Fortsätt till huvudinnehåll

#5

Jag travar på, och tänka sig.... nu är det snart en vecka. Inte illa.

Jag håller i maten. Följer LCHF och mår rätt bra av det. Inte särskilt godissugen, men i dag har jag haft en tung huvudvärk. Den kan väl delvis bero på vädret också, men sockeravgiftningen är nog den främsta orsaken.

Dagens frukost var löjligt god. Turkisk yoghurt med lite grädde och hallon. Lite syrligt, men så gott!

Till lunch blev det choritzo och halloumi. Lättlagat och enkelt. Salt, smakrikt.. perfekt.

Middagen blev galet god. Köttfärsbiffar med en hel del sambal oelek och haricots verts som stekts med lite grönmögelost. Alltså, hur gott kan det bli...

Vad gäller motion så tog jag mig upp till Motorp för att få lite variation. Jag är rätt less på det tråkiga spåret här hemma. 24 grader stod det på termometern, och det lät ju som rena vintern i jämförelse med hur det har varit i sommar. Men nej, 24 grader och typ 150% i relativ luftfuktighet är för jävligt. Punkt!

Efter ungefär 4 km kom i alla fall regnet. Och som det kom. Det gick från sol till skyfall på ett par sekunder. Varmt, blött, härligt sommarregn. Jag bara njöt. Helt plötsligt orkade benen jogga lite. Inte snabbt för jag såg nästan inget i regnet, men så himla underbart. Jag var fullständigt genomblöt när jag kom i mål, men vad gjorde väl det.

Det gäller att njuta när man får chansen.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En drömrunda!

#26 - kanske börjar det ge resultat nu. Efter en sen lunch, bestående av en omelett, snörade jag på mig skorna och drog i väg till spåret i Motorp. Fullständigt o-pepp, men jag hade ändå siktet inställt på 4 km. Jag gick ut lugnt, det var kvavt även om det inte var så varmt. Hög luftfuktighet, liksom. Jag behöll en snigel-fart och tuffade på.... 1 km... 2 km... inga problem.... 3 km.... fortfarande lätta fötter, och ett flås så bra att jag kunde föra en konversation med maken. Det händer inte ofta att jag kan föra ett samtal medan jag springer. Enstaka ord, ja, men inte samtal. När vi kom tillbaka mot bilen visade klockan bara 3,6 km. Inte okej, så jag tog en liten extra runda. Maken var nöjd och väntade vid bilen. Hade han inte varit med hade jag nog tagit en kilometer, eller två, extra. Nu nöjde jag mig med några hundra meter så jag kom upp i 4 km. Fördelen med det är att jag inte var slut när jag kom i mål, utan mest taggad på en ny runda i morgon.
Skicka en kommentar
Läs mer

20 jäkla bokstäver

20 st bokstäver som bildar orden retrokalkaneär bursit . Rena grekiskan... eller ja, latin då antar jag, men som krasst betyder " ingen jogging på minst en månad ". Det kan också översättas med " inflammation i den djupa slemsäcken i hälen " eller " stötvågsbehandling, laserbehandling och diklofenac ". Däremot kan det inte översättas med " Kullamannen om 10 dagar ". Tvärtom är det bara att avboka resan, meddela de underbara Go ninja sportsclub att jag tyvärr inte kan representera dem nästa helg (jag som var så himla glad över min startplats). Joggingen får bytas ut mot aktiv vila, dvs motionscykel (hm, ont i rumpan), cross trainer (åh, tråååkigt), promenader (om de inte känns i hälen) och styrketräning (hurra, så himla jätteskojsigt *not*). Jag borde inte klaga, det hade kunnat vara så mycket värre. Spik i foten, liksom.... Alltså får jag göra det bästa av situationen. Lägga in pass på gymmet, pass som innehåller lite kondition (på cy...
Skicka en kommentar
Läs mer

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...
Skicka en kommentar
Läs mer