Fortsätt till huvudinnehåll

Så många lopp.....

Jag börjar redan fundera nästa års lopp. Det finns ju så många lopp som jag vill testa. Korta lopp, roliga lopp, långa lopp, tuffa lopp, annorlunda lopp.... så många lopp.

Color Obstacle Rush... Premiärmilen... Rosa Bandet... High five... är bara några exempel.

Plus de jag redan anmält mig till: Snigel Ultra Backyard, Ragnar, UltraVasan.

Samtidigt har jag så svårt att komma ut i spåret. Det är nåt som håller mig tillbaka, som att jag inte riktigt vågar... Jag behöver en rejäl spark där bak, en spark som får mig över tröskeln och ut i spåret.

Som en skänk från ovan såg jag att en av mina inspirationskällor, Therese Konstig, drar igång en utmaning som innebär 30 minuters motion varje dag under oktober månad. Det är ju precis vad jag behöver. 30 min/dag är inte orimligt på något vis.

Jag har redan bokat in ett spinningpass till i morgon, men jag ska ändå ta en liten joggingrunda också, bara för att få känna på det. Jag pluggar hemma i morgon, så jag hinner jogga på morgonen innan jag drar i gång med studierna.

Resten av veckan får det också bli en hel del joggande. Dels för att step-passet är inställt på onsdag, dels för att jag behöver få en massa kilometer i benen inför STHLM X och Kullamannen.

Om (när) jag fixat denna utmaning, att träna 30 min/dag under hela oktober så ska jag unna mig en belöning. Visserligen är träningen i sig en belöning, men ändå. Nåt mer. Nåt jag vill ha.

Kanske jackan jag är så sugen på, den på Stadium...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.
En kommentar
Läs mer

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Vilken U N D E R B A R helg!

Min snigelstreak håller i sig och jag är nu uppe i #43. Det känns lättare och lättare, vilket ju är syftet, så jag tänker nog att jag fortsätter ett tag till. Tror jag! För i helgen har jag varit på träningshelg. Visst skulle det vara en prestationsfri helg, och det var det på ett sätt, men nog katten har vi presterat. Vi har joggat, tränat löpteknik, joggat ännu mer, tränat löpstyrka och joggat lite till. Och - nästan det häftigaste av allt - jag har badat! I torsdags träffades vi vid 17. Jag var klart pirrig, det där med att träna i grupp är inte min grej. Jag känner mig alltid så himla långsam när jag joggar med andra, och jag är alltid rädd att bli frånsprungen eller känna att jag sinkar alla andra. Så fort vi möttes kände jag att det var helt okej att vara långsam, ingen var där för att ta OS-guld. Alla var där för att lära sig mer, träna, utvecklas och må gott. Men det visste jag ju inte när jag klev ur bilen på Harge Bad&Campings parkering. Vi värmde upp och sen bö...
Skicka en kommentar
Läs mer