#5

I dag blev det en rekordkort runda. Knappt 2 km, varav 1,6 km joggande. Men jag kan ju trösta mig med att jag joggade uppför hela mördarbacken - trots att jag inte orkar det egentligen.

Väl hemma igen var jag nog mer trött i huvudet än i kroppen, men det går nog över snart. Jag menar, det är inte så många veckor kvar till semester och ledighet.

Helst skulle jag vilja mosa i min en hel hink med Nutella, men är det sockerstopp så är det. Och egentligen vet jag ju att det inte skulle göra nån nytta utan jag skulle bara ångra mig efteråt. Jag nöjer mig med att krascha i soffan, lite lagom tömd så där, och vänta på att sovdags.

I morgon är en ny dag, en dag med tid för en ny runda och en dag för en aning mindre stress, Dessutom ska jag låna mitt barnbarn, och jag lovar att en effektiv knatte på knappa tre år håller en så pass sysselsatt att man inte hinner tänka på så mycket annat. Då är det bara att njuta över trevligt sällskap.