Fortsätt till huvudinnehåll

Var vill jag vara om 197 dagar från nu?

Nu är det snart nytt år, och då är det så lätt att sätta upp nya mål. Nyårslöften som krasar sönder redan innan trettonhelgen. Men om man tänker lite lugnare, långsammare men längre. Sans och balans, liksom.

Jag går in på det år då jag fyller 50 år. FEMTIO! Helt galet, det låter ju jättegammalt! När man blir gammal måste man vara rädd om sig, det är liksom bara att acceptera. Kroppen behöver mer omvårdnad då. Jag vill ju vara en pigg och aktiv mormor i många år till.

I dagsläget tar jag inte hand om mig. Jag slarvar med såväl kost som motion. Och stress, det är rätt rörigt i huvudet.

Jag tänkte göra en lista på vad och hur jag inte vill vara, hur jag inte vill må, när jag fyller 50 år - men så insåg jag att det vet jag ju redan. Bättre alltså att sätta upp en målbild på vad och hur jag vill vara och må.

Om 197 dagar vill jag:

  • vara mer vardagsaktiv
  • läsa fler böcker
  • äta nyttigare mat och mindre socker
Men jag vet ju att det är bättre att sätta upp mätbara mål.  Mer vardagsaktiv kan ju betyda 50 steg mer per dag, och mer nyttig kan betyga 3 gröna ärtor per dag. Det är ju inte det jag är ute efter direkt.

Om 197 dagar vill jag:
  • röra på mig minst 30 min per dag
  • köra styrketräning minst en gång i veckan
  • läsa minst ett par böcker i månaden
  • undvika socker och andra snabba kolhydrater på vardagar
Jag vågar inte köra en runstreak då min häl fortfarande inte är helt bra, men röra mig varje dag kan jag göra. 30 minuter per dag har jag tid med, herre gud jag ägnar betydligt mer tid åt facebook varje dag.

För att komma igång med styrketräningen ska jag bok ett par-tre pass med en PT efter nyår. Jag behöver få till ett program att köra på gymmet.

Böcker är bara att läsa, det finns hur många bra böcker som helst och jag har en underbart skön läsfåtölj.

Och så ätandet då... Det är bara att inse - bara jag kan styra vad som stoppas in i min egen mun. Vill jag inte sabotera min hälsa måste jag ta ansvar och göra kloka val. Punkt! Det finns inga genvägar.

Jag ska strössla min resa med roliga lopp och belöningar - allt för att göra det lättare och roligare.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.
En kommentar
Läs mer

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Vilken U N D E R B A R helg!

Min snigelstreak håller i sig och jag är nu uppe i #43. Det känns lättare och lättare, vilket ju är syftet, så jag tänker nog att jag fortsätter ett tag till. Tror jag! För i helgen har jag varit på träningshelg. Visst skulle det vara en prestationsfri helg, och det var det på ett sätt, men nog katten har vi presterat. Vi har joggat, tränat löpteknik, joggat ännu mer, tränat löpstyrka och joggat lite till. Och - nästan det häftigaste av allt - jag har badat! I torsdags träffades vi vid 17. Jag var klart pirrig, det där med att träna i grupp är inte min grej. Jag känner mig alltid så himla långsam när jag joggar med andra, och jag är alltid rädd att bli frånsprungen eller känna att jag sinkar alla andra. Så fort vi möttes kände jag att det var helt okej att vara långsam, ingen var där för att ta OS-guld. Alla var där för att lära sig mer, träna, utvecklas och må gott. Men det visste jag ju inte när jag klev ur bilen på Harge Bad&Campings parkering. Vi värmde upp och sen bö...
Skicka en kommentar
Läs mer