Jag håller i min lilla runstreak. 6 dagar på rad nu, inte illa. I fredags fick jag dessutom ta min runda före jobbet, alltså vid halv 6, för att hinna med den. DET är inte min favoritsysselsättning på morgonen. Jag brukar ta kaffe och soffäng för att vakna i lugn och ro, men i morgonsol och med fågelkvitter var det faktiskt helt okej. I går var det STHLM trail run 10 km. Innan loppet var jag rätt spydig. Trail i Stockholm, liksom... he he. Det innebär väl bara att det inte är nån asfalt i spåret, typ. Eh, NEJ! Det var stenar och rötter, lera och en jävla massa uppförsbackar. I princip bara uppförsbackar. Uppför och lite, lite, lite plant. Jag lovar att det inte var nåt nerför. Ett par, tre steg kanske men inte mer. Bara uppför och uppför och uppför. Det övergår mitt lilla förstånd hur vi kunde gå i mål på samma ställe sm vi startade... Milen på 1:30, men jag får väl se det som att jag fick valuta för pengarna. Vädret var det inget fel på, solsken och värme, så det gick ingen nöd på...