Fortsätt till huvudinnehåll

Här ligger jag i min soffa

Snorig och lite lagom ynklig har jag bänkat mig i soffan i stället för på hotell i Göteborg. Inget Midnattslopp för mig, det är bara att inse. Jag får ta det ett annat år, det är bara att inse.

Istället ligger jag och funderar på hur jag ska lägga upp träningen i höst och vinter. Inte så att jag vill ha ett strikt träningsprogram, men en liten plan skadar inte.

Jag hade ju tänkt dra igång en ny runstreak så fort förkylningen gått över. Samtidigt så skulle jag må gott av varierad träning, vilket känns svårt under en runstreak. Alltså tänker jag om, tänker bättre.

Istället för en runstreak kör jag EnHalvtimmeOmDagen. Minst 30 min motion varje dag, ombytt och svettigt är de enda kraven. Styrka, jogging, cykel, trappor, cross trainer.... what so ever - men 30 min per dag är minimum.


Målet är att stärka upp hela kroppen, kanske bygga upp nån liten muskel och dessutom tappa några kilon och centimetrar.

Jag kände, under UltraVasan, att min kropp inte är så stark som den borde. Överkroppen behövs också när man joggar, det var rätt uppenbart. Jag hade grym träningsvärk i ryggen efteråt.



Till det ingår också att ta tag i matvanorna. Jag tror jag hoppar LCHF. Även om jag vet att jag tappar i vikt av det, vet jag också att jag rätt snabbt blir äcklad av allt fett. istället skippar jag socker och vitt mjöl, framför allt på veckorna.

Överhuvudtaget ska det jag stoppar i munnen vara så lite processat som möjligt. Jag tror det är en hållbar, hälsosam och bra tanke.

Målet är att skapa hållbara vardagsvanor där maten är både god och hälsosam.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

UV45 - och dagens visdomsord!

Efter en sommar med alldeles för lite träning var det så dags för UV45. Nånstans tycker jag väl att jag borde inse att UV45 är långt, åt skogen för långt när man har kört rundor på ca 5 km hela sommaren bortsett från ett par-tre något längre. Kanske sälja sin startplats. DNS liksom. Vuxet, förståndigt, begåvad - allt som jag tydligen inte är, för jag for upp till Dalarna, checkade in på hotellet och i morse stod jag vid starten i Oxberg. Jag siktade på en lugn start då jag vet att det är en jäkla massa uppförsbackar - och det är en jäkla massa kilometer att passera. De första 5 gick för fort för min förmåga. Jag försökte hålla igen men det kändes lätt och kul. Jag drogs med. Jag höll ett tempo som funkar på en femma, en bra dag. Sen sjönk hastigheten men jag tycker ändå att det gick rätt bra i kanske 15 km. Där nånstans började det märkas att kroppen liksom gick på övertid, på att den var mer van 5 än 15, liksom. En stor orsak var kanske de där eländiga Lundbäckbackarna. D

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.