Fortsätt till huvudinnehåll

I går somnade jag inte som en viktväktare...

Men jag vaknade som en i morse...

Kanske har det gått lite för bra att följa Viktväktarna, så där så att man blir lite övermodig. Övermodig och lite... hm... nonchalant kanske.

I går blev det liksom knas av det hela. Jag petade i mig bröd till frukost. Det skulle väl inte varit så dumt - om det stannat vid det. Sen for jag till Skövde för att umgås med mitt barnbarn (och hans ägare).

Där blev det köpelunch, och av någon galen anledning beställde jag en kebabtallrik. Gott, absolut, men nåt triggade det för sen var jag godissugen så att jag höll på att gå sönder. Lite choklad på eftermiddagen, kycklingspett med jordnötssås till middag och så ost och kex på kvällen (dagen var ju redan körd, ni vet.. SÅ korkad tanke)

Jag tänker inte ens försöka räkna ihop hur många SP det kostade, jag inser bara att det var en rejäl dikeskörning. Det är ingen idé att ångra sig, det som är gjort är gjort, utan i morse klev jag upp och var fast besluten om att kliva på tåget igen.

I dag har jag matat in allt jag ätit, jag har gjort SP-beräknade matlådor för flera dagar och jag har tagit en rejäl promenad. 

Jag tänker att jag får lära mig nåt av det här, istället för att sänka mig själv. Lära mig att det kan hända att jag kör i diket ibland, men att det betyder att jag tagit några dåliga beslut - inte att jag är en dålig människa. Det betyder inte att jag lika gärna kan strunta i det här - eftersom jag ändå är en quitter - det betyder bara att jag är människa, och människor tar lite osmarta beslut ibland. Det är okej. 

Jag kanske inte alltid somnar som en viktväktare, men jag vaknar alltid som en.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.

Stockholm high five - och avslutning på maj

Min utmaning, att köra sockerfritt och snigelstreak de sista 13 dagarna av maj, tog slut i går. Jag höll ut, joggade varje dag och avstod sötsaker och skräpmat. Det hela avslutades med High five i går, i Stockholm. Loppet kändes bra. Perfekt väder, bra bana, underbara funktionärer. Jag försökte hålla igen i början, men det är så himla lätt att dras med av omgivningen. Första kilometern klockade jag på 6:42, vilket är på tok för snabbt. Andra kilometern var mer lagom, 7:21, men den tredje gick snabbt igen - 6:55. Vid 3,5 km kom en uppförsbacke (ja, det kom några tidigare också men de fixade jag) och då tog jag slut. Jag valde att gå ca 100 m, sen joggade jag i några hundra meter innan jag blev tvungen att gå ca 100 m till. Trots detta fixade jag den kilometern på 7:12. In i mål var det sedan inte fullt 1 km, så den biten fixade jag på 5:29. Min sluttid blev 34:00 min. Inget världsrekord, men jag är grymt nöjd. Efter loppet åt vi pasta i kvällssolen innan vi gick tillbaka till