I form innan femtio

Däremot ett planerat avsteg från programmet. En tripp till GeKås, med mamma och syrran, innehåller gärna både mat och dryck. Och fika. Och lite godis. Jag funderade först på att mäta, väga och räkna - men valde sedan att låta bli detta och bara koppla av på alla sätt. Det får gå som det vill på vågen på onsdag, jag gjorde valet och jag ångrar det inte. Fredag: Lite godis i bilen. God lunch (kycklingfilé med klyftpotatis), fika (kaffe och kaka), Subway-macka till middag och sen vin på kvällen. Lördag: Frukost på GeKås (ostfralla, juice och kaffe), fika (banankaka), lite godis i bilen, lunch på Rattugglan (kycklingfilé med pommes), lite mer godis hemma plus en liten nachotallrik och vin till middag. Några chips som efterrätt.... Hm, det ser väldigt mycket ut när man skriver ner det så här. I dag har det blivit frukost (Larsas med Special K), lunch (sallad med räkor, kyckling och lax), middag (fiskbullar) och kanske blir det nåt enkelt i kväll... Betydligt bättre, eller hur? ...

Efter helgens lilla urspårning kom jag snabbt tillbaka på banan igen. Jag lagade ett gäng matlådor i söndags, så det har varit lätt att äta vettigt i veckan. Jag har inte varit särskilt frestad av annat, onyttigt, utan det har rullat på bra. Jag äter frukost, lunch, mellis, middag och så nåt kvällsmellis. Det funkar bra och jag är inte särskilt hungrig mellan måltiderna. Jag joggade i måndags. I går och i dag har det inte blivit någon träning. Dels för att jag dragits med en envis huvudvärk, dels för att jag har lite svårt att komma till skott när jag jobbar och inte kommer hem förrän efter kl 17 så där. Nu går vi ju mot ljusare tider, så jag tänker nog att det ska fungera att träna även efter kl 18 snart. I morgon hoppas jag komma hem från jobbet i bra tid, så att jag kan ta en runda i fullt dagsljus. Det är ju så himla skönt med LJUS. Jag borde väl också fundera på varför jag så ofta får huvudvärk på jobbet. Jag vet ju att jag har rätt mycket att göra, men samtidigt känner ja...

Men jag vaknade som en i morse... Kanske har det gått lite för bra att följa Viktväktarna, så där så att man blir lite övermodig. Övermodig och lite... hm... nonchalant kanske. I går blev det liksom knas av det hela. Jag petade i mig bröd till frukost. Det skulle väl inte varit så dumt - om det stannat vid det. Sen for jag till Skövde för att umgås med mitt barnbarn (och hans ägare). Där blev det köpelunch, och av någon galen anledning beställde jag en kebabtallrik. Gott, absolut, men nåt triggade det för sen var jag godissugen så att jag höll på att gå sönder. Lite choklad på eftermiddagen, kycklingspett med jordnötssås till middag och så ost och kex på kvällen (dagen var ju redan körd, ni vet.. SÅ korkad tanke) Jag tänker inte ens försöka räkna ihop hur många SP det kostade, jag inser bara att det var en rejäl dikeskörning. Det är ingen idé att ångra sig, det som är gjort är gjort, utan i morse klev jag upp och var fast besluten om att kliva på tåget igen. I dag har jag mat...

När man läser tidningar om träning, eller lyssnar på poddar, så är det väldigt mycket fokus på att bli bättre. Man ska bli snabbare, springa längre, utmana sig själv och kliva utanför den där jä*la boxen hela tiden. Men på allvar - vad är det för fel på att träna för att må bra? Må, inte bli. Måste målet vara att bli snabbare? Att köra intervaller och träna löpteknik. Kan man inte bara var nöjd med att man tränar regelbundet? Visst är det kul när man märker att man får till en toppenrunda, 30 sekunder snabbare än sitt PB, men det betyder ju också att man lätt känner sig misslyckad om man får till en skitrunda på 3 minuter över samma PB. Visst är det underbart när man märker att man orkar jogga 3 km utan gåvila, även om det är i ett tempo som andra skulle kunna passera gående. Vi som inte har någon ambition om att kvala in i världseliten, vi som tränar för att det är skönt och för att det är hälsosamt, vi som gillar att träna för att det får oss att känna oss duktiga som tränar,...

Just nu är det rätt mycket på jobbet. Så där att det blir långa dagar och man är sopslut när man kommer hem. Jag vet ju att det är just då man behöver en runda som mest - men det är ju också då tröskeln är högre än K2. Nu när ljuset ändå har kommit tillbaka kanske man skulle försöka sig på att ta en runda på morgonen, innan jobbet. Kan vara värt att prova i alla fall. Regelbunden motion gör det ännu lättare att göra kloka matval, det vet jag, och jag mår ju så himla mycket bättre. I dag har jag gått med vagn, jagat barnbarn, varit utomhus i flera timmar - perfekt alltså. I morgon får det bli en liten snigelrunda i spåret, oavsett väder. Sen kan jag ta en på måndag också, för då har jag hemstudier. Ah, det kan finnas en liten möjlighet att jag har en plan :-)

I dag har jag varit på universitetet. Inte alls illa, men det är svårt att köpa bra mat där. Till lunch valde jag därför en plocksallad. Grönsallad, gurka majs, räkor, salladskycklng och lite dressing. Det ger inte många SP. Till middag var det ännu svårare. I hotellets närhet finns liksom bara en korvkiosk, en pizzeria och nåt thai-ställe. Där är det svårt att äta klokt, och dessutom är det inte så himla käckt att äta där själv. Alltså gled jag in på Hemköp, köpte med mig vindruvor, bananer och sån där rökt kycklingfilé i skivor. Perfekt att plocka i sig på hotellrummet, efter ett kort besök på hotellets gym, men inte många SP. Så - trots att jag har gjort kloka val i dag, fyllt i checklistan och motionerat så blir det ingen poäng i dag. Jag får ingen blå plutt eftersom maten kostat för lite SP. Men det gör inget. I mina ögon är det en ren seger att inte jag trillat dit på dåliga beslut. I det långa loppet är det ju egentligen det som räknas.

Årets träningsmässiga är väl UV45, även om jag har fler lopp inplanerade. Till UV45 är det nu 167 dagar kvar. Innan dess har jag SUB2019, Näsetloppet, High five och Snigelloppet. Kanske hittar jag fler lopp att klämma in också, om det funkar i schemat och hälen accepterar det. Ja, jag gillar lopp. Lopp där man får medalj alltså. Annars kan det nästan kvitta. Min dröm är ju att fixa den där eländiga UV45 under 6 timmar. Alltså är det ju bara att sätta i gång att träna. Att sätta upp en plan - och att följa den.  Jag tänker så här: För varje dag som jag 1) fyller i checklista, 2) får en blå plutt, 3) gör kloka val och 4) motionerar så får jag ett poäng. När jag får ihop 20 poäng så bokar jag en tid för lashlift. Det är definitivt lite onödigt, men belöningar kan absolut får vara lite onödiga tänker jag. De utmaningar jag ser nu (i närtid) är sånt som ett par dagar på universitet, inklusive hotellvistelse... en stundande femtioårsdag med smörgåstårta och allt vad...

Efter några dagar på piller börjar nacken kännas lite bättre. Inte bra, men klart bättre.  Jag bör kunna motionera lite i veckan vilket kan behövas. I helgen har det blivit lite för mycket gott. Helt enligt plan, nen ändå. Mat&vin-mässa i Örebro, med utelunch och hotellfrukost... och lite choklad... Men jag har njutit av varje tugga, så det är helt okej. Att sitta på hotellrummet, med magen full av god hotellfrukost, och titta på Vasaloppet... det är precis vad jag behöver. Skidor är ju liksom en idrott som gör sig bäst på tv.