Fortsätt till huvudinnehåll

Jag håller i....

I alla fall - nästan.

Minst 30 min motion varje dag, det funkar fint. Lchf har gått bra... fram till i går eftermiddag. Jag åt en felplanerad och tidig salladslunch på tåget på väg till universitetet. Föreläsningarna började kl 13. Rast vid 15, då var jag rätt hungrig. På Pressbyrån finns inte så himla mycket bra val, så jag köpte en proteinbar. Inte det klokaste, men bättre än en kexchoklad liksom.

Till middag, hemma hos en kompis, åt jag LCHF igen. Men sen var det hotellfrukost i morse... Där trillade jag dit och åt ett par mackor. Sedan en macka till förmiddagskaffet. Och så en korv med bröd på Pressbyrån på väg hem. Så jäkla onödigt! Jag har ju klarat mig så länge utan snabba kolhydrater.

Nåväl, hemma igen så gick jag snabbt tillbaka till min färdiglagade matlåda med LCHF-mat igen. Nu tror jag nog att jag klarar att hålla mig på banan igen fram till helgens äventyr i Stockholm. Där kan det nog bli ett avsteg, men i så fall är det okej.

Vad gäller träning så började jag dagen med en rask promenad från hotellet till Universitetet. Ca 20 min, tog det nog. Tåg hem till Hallsberg, sedan en till promenad hem från tåget. Ytterligare 20 min.

10 min promenad på löpband, 10 min styrka och sedan 45 min indoor walking. Rätt okej för att vara på en och samma dag tycker jag nog. Med andra ord var det ingen katastrof att jag gjorde några dåliga val, tänker jag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

UV45 - och dagens visdomsord!

Efter en sommar med alldeles för lite träning var det så dags för UV45. Nånstans tycker jag väl att jag borde inse att UV45 är långt, åt skogen för långt när man har kört rundor på ca 5 km hela sommaren bortsett från ett par-tre något längre. Kanske sälja sin startplats. DNS liksom. Vuxet, förståndigt, begåvad - allt som jag tydligen inte är, för jag for upp till Dalarna, checkade in på hotellet och i morse stod jag vid starten i Oxberg. Jag siktade på en lugn start då jag vet att det är en jäkla massa uppförsbackar - och det är en jäkla massa kilometer att passera. De första 5 gick för fort för min förmåga. Jag försökte hålla igen men det kändes lätt och kul. Jag drogs med. Jag höll ett tempo som funkar på en femma, en bra dag. Sen sjönk hastigheten men jag tycker ändå att det gick rätt bra i kanske 15 km. Där nånstans började det märkas att kroppen liksom gick på övertid, på att den var mer van 5 än 15, liksom. En stor orsak var kanske de där eländiga Lundbäckbackarna. D

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.