Fortsätt till huvudinnehåll

Må bättre - eller bli bättre....

När man läser tidningar om träning, eller lyssnar på poddar, så är det väldigt mycket fokus på att bli bättre. Man ska bli snabbare, springa längre, utmana sig själv och kliva utanför den där jä*la boxen hela tiden.

Men på allvar - vad är det för fel på att träna för att må bra? Må, inte bli. Måste målet vara att bli snabbare? Att köra intervaller och träna löpteknik. Kan man inte bara var nöjd med att man tränar regelbundet?

Visst är det kul när man märker att man får till en toppenrunda, 30 sekunder snabbare än sitt PB, men det betyder ju också att man lätt känner sig misslyckad om man får till en skitrunda på 3 minuter över samma PB. Visst är det underbart när man märker att man orkar jogga 3 km utan gåvila, även om det är i ett tempo som andra skulle kunna passera gående.

Vi som inte har någon ambition om att kvala in i världseliten, vi som tränar för att det är skönt och för att det är hälsosamt, vi som gillar att träna för att det får oss att känna oss duktiga som tränar,  vi som tränar för att vi gillar att äta... Vi borde ha en egen tidning, en podd och ett tv-program. Nåt som klappar oss på axeln och säger att vi är bra, jättebra, vi också.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

Jag är tillbaka på banan

Efter helgens lilla urspårning kom jag snabbt tillbaka på banan igen. Jag lagade ett gäng matlådor i söndags, så det har varit lätt att äta vettigt i veckan. Jag har inte varit särskilt frestad av annat, onyttigt, utan det har rullat på bra. Jag äter frukost, lunch, mellis, middag och så nåt kvällsmellis. Det funkar bra och jag är inte särskilt hungrig mellan måltiderna. Jag joggade i måndags. I går och i dag har det inte blivit någon träning. Dels för att jag dragits med en envis huvudvärk, dels för att jag har lite svårt att komma till skott när jag jobbar och inte kommer hem förrän efter kl 17 så där. Nu går vi ju mot ljusare tider, så jag tänker nog att det ska fungera att träna även efter kl 18 snart. I morgon hoppas jag komma hem från jobbet i bra tid, så att jag kan ta en runda i fullt dagsljus. Det är ju så himla skönt med LJUS. Jag borde väl också fundera på varför jag så ofta får huvudvärk på jobbet. Jag vet ju att jag har rätt mycket att göra, men samtidigt känner ja...

Näsetloppet

' I fredags drog vi ner till Västra Frölunda så snart maken slutat jobba. Eller, ja, han hann ju peta i sig en macka och byta om från jobbkläder, men sen drog vi i väg. Ca 3 timmar senare irrade vi runt inne på Frölunda Torg och letade Team sportia. Den som gjort kartan för Frölunda torg borde byta jobb! Med lätt pulshöjning hittade vi fram och fick vårt start-kit. Tröja och chip - proffsigt värre. Tillbaka genom Frölunda torg, ut till bilen och så i väg till Mölndal där vi checkade in på hotellet. Och vilket hotell sen! Hotell Mölndals bro. Älskart!! En god natts sömn i en mycket skön säng, en frukost som liksom inte går att beskriva - säger bara gravad OCH kallrökt lax på ett mörkt bröd 💖💖💖 - och så i väg till startplatsen. Solen sken men det blåste lite snålkallt, så den röda lopptröjan fick vara utanpå en annan tröja. Inte direkt snyggt och moderiktigt, men vägrar frysa.  På med chippet, lite uppvärmningsjogg och så in i startfållan. Då vi valt att snigla Lilla Näse...