Efter några veckors ofrivillig löpvila bytte jag om för en - av naprapaten rekommenderad - runda.
Instruktionen var: värm upp genom att gå ut lugnt, öka farten tills du kommer upp i en PW och, om det känns bra, prova att jogga en liten bit väldigt försiktigt.
Med tanke på att jag tillbringat helgen i Stockholm, på mässa och i shoppingcenter, så har min häl fått ett och annat steg ändå i helgen, så lite nervös var jag allt. Jag började gå sakta och ökade farten lite försiktigt. Hälen kändes bra. Inte helt smärtfri, men snudd på. Det var alls inte så det påverkade mitt steg på något vis.
Efter 1 km föll jag över i jogging i riktigt snigeltempo. Jag hade bestämt, redan innan, att jag skulle jogga i max 500 meter, för att inte riskera att få feeling och dra i väg för mycket första gången.
Det kändes helt okej i hälen, men jisses vad flåset inte har bibehållit sin form. Flåset var ju inte på topp innan heller men efter en löpvila har det inte liksom mognat och blivit bättre. En helg i Stockholm, med godis och skräpmat gjorde ju inte saken bättre på något vis, faktiskt. Inte så att 500 meter var nåt problem, men det var inte så att jag kände att milspåret liksom var nästa steg.
Sällan har väl ändå varit så nöjd efter en runda. Nu hoppas jag bara att hälen tycker det är okej, att jag får fortsätta jogga om än bara ytte-pytte-lite, och på så sätt bygga upp både häl och kondition.
Jag skulle vilja sätta upp lite mål. Samtidigt vet jag inte om det är så smart. Risken finns att jag ser mer på planen än känner efter i hälen, så jag tror jag låter bli. Är det sånt som kallas självinsikt och självkännedom...?
Innan jag for hem från Stockholm gjorde jag i alla fall ett besök på Runner´s store. Där fick jag tips om bra skor med mycket dämpning, och kanske var det därför det kändes mjukt och bra. Adidas solar boost heter de här underbar sköna och snygga skorna. Så mjuka att det nästan känns som om man går i luften.
Instruktionen var: värm upp genom att gå ut lugnt, öka farten tills du kommer upp i en PW och, om det känns bra, prova att jogga en liten bit väldigt försiktigt.
Med tanke på att jag tillbringat helgen i Stockholm, på mässa och i shoppingcenter, så har min häl fått ett och annat steg ändå i helgen, så lite nervös var jag allt. Jag började gå sakta och ökade farten lite försiktigt. Hälen kändes bra. Inte helt smärtfri, men snudd på. Det var alls inte så det påverkade mitt steg på något vis.
Efter 1 km föll jag över i jogging i riktigt snigeltempo. Jag hade bestämt, redan innan, att jag skulle jogga i max 500 meter, för att inte riskera att få feeling och dra i väg för mycket första gången.Det kändes helt okej i hälen, men jisses vad flåset inte har bibehållit sin form. Flåset var ju inte på topp innan heller men efter en löpvila har det inte liksom mognat och blivit bättre. En helg i Stockholm, med godis och skräpmat gjorde ju inte saken bättre på något vis, faktiskt. Inte så att 500 meter var nåt problem, men det var inte så att jag kände att milspåret liksom var nästa steg.
Sällan har väl ändå varit så nöjd efter en runda. Nu hoppas jag bara att hälen tycker det är okej, att jag får fortsätta jogga om än bara ytte-pytte-lite, och på så sätt bygga upp både häl och kondition.
Jag skulle vilja sätta upp lite mål. Samtidigt vet jag inte om det är så smart. Risken finns att jag ser mer på planen än känner efter i hälen, så jag tror jag låter bli. Är det sånt som kallas självinsikt och självkännedom...?
Innan jag for hem från Stockholm gjorde jag i alla fall ett besök på Runner´s store. Där fick jag tips om bra skor med mycket dämpning, och kanske var det därför det kändes mjukt och bra. Adidas solar boost heter de här underbar sköna och snygga skorna. Så mjuka att det nästan känns som om man går i luften.
Kommentarer
Skicka en kommentar