Kullamannen - med skräckblandad förtjusning!

Om 7 veckor står jag på startlinjen, på startlinjen till ett lopp vars bana beskrivs som väldigt vacker och väldigt jobbig.

Jag är verkligen tacksam över att ha vunnit de här startplatsen - tack Go Ninja Sports Club - för jag tycker det är häftigt att testa mina egna gränser. Men - nånstans finns även en känsla av att "vadihelvetharjaggettmiginpå?"

Jag har 7 veckor på mig att förbereda mig på bästa sätt. Förbereda mig genom att snäppa upp träningen och snäppa ner sockerintaget. Tappa nåt kilo, förbättra flåset - och stärka pannbenet. Ett pannben av silkespapper är rätt värdelöst, så jag behöver liksom byta material på det. Till stål, helst, men jag är nöjd om det i alla fall blir papier mache.

7 veckor, på den tiden lär jag inte kunna genomgå en metamorfos till en äkta ninja, men jag är i alla fal skyldig att göra mitt absolut bästa, nu när jag fått chansen och förmånen att vinna en av de åtråvärda platserna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En drömrunda!

#26 - kanske börjar det ge resultat nu. Efter en sen lunch, bestående av en omelett, snörade jag på mig skorna och drog i väg till spåret i Motorp. Fullständigt o-pepp, men jag hade ändå siktet inställt på 4 km. Jag gick ut lugnt, det var kvavt även om det inte var så varmt. Hög luftfuktighet, liksom. Jag behöll en snigel-fart och tuffade på.... 1 km... 2 km... inga problem.... 3 km.... fortfarande lätta fötter, och ett flås så bra att jag kunde föra en konversation med maken. Det händer inte ofta att jag kan föra ett samtal medan jag springer. Enstaka ord, ja, men inte samtal. När vi kom tillbaka mot bilen visade klockan bara 3,6 km. Inte okej, så jag tog en liten extra runda. Maken var nöjd och väntade vid bilen. Hade han inte varit med hade jag nog tagit en kilometer, eller två, extra. Nu nöjde jag mig med några hundra meter så jag kom upp i 4 km. Fördelen med det är att jag inte var slut när jag kom i mål, utan mest taggad på en ny runda i morgon.

Läs mer

20 jäkla bokstäver

20 st bokstäver som bildar orden retrokalkaneär bursit . Rena grekiskan... eller ja, latin då antar jag, men som krasst betyder " ingen jogging på minst en månad ". Det kan också översättas med " inflammation i den djupa slemsäcken i hälen " eller " stötvågsbehandling, laserbehandling och diklofenac ". Däremot kan det inte översättas med " Kullamannen om 10 dagar ". Tvärtom är det bara att avboka resan, meddela de underbara Go ninja sportsclub att jag tyvärr inte kan representera dem nästa helg (jag som var så himla glad över min startplats). Joggingen får bytas ut mot aktiv vila, dvs motionscykel (hm, ont i rumpan), cross trainer (åh, tråååkigt), promenader (om de inte känns i hälen) och styrketräning (hurra, så himla jätteskojsigt *not*). Jag borde inte klaga, det hade kunnat vara så mycket värre. Spik i foten, liksom.... Alltså får jag göra det bästa av situationen. Lägga in pass på gymmet, pass som innehåller lite kondition (på cy...

Läs mer

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...

Läs mer

I form innan femtio

Leta i den här bloggen