Fortsätt till huvudinnehåll

STHLM urban trail

Tredje loppet i STHLM challenge var Urban trail. Ett lopp som startade ute vid Galärparken, typ vid Vasamuseet. Ett tidigt lopp, vi startade redan kl 7.50.

Från starten hade man bara några hundra meter till första anhalt, Vikingaliv. In ett varv på ett museum som jag gärna skulle ha besökt mer ingående, och så ut igen och vidare mot Skansen.

Vid ingången till Skansen var det en låååååång rulltrappa upp. Avstängd! Måste ha varit 150 trappsteg upp, så hej mjölksyra!

Ett sväng genom Skansen och så ner för backen och över Djurgårdsbron. Upp genom en allé och in mot centrum. Nästa stopp var Armémuseum. Åter igen en massa trappsteg och så en sväng genom ett museum som kanske inte intresserar mig så värst.

Vidare genom stan och fram till Rigoletto, bion, där det stod en helt fantastiskt peppande tjej som hejade och ropade till oss som sprang. Ett varv genom stora salongen och sen ut igen. Pop corn-lukten följde med en bit ut, men strax därefter gick banan upp i en trappa som tydligen används som urinoar - satan vad det stank där.

En snabb vända inne på hotell Downtown Camper och sedan vidare. Gallerian Mood fick ett besök, liksom Musikaliska innan det var dags att vända stegen tillbaks mot Djurgården. Strandvägen bjöd på en fantastisk utsikt över alla underbara båtar i morgonsolen. Nordiska museet fick en snabbvisit innan Josefina var den sista anhalten och så målet.

Jag skulle ljuga om jag påstod att det inte var jobbigt, de där trapporna tog ju död på såväl lår som vader, men det var kul. Grymt kul.

En film och ett par bilder tog jag mig tid till, i övrigt valde jag att inte uppleva loppet genom linsen.

Väl i mål fick vi en Barebells, en NOCCO och en frukostpåse, men vi valde att raskt ta oss tillbaka till hotellet, duscha och frossa i hotellfrulle istället.

Kartan efter loppet blev ju lite rolig med allehanda krusiduller.


 Vikingaliv

Vikingaliv i rörliga (läs hoppiga) bilder
 Skansen
 Armémuseum
 Rigoletto och kiss-trappan





Nordiska museet och Josefina (där låg det en badpojke och skvalpade)


En snygg medalj fick jag också, det är ju nästan det viktigaste på ett lopp.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

UV45 - och dagens visdomsord!

Efter en sommar med alldeles för lite träning var det så dags för UV45. Nånstans tycker jag väl att jag borde inse att UV45 är långt, åt skogen för långt när man har kört rundor på ca 5 km hela sommaren bortsett från ett par-tre något längre. Kanske sälja sin startplats. DNS liksom. Vuxet, förståndigt, begåvad - allt som jag tydligen inte är, för jag for upp till Dalarna, checkade in på hotellet och i morse stod jag vid starten i Oxberg. Jag siktade på en lugn start då jag vet att det är en jäkla massa uppförsbackar - och det är en jäkla massa kilometer att passera. De första 5 gick för fort för min förmåga. Jag försökte hålla igen men det kändes lätt och kul. Jag drogs med. Jag höll ett tempo som funkar på en femma, en bra dag. Sen sjönk hastigheten men jag tycker ändå att det gick rätt bra i kanske 15 km. Där nånstans började det märkas att kroppen liksom gick på övertid, på att den var mer van 5 än 15, liksom. En stor orsak var kanske de där eländiga Lundbäckbackarna. D

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.