Fortsätt till huvudinnehåll

Börja jogga, sa de...

Det är en billig hobby, sa de... Man behöver bara ett par skor, sa de...

Hm, trailskor är ju bra i skogen men på asfalt behövs ju en annan dämpning. Dubbskor är viktigt när det är halt, så man inte halkar och skadar sig.

Kompressionstights är ju himla sköna, de håller liksom allt på plats. Liksom en bra sport-bh, så klart. Det är väldigt viktigt. Man vill ju inte träna i en gammal bomullströja, den blir så tung när den blir svettig. En funktions-tisha måste man ju ha. Inte bara en, så ofta hinner man ju inte tvätta. Ett bra underställ är ett måste om man ska springa ute på vintern. En träningsjacka på vintern, så klart, så man inte fryser, och en som är lite vind- och vattentät till höst och vår.

Att mäta sina framgångar är ju både peppande och kul. En bra sportklocka är ju absolut nödvändig, med andra ord. När man lyssnar på musik slipper man höra sitt eget flås, så ett par trådlösa hörlurar är nästan livsnödvändigt.

För att ha mål att träna mot är ju lopp en kul grej. Bara i år har jag deltagit i:

Snigelloppet - vinter
STHLM trail
Tjejmilen 21 k
GöteborgsVarvet
Stockholm high five
Snigelloppet - sommar
STHLM 10
Rallarrundan
Semesterloppet (på Åland)
STHLM urban trail
UltraVasan 45
Stafesten
Göteborg Urban run

Kvar är STHLM x och Kullamannen.

Väldigt få lopp går i Hallsberg eller ens i Närke, så en hotellnatt - eller två - måste det ofta bli.

Börja jogga, sa de. Det är en billig hobby, sa de. Du behöver bara ett par bra skor, sa de.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En drömrunda!

#26 - kanske börjar det ge resultat nu. Efter en sen lunch, bestående av en omelett, snörade jag på mig skorna och drog i väg till spåret i Motorp. Fullständigt o-pepp, men jag hade ändå siktet inställt på 4 km. Jag gick ut lugnt, det var kvavt även om det inte var så varmt. Hög luftfuktighet, liksom. Jag behöll en snigel-fart och tuffade på.... 1 km... 2 km... inga problem.... 3 km.... fortfarande lätta fötter, och ett flås så bra att jag kunde föra en konversation med maken. Det händer inte ofta att jag kan föra ett samtal medan jag springer. Enstaka ord, ja, men inte samtal. När vi kom tillbaka mot bilen visade klockan bara 3,6 km. Inte okej, så jag tog en liten extra runda. Maken var nöjd och väntade vid bilen. Hade han inte varit med hade jag nog tagit en kilometer, eller två, extra. Nu nöjde jag mig med några hundra meter så jag kom upp i 4 km. Fördelen med det är att jag inte var slut när jag kom i mål, utan mest taggad på en ny runda i morgon.
Skicka en kommentar
Läs mer

20 jäkla bokstäver

20 st bokstäver som bildar orden retrokalkaneär bursit . Rena grekiskan... eller ja, latin då antar jag, men som krasst betyder " ingen jogging på minst en månad ". Det kan också översättas med " inflammation i den djupa slemsäcken i hälen " eller " stötvågsbehandling, laserbehandling och diklofenac ". Däremot kan det inte översättas med " Kullamannen om 10 dagar ". Tvärtom är det bara att avboka resan, meddela de underbara Go ninja sportsclub att jag tyvärr inte kan representera dem nästa helg (jag som var så himla glad över min startplats). Joggingen får bytas ut mot aktiv vila, dvs motionscykel (hm, ont i rumpan), cross trainer (åh, tråååkigt), promenader (om de inte känns i hälen) och styrketräning (hurra, så himla jätteskojsigt *not*). Jag borde inte klaga, det hade kunnat vara så mycket värre. Spik i foten, liksom.... Alltså får jag göra det bästa av situationen. Lägga in pass på gymmet, pass som innehåller lite kondition (på cy...
Skicka en kommentar
Läs mer

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...
Skicka en kommentar
Läs mer