Fortsätt till huvudinnehåll

#EnHalvtimmeOmDagen

I dag fick jag tummen ur och besökte gymmet. Det var länge sen jag tränade mina stackats muskler, så länge sen att de blev riktigt förvånade.

Eftersom jag jagar joggande kilometer för att nå 100 mil på ett år har jag sällan tålamod att träna annat än just jogging. Lite synd, jag tror ju att jag behöver annat också. Och just nu har jag mer lust att träna annat än att flåsa runt i spåret, lite variation.

Jag började med att ta en kilometer på cross trainer. Cross trainer är en maskin som visserligen är svettig och jobbig, men det är också en slags tidsmaskin. Tiden går nämligen otroligt mycket långsammare på en cross trainer. 5 minuter på en cross trainer motsvarar ca 15 minuter i den vanliga världen.

En kilometer tog 6-7 minuter, sen kände jag mig lite lagom varm. Då gick jag över till styrkemaskinerna. 2 maskiner som tränade ben, framsida och baksida lår. Armar behöver också tränas, fylla ut gäddhänget lite så där, och axlarna behöver stärkas upp. Mage och rygg fick också en liten duvning. Lite mjölksyra, men inte på värsta viset. Antagligen kunde jag ha haft tyngre motstånd. Nu körde jag på 6.an (7.an på ett par stycken) -  15/12/10 repetitioner.

Det enda jag inte körde var rumpa. Det behöver jag hitta en övning/maskin för. Jag skulle ju kunna fråga nån som jobbar på gymmet, det är ju liksom sånt de är till för.

I morgon är det föräldramöte på skolan, så då blir det sent hem. Jag misstänker att jag nöjer mig med en promenad då, efteråt. Lite jogging på onsdag och torsdag borde funka och sen kanske styrka på fredag igen.

Det andra momentet, ätandet, har inte fungerat riktigt lika bra. Musli till frukost, räkmacka till förmiddagsfikat och ett par Käck efter gymmet var väl inte de bästa av alla val man kan göra. Nåväl, det kunde varit värre.

I morgon är en ny dag...


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.
En kommentar
Läs mer

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Vilken U N D E R B A R helg!

Min snigelstreak håller i sig och jag är nu uppe i #43. Det känns lättare och lättare, vilket ju är syftet, så jag tänker nog att jag fortsätter ett tag till. Tror jag! För i helgen har jag varit på träningshelg. Visst skulle det vara en prestationsfri helg, och det var det på ett sätt, men nog katten har vi presterat. Vi har joggat, tränat löpteknik, joggat ännu mer, tränat löpstyrka och joggat lite till. Och - nästan det häftigaste av allt - jag har badat! I torsdags träffades vi vid 17. Jag var klart pirrig, det där med att träna i grupp är inte min grej. Jag känner mig alltid så himla långsam när jag joggar med andra, och jag är alltid rädd att bli frånsprungen eller känna att jag sinkar alla andra. Så fort vi möttes kände jag att det var helt okej att vara långsam, ingen var där för att ta OS-guld. Alla var där för att lära sig mer, träna, utvecklas och må gott. Men det visste jag ju inte när jag klev ur bilen på Harge Bad&Campings parkering. Vi värmde upp och sen bö...
Skicka en kommentar
Läs mer