Fortsätt till huvudinnehåll

Näsetloppet

'
I fredags drog vi ner till Västra Frölunda så snart maken slutat jobba. Eller, ja, han hann ju peta i sig en macka och byta om från jobbkläder, men sen drog vi i väg. Ca 3 timmar senare irrade vi runt inne på Frölunda Torg och letade Team sportia. Den som gjort kartan för Frölunda torg borde byta jobb!

Med lätt pulshöjning hittade vi fram och fick vårt start-kit. Tröja och chip - proffsigt värre. Tillbaka genom Frölunda torg, ut till bilen och så i väg till Mölndal där vi checkade in på hotellet. Och vilket hotell sen! Hotell Mölndals bro. Älskart!!
En god natts sömn i en mycket skön säng, en frukost som liksom inte går att beskriva - säger bara gravad OCH kallrökt lax på ett mörkt bröd 💖💖💖 - och så i väg till startplatsen. Solen sken men det blåste lite snålkallt, så den röda lopptröjan fick vara utanpå en annan tröja. Inte direkt snyggt och moderiktigt, men vägrar frysa.  På med chippet, lite uppvärmningsjogg och så in i startfållan. Då vi valt att snigla Lilla Näsetloppet (5 km) fick vi starta strax innan knattarna. Det kryllade av turbo-knattar och de kom ju ikapp mig nästan direkt. Det där med lopp-vett har de inte lärt sig än, så de kryssade ju mellan oss inte fullt så snabba löpare som små missiler. Nåja, varv två var de ju inget problem, då hade de gått i mål och åt antagligen sin kexchoklad för fullt.

Banan var väldigt mysig och lite lagom kuperat. Man passerade en stor hage med lurviga kor och ett litet villaområde. Funktionärerna var underbara. De hojtade och hejade så man fick extra energi.


Det spelar ingen roll hur många lopp jag är med i, jag lär mig ändå inte att jag inte ska dras med i de andras tempo i starten. Första kilometern gick på 6.38, vilket är ungefär en minut snabbare än jag brukar springa på. Den andra gick på 6.58 - även det på tok för snabbt för mig så jag växlade jogg och gång. 6.59, 7.08 och 6.53 på de sista kilometerna gjorde att jag snittade på 6.55, en tid jag inte haft på länge.

Okej det är ju inte så att jag kommer med i OS på den tiden, men med mina snigelmått mätt är det en bra tid.

Det var inte mycket publik längs banan, i alla fall inte på andra varvet när knattarna gått i mål, men de som var där hejade på och var toppentrevliga.

Väl i mål smakade såväl banan som kexchoklad så där ljuvligt som det bara kan göra efter ett lopp och efter den obligatoriska bita-i-medaljen-bilden vände vi bilen och for hemåt.

Jag kan absolut rekommendera Näsetloppet (i alla fall lilla varianten) till alla som har lust att springa ett trevligt lopp. Visst fanns det deltagare som sprang ruggigt snabbt men det var inget problem. De stod långt fram i startfållan, jag ställde mig långt bak.

Medaljen är stor, tröjan är skön och man fick kexchoklad i mål (inte den där läskiga Nick´s som vissa delar ut).



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.
En kommentar
Läs mer

Vilken U N D E R B A R helg!

Min snigelstreak håller i sig och jag är nu uppe i #43. Det känns lättare och lättare, vilket ju är syftet, så jag tänker nog att jag fortsätter ett tag till. Tror jag! För i helgen har jag varit på träningshelg. Visst skulle det vara en prestationsfri helg, och det var det på ett sätt, men nog katten har vi presterat. Vi har joggat, tränat löpteknik, joggat ännu mer, tränat löpstyrka och joggat lite till. Och - nästan det häftigaste av allt - jag har badat! I torsdags träffades vi vid 17. Jag var klart pirrig, det där med att träna i grupp är inte min grej. Jag känner mig alltid så himla långsam när jag joggar med andra, och jag är alltid rädd att bli frånsprungen eller känna att jag sinkar alla andra. Så fort vi möttes kände jag att det var helt okej att vara långsam, ingen var där för att ta OS-guld. Alla var där för att lära sig mer, träna, utvecklas och må gott. Men det visste jag ju inte när jag klev ur bilen på Harge Bad&Campings parkering. Vi värmde upp och sen bö...
Skicka en kommentar
Läs mer

Stockholm high five - och avslutning på maj

Min utmaning, att köra sockerfritt och snigelstreak de sista 13 dagarna av maj, tog slut i går. Jag höll ut, joggade varje dag och avstod sötsaker och skräpmat. Det hela avslutades med High five i går, i Stockholm. Loppet kändes bra. Perfekt väder, bra bana, underbara funktionärer. Jag försökte hålla igen i början, men det är så himla lätt att dras med av omgivningen. Första kilometern klockade jag på 6:42, vilket är på tok för snabbt. Andra kilometern var mer lagom, 7:21, men den tredje gick snabbt igen - 6:55. Vid 3,5 km kom en uppförsbacke (ja, det kom några tidigare också men de fixade jag) och då tog jag slut. Jag valde att gå ca 100 m, sen joggade jag i några hundra meter innan jag blev tvungen att gå ca 100 m till. Trots detta fixade jag den kilometern på 7:12. In i mål var det sedan inte fullt 1 km, så den biten fixade jag på 5:29. Min sluttid blev 34:00 min. Inget världsrekord, men jag är grymt nöjd. Efter loppet åt vi pasta i kvällssolen innan vi gick tillbaka till ...
Skicka en kommentar
Läs mer