Fortsätt till huvudinnehåll

Pang - in i väggen, typ!

Jag inledde veckan med styrketräning. Inte så himla skoj, men ändå inte så fasansfullt.

På tisdagen var det föräldramöte, så då kom jag inte hem förrän vid 19.30 och då var jag rätt mör i huvudet. Jag bytte snabbt om och tog en rask promenad. Inte alls dumt efter en lång och intensiv dag på jobbet.

På onsdagen var det kaos. En dag som började med en fyra timmar lång sittning med skolans psykolog, passerade sedan via dokumentation, SPSM-kurs, föräldramöte och lite annat smått och gott. Klockan var över 20 innan jag ens satte mig i bilen för att rulla hemåt, och då var jag trött så det gjorde ont. Att jag dessutom visste att mjölken var slut hemma fick mig nästan att gråta, för kaffe utan mjölk på morgonen är inget alternativ liksom. Alltså var det bara att svänga förbi Coop och handla på väg hem.

Väl hemma, strax före 21, kraschade jag i soffan. Det fanns inte på kartan att jag då skulle byta om och ta en runda. Alltså sprack min fina EnHalvtimmeOmDagen redan på dag 3.

Gårdagen var inte lika lång, men satan så intensiv. Jag tog beslutet att inte ens fundera på en runda, utan jag prioriterade vila och kastade mig i soffan när jag kom hem. Det var nog ett klokt beslut, tror jag.

I dag har jag pluggat och varit på en överlämning. Jag har ännu inte bestämt om jag ska köra en fredagsfys, eller som jag ska hoppa det. Här är dilemmat med att inte ha en pågående streak, det är lättare att stå över. Samtidigt har denna vecka varit absurt energikrävande, så kanske är det just soffhäng jag behöver.

Jag vet att det är skönt med fredagsföre före fredagsmys, men den här veckan har tagit kål på mig, jag är helt tömd, så kanske är det bättre att avstå en dag till.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

#3 - blir det väl då

4,2 km i denna värme. Inte snabbt, inte snyggt - men genomfört. Som lite extra utmaning körde jag 3 ggr upp och ner i en liten backe, bara för att liksom. Det gick bättre i dag. Inte bra, men bättre. Men nåt är det som gör att hela kroppen känns blytung, att jag känner det som om jag har sirap i kroppen och gjutjärn i skorna. I morgon ska jag ta blodprov, mest för att utesluta att det inte beror på sköldkörteln. Jag vet att de symptom som uppkommer då är rätt diffusa, men många av dem stämmer in på mig. Extrem trötthet Sömn gör inte att man känner sig piggare (dålig sömnkvalitet) Förlorad uthållighet Intolerans mot fysisk aktivitet Kraschar efter 15.00 på em Dålig koncentration Förlust av motivation Vill vara ensam Andfåddhet Astma Svårighet att ta ett djupt andetag Torr hud Ljud i öronen (väsande, ringande) Sug efter söta saker Hälsporre (plantar fasciitis) Ingen mens eller lätt mens PMS Suddig syn Symptomen har jag hittat på sköldkörtelförbundets hemsida, men...

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.