Fortsätt till huvudinnehåll

Var vill jag vara om 197 dagar från nu?

Nu är det snart nytt år, och då är det så lätt att sätta upp nya mål. Nyårslöften som krasar sönder redan innan trettonhelgen. Men om man tänker lite lugnare, långsammare men längre. Sans och balans, liksom.

Jag går in på det år då jag fyller 50 år. FEMTIO! Helt galet, det låter ju jättegammalt! När man blir gammal måste man vara rädd om sig, det är liksom bara att acceptera. Kroppen behöver mer omvårdnad då. Jag vill ju vara en pigg och aktiv mormor i många år till.

I dagsläget tar jag inte hand om mig. Jag slarvar med såväl kost som motion. Och stress, det är rätt rörigt i huvudet.

Jag tänkte göra en lista på vad och hur jag inte vill vara, hur jag inte vill må, när jag fyller 50 år - men så insåg jag att det vet jag ju redan. Bättre alltså att sätta upp en målbild på vad och hur jag vill vara och må.

Om 197 dagar vill jag:

  • vara mer vardagsaktiv
  • läsa fler böcker
  • äta nyttigare mat och mindre socker
Men jag vet ju att det är bättre att sätta upp mätbara mål.  Mer vardagsaktiv kan ju betyda 50 steg mer per dag, och mer nyttig kan betyga 3 gröna ärtor per dag. Det är ju inte det jag är ute efter direkt.

Om 197 dagar vill jag:
  • röra på mig minst 30 min per dag
  • köra styrketräning minst en gång i veckan
  • läsa minst ett par böcker i månaden
  • undvika socker och andra snabba kolhydrater på vardagar
Jag vågar inte köra en runstreak då min häl fortfarande inte är helt bra, men röra mig varje dag kan jag göra. 30 minuter per dag har jag tid med, herre gud jag ägnar betydligt mer tid åt facebook varje dag.

För att komma igång med styrketräningen ska jag bok ett par-tre pass med en PT efter nyår. Jag behöver få till ett program att köra på gymmet.

Böcker är bara att läsa, det finns hur många bra böcker som helst och jag har en underbart skön läsfåtölj.

Och så ätandet då... Det är bara att inse - bara jag kan styra vad som stoppas in i min egen mun. Vill jag inte sabotera min hälsa måste jag ta ansvar och göra kloka val. Punkt! Det finns inga genvägar.

Jag ska strössla min resa med roliga lopp och belöningar - allt för att göra det lättare och roligare.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.
En kommentar
Läs mer

UV45 - och dagens visdomsord!

Efter en sommar med alldeles för lite träning var det så dags för UV45. Nånstans tycker jag väl att jag borde inse att UV45 är långt, åt skogen för långt när man har kört rundor på ca 5 km hela sommaren bortsett från ett par-tre något längre. Kanske sälja sin startplats. DNS liksom. Vuxet, förståndigt, begåvad - allt som jag tydligen inte är, för jag for upp till Dalarna, checkade in på hotellet och i morse stod jag vid starten i Oxberg. Jag siktade på en lugn start då jag vet att det är en jäkla massa uppförsbackar - och det är en jäkla massa kilometer att passera. De första 5 gick för fort för min förmåga. Jag försökte hålla igen men det kändes lätt och kul. Jag drogs med. Jag höll ett tempo som funkar på en femma, en bra dag. Sen sjönk hastigheten men jag tycker ändå att det gick rätt bra i kanske 15 km. Där nånstans började det märkas att kroppen liksom gick på övertid, på att den var mer van 5 än 15, liksom. En stor orsak var kanske de där eländiga Lundbäckbackarna. D
Skicka en kommentar
Läs mer

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.
Skicka en kommentar
Läs mer