Efter en dag i pluggandets tecken (sliter mitt hår över denna examinationsuppgift) tyckte jag det var en bra idé att byta om och bege mig till spåret för dagens runda.
Jag gick 250 m för att värma upp och redan då insåg jag att det var varmt, varmt och kvavt. Nu älskar jag visserligen värme, men kanske inte just när jag ska jogga. Nåja, planen var ju ändå en kortis efter gårdagens drygt 6 km.
Försiktigt började jag jogga. På denna runda är det egentligen rätt lättsprunget ända fram till ca 1,7 km. Där kommer det en seeeeg motluta, men den gick rätt bra i dag. Jag fortsatte upp på cykelvägen och vände hemåt. Jag hade satt 2 km jogging som mål i dag och med en snabb blick på klockan insåg jag att jag riskerade att få springa uppför vår egna mördarbacke. I alla fall delvis. Och jo då, vid backens fot hade jag 150 meter kvar till 2 joggade kilometer. 150 m uppförsbacke är många meter uppförsbacke så jag fäste blicken alldeles framför fötterna för att slippa se. Steg efter steg efter steg... Aldrig har väl klockan räknat långsammare. Jag hann nästan ända upp innan jag nått mitt mål, och flåsande som en blåsbälg med punktering slutade jag jogga och gick uppför krönet, plus en liten bit till. När pulsen och flåset lugnat sig lite körde jag en liten spurt den sista lilla biten innan jag var hemma.
Eller spurt... jag vet inte.... men en viss tempoökning i alla fall.
Jag gick 250 m för att värma upp och redan då insåg jag att det var varmt, varmt och kvavt. Nu älskar jag visserligen värme, men kanske inte just när jag ska jogga. Nåja, planen var ju ändå en kortis efter gårdagens drygt 6 km.
Försiktigt började jag jogga. På denna runda är det egentligen rätt lättsprunget ända fram till ca 1,7 km. Där kommer det en seeeeg motluta, men den gick rätt bra i dag. Jag fortsatte upp på cykelvägen och vände hemåt. Jag hade satt 2 km jogging som mål i dag och med en snabb blick på klockan insåg jag att jag riskerade att få springa uppför vår egna mördarbacke. I alla fall delvis. Och jo då, vid backens fot hade jag 150 meter kvar till 2 joggade kilometer. 150 m uppförsbacke är många meter uppförsbacke så jag fäste blicken alldeles framför fötterna för att slippa se. Steg efter steg efter steg... Aldrig har väl klockan räknat långsammare. Jag hann nästan ända upp innan jag nått mitt mål, och flåsande som en blåsbälg med punktering slutade jag jogga och gick uppför krönet, plus en liten bit till. När pulsen och flåset lugnat sig lite körde jag en liten spurt den sista lilla biten innan jag var hemma.
Eller spurt... jag vet inte.... men en viss tempoökning i alla fall.
Jag är ju medveten om att en pulsmätare som mäter på handleden inte är riktigt tillförlitlig, men jag tror nog man kan se tendenserna, och då kan man absolut se var jag tog uppförsbacken, när jag började gå, och min lilla mikrospurt hem sen.
Kommentarer
Skicka en kommentar