Fortsätt till huvudinnehåll

#EnHalvtimmeOmDagen

I dag fick jag tummen ur och besökte gymmet. Det var länge sen jag tränade mina stackats muskler, så länge sen att de blev riktigt förvånade.

Eftersom jag jagar joggande kilometer för att nå 100 mil på ett år har jag sällan tålamod att träna annat än just jogging. Lite synd, jag tror ju att jag behöver annat också. Och just nu har jag mer lust att träna annat än att flåsa runt i spåret, lite variation.

Jag började med att ta en kilometer på cross trainer. Cross trainer är en maskin som visserligen är svettig och jobbig, men det är också en slags tidsmaskin. Tiden går nämligen otroligt mycket långsammare på en cross trainer. 5 minuter på en cross trainer motsvarar ca 15 minuter i den vanliga världen.

En kilometer tog 6-7 minuter, sen kände jag mig lite lagom varm. Då gick jag över till styrkemaskinerna. 2 maskiner som tränade ben, framsida och baksida lår. Armar behöver också tränas, fylla ut gäddhänget lite så där, och axlarna behöver stärkas upp. Mage och rygg fick också en liten duvning. Lite mjölksyra, men inte på värsta viset. Antagligen kunde jag ha haft tyngre motstånd. Nu körde jag på 6.an (7.an på ett par stycken) -  15/12/10 repetitioner.

Det enda jag inte körde var rumpa. Det behöver jag hitta en övning/maskin för. Jag skulle ju kunna fråga nån som jobbar på gymmet, det är ju liksom sånt de är till för.

I morgon är det föräldramöte på skolan, så då blir det sent hem. Jag misstänker att jag nöjer mig med en promenad då, efteråt. Lite jogging på onsdag och torsdag borde funka och sen kanske styrka på fredag igen.

Det andra momentet, ätandet, har inte fungerat riktigt lika bra. Musli till frukost, räkmacka till förmiddagsfikat och ett par Käck efter gymmet var väl inte de bästa av alla val man kan göra. Nåväl, det kunde varit värre.

I morgon är en ny dag...


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

UV45 - och dagens visdomsord!

Efter en sommar med alldeles för lite träning var det så dags för UV45. Nånstans tycker jag väl att jag borde inse att UV45 är långt, åt skogen för långt när man har kört rundor på ca 5 km hela sommaren bortsett från ett par-tre något längre. Kanske sälja sin startplats. DNS liksom. Vuxet, förståndigt, begåvad - allt som jag tydligen inte är, för jag for upp till Dalarna, checkade in på hotellet och i morse stod jag vid starten i Oxberg. Jag siktade på en lugn start då jag vet att det är en jäkla massa uppförsbackar - och det är en jäkla massa kilometer att passera. De första 5 gick för fort för min förmåga. Jag försökte hålla igen men det kändes lätt och kul. Jag drogs med. Jag höll ett tempo som funkar på en femma, en bra dag. Sen sjönk hastigheten men jag tycker ändå att det gick rätt bra i kanske 15 km. Där nånstans började det märkas att kroppen liksom gick på övertid, på att den var mer van 5 än 15, liksom. En stor orsak var kanske de där eländiga Lundbäckbackarna. D

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.