Näsetloppet

'

I fredags drog vi ner till Västra Frölunda så snart maken slutat jobba. Eller, ja, han hann ju peta i sig en macka och byta om från jobbkläder, men sen drog vi i väg. Ca 3 timmar senare irrade vi runt inne på Frölunda Torg och letade Team sportia. Den som gjort kartan för Frölunda torg borde byta jobb!

Med lätt pulshöjning hittade vi fram och fick vårt start-kit. Tröja och chip - proffsigt värre. Tillbaka genom Frölunda torg, ut till bilen och så i väg till Mölndal där vi checkade in på hotellet. Och vilket hotell sen! Hotell Mölndals bro. Älskart!!

En god natts sömn i en mycket skön säng, en frukost som liksom inte går att beskriva - säger bara gravad OCH kallrökt lax på ett mörkt bröd 💖💖💖 - och så i väg till startplatsen. Solen sken men det blåste lite snålkallt, så den röda lopptröjan fick vara utanpå en annan tröja. Inte direkt snyggt och moderiktigt, men vägrar frysa.  På med chippet, lite uppvärmningsjogg och så in i startfållan. Då vi valt att snigla Lilla Näsetloppet (5 km) fick vi starta strax innan knattarna. Det kryllade av turbo-knattar och de kom ju ikapp mig nästan direkt. Det där med lopp-vett har de inte lärt sig än, så de kryssade ju mellan oss inte fullt så snabba löpare som små missiler. Nåja, varv två var de ju inget problem, då hade de gått i mål och åt antagligen sin kexchoklad för fullt.

Banan var väldigt mysig och lite lagom kuperat. Man passerade en stor hage med lurviga kor och ett litet villaområde. Funktionärerna var underbara. De hojtade och hejade så man fick extra energi.

Det spelar ingen roll hur många lopp jag är med i, jag lär mig ändå inte att jag inte ska dras med i de andras tempo i starten. Första kilometern gick på 6.38, vilket är ungefär en minut snabbare än jag brukar springa på. Den andra gick på 6.58 - även det på tok för snabbt för mig så jag växlade jogg och gång. 6.59, 7.08 och 6.53 på de sista kilometerna gjorde att jag snittade på 6.55, en tid jag inte haft på länge.

Okej det är ju inte så att jag kommer med i OS på den tiden, men med mina snigelmått mätt är det en bra tid.

Det var inte mycket publik längs banan, i alla fall inte på andra varvet när knattarna gått i mål, men de som var där hejade på och var toppentrevliga.

Väl i mål smakade såväl banan som kexchoklad så där ljuvligt som det bara kan göra efter ett lopp och efter den obligatoriska bita-i-medaljen-bilden vände vi bilen och for hemåt.

Jag kan absolut rekommendera Näsetloppet (i alla fall lilla varianten) till alla som har lust att springa ett trevligt lopp. Visst fanns det deltagare som sprang ruggigt snabbt men det var inget problem. De stod långt fram i startfållan, jag ställde mig långt bak.

Medaljen är stor, tröjan är skön och man fick kexchoklad i mål (inte den där läskiga Nick´s som vissa delar ut).