böcker, jag vill träna mer, jag vill lära mig nya saker... Jag vill vara en aktiv människa med ork och energi, inte en soffpotatis som knappt orkar hålla sig vaken till kl 21.15.

Och den enda som kan göra något åt det - är jag!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En drömrunda!

#26 - kanske börjar det ge resultat nu. Efter en sen lunch, bestående av en omelett, snörade jag på mig skorna och drog i väg till spåret i Motorp. Fullständigt o-pepp, men jag hade ändå siktet inställt på 4 km. Jag gick ut lugnt, det var kvavt även om det inte var så varmt. Hög luftfuktighet, liksom. Jag behöll en snigel-fart och tuffade på.... 1 km... 2 km... inga problem.... 3 km.... fortfarande lätta fötter, och ett flås så bra att jag kunde föra en konversation med maken. Det händer inte ofta att jag kan föra ett samtal medan jag springer. Enstaka ord, ja, men inte samtal. När vi kom tillbaka mot bilen visade klockan bara 3,6 km. Inte okej, så jag tog en liten extra runda. Maken var nöjd och väntade vid bilen. Hade han inte varit med hade jag nog tagit en kilometer, eller två, extra. Nu nöjde jag mig med några hundra meter så jag kom upp i 4 km. Fördelen med det är att jag inte var slut när jag kom i mål, utan mest taggad på en ny runda i morgon.

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...

Ingen dikeskörning...

Däremot ett planerat avsteg från programmet. En tripp till GeKås, med mamma och syrran, innehåller gärna både mat och dryck. Och fika. Och lite godis. Jag funderade först på att mäta, väga och räkna - men valde sedan att låta bli detta och bara koppla av på alla sätt. Det får gå som det vill på vågen på onsdag, jag gjorde valet och jag ångrar det inte. Fredag: Lite godis i bilen. God lunch (kycklingfilé med klyftpotatis), fika (kaffe och kaka), Subway-macka till middag och sen vin på kvällen. Lördag: Frukost på GeKås (ostfralla, juice och kaffe), fika (banankaka), lite godis i bilen, lunch på Rattugglan (kycklingfilé med pommes), lite mer godis hemma plus en liten nachotallrik och vin till middag. Några chips som efterrätt.... Hm, det ser väldigt mycket ut när man skriver ner det så här. I dag har det blivit frukost (Larsas med Special K), lunch (sallad med räkor, kyckling och lax), middag (fiskbullar) och kanske blir det nåt enkelt i kväll... Betydligt bättre, eller hur? ...