Fortsätt till huvudinnehåll

Var vill jag vara om 197 dagar från nu?

Nu är det snart nytt år, och då är det så lätt att sätta upp nya mål. Nyårslöften som krasar sönder redan innan trettonhelgen. Men om man tänker lite lugnare, långsammare men längre. Sans och balans, liksom.

Jag går in på det år då jag fyller 50 år. FEMTIO! Helt galet, det låter ju jättegammalt! När man blir gammal måste man vara rädd om sig, det är liksom bara att acceptera. Kroppen behöver mer omvårdnad då. Jag vill ju vara en pigg och aktiv mormor i många år till.

I dagsläget tar jag inte hand om mig. Jag slarvar med såväl kost som motion. Och stress, det är rätt rörigt i huvudet.

Jag tänkte göra en lista på vad och hur jag inte vill vara, hur jag inte vill må, när jag fyller 50 år - men så insåg jag att det vet jag ju redan. Bättre alltså att sätta upp en målbild på vad och hur jag vill vara och må.

Om 197 dagar vill jag:

  • vara mer vardagsaktiv
  • läsa fler böcker
  • äta nyttigare mat och mindre socker
Men jag vet ju att det är bättre att sätta upp mätbara mål.  Mer vardagsaktiv kan ju betyda 50 steg mer per dag, och mer nyttig kan betyga 3 gröna ärtor per dag. Det är ju inte det jag är ute efter direkt.

Om 197 dagar vill jag:
  • röra på mig minst 30 min per dag
  • köra styrketräning minst en gång i veckan
  • läsa minst ett par böcker i månaden
  • undvika socker och andra snabba kolhydrater på vardagar
Jag vågar inte köra en runstreak då min häl fortfarande inte är helt bra, men röra mig varje dag kan jag göra. 30 minuter per dag har jag tid med, herre gud jag ägnar betydligt mer tid åt facebook varje dag.

För att komma igång med styrketräningen ska jag bok ett par-tre pass med en PT efter nyår. Jag behöver få till ett program att köra på gymmet.

Böcker är bara att läsa, det finns hur många bra böcker som helst och jag har en underbart skön läsfåtölj.

Och så ätandet då... Det är bara att inse - bara jag kan styra vad som stoppas in i min egen mun. Vill jag inte sabotera min hälsa måste jag ta ansvar och göra kloka val. Punkt! Det finns inga genvägar.

Jag ska strössla min resa med roliga lopp och belöningar - allt för att göra det lättare och roligare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En drömrunda!

#26 - kanske börjar det ge resultat nu. Efter en sen lunch, bestående av en omelett, snörade jag på mig skorna och drog i väg till spåret i Motorp. Fullständigt o-pepp, men jag hade ändå siktet inställt på 4 km. Jag gick ut lugnt, det var kvavt även om det inte var så varmt. Hög luftfuktighet, liksom. Jag behöll en snigel-fart och tuffade på.... 1 km... 2 km... inga problem.... 3 km.... fortfarande lätta fötter, och ett flås så bra att jag kunde föra en konversation med maken. Det händer inte ofta att jag kan föra ett samtal medan jag springer. Enstaka ord, ja, men inte samtal. När vi kom tillbaka mot bilen visade klockan bara 3,6 km. Inte okej, så jag tog en liten extra runda. Maken var nöjd och väntade vid bilen. Hade han inte varit med hade jag nog tagit en kilometer, eller två, extra. Nu nöjde jag mig med några hundra meter så jag kom upp i 4 km. Fördelen med det är att jag inte var slut när jag kom i mål, utan mest taggad på en ny runda i morgon.

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...

Ingen dikeskörning...

Däremot ett planerat avsteg från programmet. En tripp till GeKås, med mamma och syrran, innehåller gärna både mat och dryck. Och fika. Och lite godis. Jag funderade först på att mäta, väga och räkna - men valde sedan att låta bli detta och bara koppla av på alla sätt. Det får gå som det vill på vågen på onsdag, jag gjorde valet och jag ångrar det inte. Fredag: Lite godis i bilen. God lunch (kycklingfilé med klyftpotatis), fika (kaffe och kaka), Subway-macka till middag och sen vin på kvällen. Lördag: Frukost på GeKås (ostfralla, juice och kaffe), fika (banankaka), lite godis i bilen, lunch på Rattugglan (kycklingfilé med pommes), lite mer godis hemma plus en liten nachotallrik och vin till middag. Några chips som efterrätt.... Hm, det ser väldigt mycket ut när man skriver ner det så här. I dag har det blivit frukost (Larsas med Special K), lunch (sallad med räkor, kyckling och lax), middag (fiskbullar) och kanske blir det nåt enkelt i kväll... Betydligt bättre, eller hur? ...