Fortsätt till huvudinnehåll

Så många lopp.....

Jag börjar redan fundera nästa års lopp. Det finns ju så många lopp som jag vill testa. Korta lopp, roliga lopp, långa lopp, tuffa lopp, annorlunda lopp.... så många lopp.

Color Obstacle Rush... Premiärmilen... Rosa Bandet... High five... är bara några exempel.

Plus de jag redan anmält mig till: Snigel Ultra Backyard, Ragnar, UltraVasan.

Samtidigt har jag så svårt att komma ut i spåret. Det är nåt som håller mig tillbaka, som att jag inte riktigt vågar... Jag behöver en rejäl spark där bak, en spark som får mig över tröskeln och ut i spåret.

Som en skänk från ovan såg jag att en av mina inspirationskällor, Therese Konstig, drar igång en utmaning som innebär 30 minuters motion varje dag under oktober månad. Det är ju precis vad jag behöver. 30 min/dag är inte orimligt på något vis.

Jag har redan bokat in ett spinningpass till i morgon, men jag ska ändå ta en liten joggingrunda också, bara för att få känna på det. Jag pluggar hemma i morgon, så jag hinner jogga på morgonen innan jag drar i gång med studierna.

Resten av veckan får det också bli en hel del joggande. Dels för att step-passet är inställt på onsdag, dels för att jag behöver få en massa kilometer i benen inför STHLM X och Kullamannen.

Om (när) jag fixat denna utmaning, att träna 30 min/dag under hela oktober så ska jag unna mig en belöning. Visserligen är träningen i sig en belöning, men ändå. Nåt mer. Nåt jag vill ha.

Kanske jackan jag är så sugen på, den på Stadium...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

UV45 - och dagens visdomsord!

Efter en sommar med alldeles för lite träning var det så dags för UV45. Nånstans tycker jag väl att jag borde inse att UV45 är långt, åt skogen för långt när man har kört rundor på ca 5 km hela sommaren bortsett från ett par-tre något längre. Kanske sälja sin startplats. DNS liksom. Vuxet, förståndigt, begåvad - allt som jag tydligen inte är, för jag for upp till Dalarna, checkade in på hotellet och i morse stod jag vid starten i Oxberg. Jag siktade på en lugn start då jag vet att det är en jäkla massa uppförsbackar - och det är en jäkla massa kilometer att passera. De första 5 gick för fort för min förmåga. Jag försökte hålla igen men det kändes lätt och kul. Jag drogs med. Jag höll ett tempo som funkar på en femma, en bra dag. Sen sjönk hastigheten men jag tycker ändå att det gick rätt bra i kanske 15 km. Där nånstans började det märkas att kroppen liksom gick på övertid, på att den var mer van 5 än 15, liksom. En stor orsak var kanske de där eländiga Lundbäckbackarna. D

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.