Fortsätt till huvudinnehåll

#5

Jag travar på, och tänka sig.... nu är det snart en vecka. Inte illa.

Jag håller i maten. Följer LCHF och mår rätt bra av det. Inte särskilt godissugen, men i dag har jag haft en tung huvudvärk. Den kan väl delvis bero på vädret också, men sockeravgiftningen är nog den främsta orsaken.

Dagens frukost var löjligt god. Turkisk yoghurt med lite grädde och hallon. Lite syrligt, men så gott!

Till lunch blev det choritzo och halloumi. Lättlagat och enkelt. Salt, smakrikt.. perfekt.

Middagen blev galet god. Köttfärsbiffar med en hel del sambal oelek och haricots verts som stekts med lite grönmögelost. Alltså, hur gott kan det bli...

Vad gäller motion så tog jag mig upp till Motorp för att få lite variation. Jag är rätt less på det tråkiga spåret här hemma. 24 grader stod det på termometern, och det lät ju som rena vintern i jämförelse med hur det har varit i sommar. Men nej, 24 grader och typ 150% i relativ luftfuktighet är för jävligt. Punkt!

Efter ungefär 4 km kom i alla fall regnet. Och som det kom. Det gick från sol till skyfall på ett par sekunder. Varmt, blött, härligt sommarregn. Jag bara njöt. Helt plötsligt orkade benen jogga lite. Inte snabbt för jag såg nästan inget i regnet, men så himla underbart. Jag var fullständigt genomblöt när jag kom i mål, men vad gjorde väl det.

Det gäller att njuta när man får chansen.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.
En kommentar
Läs mer

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Vilken U N D E R B A R helg!

Min snigelstreak håller i sig och jag är nu uppe i #43. Det känns lättare och lättare, vilket ju är syftet, så jag tänker nog att jag fortsätter ett tag till. Tror jag! För i helgen har jag varit på träningshelg. Visst skulle det vara en prestationsfri helg, och det var det på ett sätt, men nog katten har vi presterat. Vi har joggat, tränat löpteknik, joggat ännu mer, tränat löpstyrka och joggat lite till. Och - nästan det häftigaste av allt - jag har badat! I torsdags träffades vi vid 17. Jag var klart pirrig, det där med att träna i grupp är inte min grej. Jag känner mig alltid så himla långsam när jag joggar med andra, och jag är alltid rädd att bli frånsprungen eller känna att jag sinkar alla andra. Så fort vi möttes kände jag att det var helt okej att vara långsam, ingen var där för att ta OS-guld. Alla var där för att lära sig mer, träna, utvecklas och må gott. Men det visste jag ju inte när jag klev ur bilen på Harge Bad&Campings parkering. Vi värmde upp och sen bö...
Skicka en kommentar
Läs mer