Fortsätt till huvudinnehåll

Nu är det tungt...

Tänk att det ska vara så mycket lättare att tappa sina rutiner än att bygga upp dem. Jag har tappat både ork och energi för att knyta på mig skor och ta en runda, en runda som jag vet att jag egentligen mår så himla bra av.

Jag har gått på pass på gymmet och det har varit både svettigt och roligt, men att komma ut och jogga tycks snudd på omöjligt. I dag prioriterade jag att städa bilen (eh, dah!) och att paketera kläder till Team Snigel istället för att ta en liten fredagsrunda.

Jag har hamnat i en ond cirkel som behöver brytas. Jag joggar inte, är knappt utomhus alls, för att jag är så trött - och när jag inte är utomhus så blir jag trött...

Med 6 veckor kvar till Kullamannen måste jag nog försöka ta mig i kragen och nöta lite skor.

Däremot - och det är ju bra - så funkar det riktigt bra med maten. Bortsett från i lördags, när vi var i Uppsala och jag fasen inte hittade nån vettig lunch (och då dippade resten av dagen) så har jag skött mig stenhårt. LCHF rakt igenom och jag har inte ens varit särskilt sugen på sött och skräp.

Om jag ska fixa att nå 100 joggade mil under 2018 (för det fixade jag 2017) så behöver jag snitta på ca 3,3 km/dag året ut. Det är inte alls omöjligt, men jag får se om jag hittar energi och motivation nog till det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En drömrunda!

#26 - kanske börjar det ge resultat nu. Efter en sen lunch, bestående av en omelett, snörade jag på mig skorna och drog i väg till spåret i Motorp. Fullständigt o-pepp, men jag hade ändå siktet inställt på 4 km. Jag gick ut lugnt, det var kvavt även om det inte var så varmt. Hög luftfuktighet, liksom. Jag behöll en snigel-fart och tuffade på.... 1 km... 2 km... inga problem.... 3 km.... fortfarande lätta fötter, och ett flås så bra att jag kunde föra en konversation med maken. Det händer inte ofta att jag kan föra ett samtal medan jag springer. Enstaka ord, ja, men inte samtal. När vi kom tillbaka mot bilen visade klockan bara 3,6 km. Inte okej, så jag tog en liten extra runda. Maken var nöjd och väntade vid bilen. Hade han inte varit med hade jag nog tagit en kilometer, eller två, extra. Nu nöjde jag mig med några hundra meter så jag kom upp i 4 km. Fördelen med det är att jag inte var slut när jag kom i mål, utan mest taggad på en ny runda i morgon.

20 jäkla bokstäver

20 st bokstäver som bildar orden retrokalkaneär bursit . Rena grekiskan... eller ja, latin då antar jag, men som krasst betyder " ingen jogging på minst en månad ". Det kan också översättas med " inflammation i den djupa slemsäcken i hälen " eller " stötvågsbehandling, laserbehandling och diklofenac ". Däremot kan det inte översättas med " Kullamannen om 10 dagar ". Tvärtom är det bara att avboka resan, meddela de underbara Go ninja sportsclub att jag tyvärr inte kan representera dem nästa helg (jag som var så himla glad över min startplats). Joggingen får bytas ut mot aktiv vila, dvs motionscykel (hm, ont i rumpan), cross trainer (åh, tråååkigt), promenader (om de inte känns i hälen) och styrketräning (hurra, så himla jätteskojsigt *not*). Jag borde inte klaga, det hade kunnat vara så mycket värre. Spik i foten, liksom.... Alltså får jag göra det bästa av situationen. Lägga in pass på gymmet, pass som innehåller lite kondition (på cy...

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...