Fortsätt till huvudinnehåll

Nu är det tungt...

Tänk att det ska vara så mycket lättare att tappa sina rutiner än att bygga upp dem. Jag har tappat både ork och energi för att knyta på mig skor och ta en runda, en runda som jag vet att jag egentligen mår så himla bra av.

Jag har gått på pass på gymmet och det har varit både svettigt och roligt, men att komma ut och jogga tycks snudd på omöjligt. I dag prioriterade jag att städa bilen (eh, dah!) och att paketera kläder till Team Snigel istället för att ta en liten fredagsrunda.

Jag har hamnat i en ond cirkel som behöver brytas. Jag joggar inte, är knappt utomhus alls, för att jag är så trött - och när jag inte är utomhus så blir jag trött...

Med 6 veckor kvar till Kullamannen måste jag nog försöka ta mig i kragen och nöta lite skor.

Däremot - och det är ju bra - så funkar det riktigt bra med maten. Bortsett från i lördags, när vi var i Uppsala och jag fasen inte hittade nån vettig lunch (och då dippade resten av dagen) så har jag skött mig stenhårt. LCHF rakt igenom och jag har inte ens varit särskilt sugen på sött och skräp.

Om jag ska fixa att nå 100 joggade mil under 2018 (för det fixade jag 2017) så behöver jag snitta på ca 3,3 km/dag året ut. Det är inte alls omöjligt, men jag får se om jag hittar energi och motivation nog till det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

#3 - blir det väl då

4,2 km i denna värme. Inte snabbt, inte snyggt - men genomfört. Som lite extra utmaning körde jag 3 ggr upp och ner i en liten backe, bara för att liksom. Det gick bättre i dag. Inte bra, men bättre. Men nåt är det som gör att hela kroppen känns blytung, att jag känner det som om jag har sirap i kroppen och gjutjärn i skorna. I morgon ska jag ta blodprov, mest för att utesluta att det inte beror på sköldkörteln. Jag vet att de symptom som uppkommer då är rätt diffusa, men många av dem stämmer in på mig. Extrem trötthet Sömn gör inte att man känner sig piggare (dålig sömnkvalitet) Förlorad uthållighet Intolerans mot fysisk aktivitet Kraschar efter 15.00 på em Dålig koncentration Förlust av motivation Vill vara ensam Andfåddhet Astma Svårighet att ta ett djupt andetag Torr hud Ljud i öronen (väsande, ringande) Sug efter söta saker Hälsporre (plantar fasciitis) Ingen mens eller lätt mens PMS Suddig syn Symptomen har jag hittat på sköldkörtelförbundets hemsida, men...

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.