Fortsätt till huvudinnehåll

STHLM urban trail

Tredje loppet i STHLM challenge var Urban trail. Ett lopp som startade ute vid Galärparken, typ vid Vasamuseet. Ett tidigt lopp, vi startade redan kl 7.50.

Från starten hade man bara några hundra meter till första anhalt, Vikingaliv. In ett varv på ett museum som jag gärna skulle ha besökt mer ingående, och så ut igen och vidare mot Skansen.

Vid ingången till Skansen var det en låååååång rulltrappa upp. Avstängd! Måste ha varit 150 trappsteg upp, så hej mjölksyra!

Ett sväng genom Skansen och så ner för backen och över Djurgårdsbron. Upp genom en allé och in mot centrum. Nästa stopp var Armémuseum. Åter igen en massa trappsteg och så en sväng genom ett museum som kanske inte intresserar mig så värst.

Vidare genom stan och fram till Rigoletto, bion, där det stod en helt fantastiskt peppande tjej som hejade och ropade till oss som sprang. Ett varv genom stora salongen och sen ut igen. Pop corn-lukten följde med en bit ut, men strax därefter gick banan upp i en trappa som tydligen används som urinoar - satan vad det stank där.

En snabb vända inne på hotell Downtown Camper och sedan vidare. Gallerian Mood fick ett besök, liksom Musikaliska innan det var dags att vända stegen tillbaks mot Djurgården. Strandvägen bjöd på en fantastisk utsikt över alla underbara båtar i morgonsolen. Nordiska museet fick en snabbvisit innan Josefina var den sista anhalten och så målet.

Jag skulle ljuga om jag påstod att det inte var jobbigt, de där trapporna tog ju död på såväl lår som vader, men det var kul. Grymt kul.

En film och ett par bilder tog jag mig tid till, i övrigt valde jag att inte uppleva loppet genom linsen.

Väl i mål fick vi en Barebells, en NOCCO och en frukostpåse, men vi valde att raskt ta oss tillbaka till hotellet, duscha och frossa i hotellfrulle istället.

Kartan efter loppet blev ju lite rolig med allehanda krusiduller.


 Vikingaliv

Vikingaliv i rörliga (läs hoppiga) bilder
 Skansen
 Armémuseum
 Rigoletto och kiss-trappan





Nordiska museet och Josefina (där låg det en badpojke och skvalpade)


En snygg medalj fick jag också, det är ju nästan det viktigaste på ett lopp.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...

Vilken U N D E R B A R helg!

Min snigelstreak håller i sig och jag är nu uppe i #43. Det känns lättare och lättare, vilket ju är syftet, så jag tänker nog att jag fortsätter ett tag till. Tror jag! För i helgen har jag varit på träningshelg. Visst skulle det vara en prestationsfri helg, och det var det på ett sätt, men nog katten har vi presterat. Vi har joggat, tränat löpteknik, joggat ännu mer, tränat löpstyrka och joggat lite till. Och - nästan det häftigaste av allt - jag har badat! I torsdags träffades vi vid 17. Jag var klart pirrig, det där med att träna i grupp är inte min grej. Jag känner mig alltid så himla långsam när jag joggar med andra, och jag är alltid rädd att bli frånsprungen eller känna att jag sinkar alla andra. Så fort vi möttes kände jag att det var helt okej att vara långsam, ingen var där för att ta OS-guld. Alla var där för att lära sig mer, träna, utvecklas och må gott. Men det visste jag ju inte när jag klev ur bilen på Harge Bad&Campings parkering. Vi värmde upp och sen bö...