Fortsätt till huvudinnehåll

120 dagar kvar

I dag har jag haft en plugg-dag. Suttit hemma vid datorn och skrivit i timmar. Jag har inte pluggat på över 15 år, så jag känner mig lite ringrostig men det blir nog bra.

Till frukost blev det Milchreis, typ kall risgrynsgröt, eller RisiFrutti utan sylt. Det är godare än det låter, jag lovar.

Utmaningen kom väl snarare när jag satt hela förmiddagen, med böcker och datot, och inte kunde småäta. Men det gick bra.

Till lunch åt jag kycklingpytt. Lättlagat och smidigt. Lite kaffe på det och en stunds pluggande till, sen var det mos i hjärnan. Då bytte jag aktivitet och plockade fram vår nya slow juicer istället. En väldig massa äpplen (och lite annat) senare såg köket ut som ett slagfält.

Då bytte jag om och drog i väg på en runda i spåret. Jag skulle ljuga om jag sa att jag var särskilt sugen på det, men jag kände inte efter så noga utan knöt på mig skorna och drog i väg.

Som vanligt gick jag ett par hundra meter först, dels för att värma upp lite, dels för att jag inte fixar att börja jogga i uppförsbacke. Jag joggade mot spåret och det kändes rätt okej. Jag höll ett lagom tempo, med mina mått mätt, och när jag kom fram till lilla stigen in till spåret joggade jag även där. Inte snabbt, men ändå bibehållet joggingsteg. Väl i spåret börjar man med en seg motluta. Jag fixade inte hela men mer än jag brukar, så jag var nöjd ändå.

Resten av spåret gick riktigt bra. Jag tänkte inte ens att jag blev trött ens i de partier där jag brukar tycka det är tungt. Utom den allra sista biten, kanske 30 meter. De borde jag kunna fixa med pannben och vrånghet, men tydligen inte. Det kan ju bero på att mitt pannben är tunt som silkespapper.

Jag fixade inte riktigt hela mördarbacken heller, den backe som avslutar rundan, men jag klarade halva vilket är mer än jag brukar klara.

Sammantaget är jag väldigt nöjd med rundan, för det kändes helt okej och jag blev så där lagom svettig och trött. Inte sop-slut utan lagom slut.

Väl hemma blev det ett par knäckemackor, en skön dusch, ett besök på Ica och sen hem och fixa mat för då höll jag på att svälta ihjäl. Grillad kyckling och lite potatissallad.

Sammantaget har det varit en riktigt bra dag, med såväl mat som motion - och pluggande - så jag känner mig nöjd och ger mig själv godkänt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...

Vilken U N D E R B A R helg!

Min snigelstreak håller i sig och jag är nu uppe i #43. Det känns lättare och lättare, vilket ju är syftet, så jag tänker nog att jag fortsätter ett tag till. Tror jag! För i helgen har jag varit på träningshelg. Visst skulle det vara en prestationsfri helg, och det var det på ett sätt, men nog katten har vi presterat. Vi har joggat, tränat löpteknik, joggat ännu mer, tränat löpstyrka och joggat lite till. Och - nästan det häftigaste av allt - jag har badat! I torsdags träffades vi vid 17. Jag var klart pirrig, det där med att träna i grupp är inte min grej. Jag känner mig alltid så himla långsam när jag joggar med andra, och jag är alltid rädd att bli frånsprungen eller känna att jag sinkar alla andra. Så fort vi möttes kände jag att det var helt okej att vara långsam, ingen var där för att ta OS-guld. Alla var där för att lära sig mer, träna, utvecklas och må gott. Men det visste jag ju inte när jag klev ur bilen på Harge Bad&Campings parkering. Vi värmde upp och sen bö...