Fortsätt till huvudinnehåll

#20 - DBPL

I dag fick det bli en fyra efter jobbet. Spåret här hemma är rätt trist men jag orkade inte åka i väg till något annat spår. Jag snörade på mig skorna och drog i väg, rätt opepp om sanningen ska fram. Ville mest bara ha det gjort.

Benen rullade på rätt bra nerför backen och när jag närmade mig spåret kändes det bra. Jag tog en liten gåvila i ett segt motlut men sen joggade jag nästa ändå upp för den där mega-sega backen som jag har så svårt för. Den besår av en flack motluta som sedan övergår i en lite brantare avslutning. Vi pratar inte om höjdskillnader på så jättemånga meter, men jag tycker backen är svinjobbig. I vanliga fall dör jag redan vid foten av den backen, alltså vid den flacka delen, men i dag fixade jag att jogga ända fram till den sista, lite brantare delen. BRA DÄR!

Resten av rundan joggade jag hela, ändra fram tills spåret tar slut och man kommer ut på cykelbanan. Där gick jag några steg innan jag började jogga igen och jag joggade fram till mördarbacken. Där vek jag ner mig. Totalt!

Jag gick uppför backen men sen var det bara att jogga igen. När klockan signalerade 4 km hade jag en snittid på 7.03 min/km. Alls inte någon rekordtid, men det var ändå DenBästaPåLänge, i alla fall vad gäller känslan.

Med tanke på att det nu bara är några dagar kvar till UltraVasan känns det ju bra att formen i alla fall inte går neråt.

Efter UV i fjol, när det snarare var swimrun, hade jag en dröm om att fixa UV under 6 timmar. Jag inbillade mig att det borde vara rimligt, med tanke på att jag slafsat fram i lera och vatten och då klarat det på ca 6.14. Vad jag liksom inte ens kunnat föreställa mig då, var denna sommars värme. Jag har absolut inte tränat lika mycket som i fjol, inte på långa vägar.

Med andra ord ändrar jag på målsättningen.

Precis som i fjol delar jag upp det i tre delar.
Målet är att komma i mål - jag är nöjd om jag klarar det.
Förhoppningen är att klara det under 6.30 - jag tänkte säga 7 timmar, men vad fasen, lite ambitioner måste man ju ha.
Drömmen är att klara det under 6.14 - då jäklar ska jag fira!





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

Vilken U N D E R B A R helg!

Min snigelstreak håller i sig och jag är nu uppe i #43. Det känns lättare och lättare, vilket ju är syftet, så jag tänker nog att jag fortsätter ett tag till. Tror jag! För i helgen har jag varit på träningshelg. Visst skulle det vara en prestationsfri helg, och det var det på ett sätt, men nog katten har vi presterat. Vi har joggat, tränat löpteknik, joggat ännu mer, tränat löpstyrka och joggat lite till. Och - nästan det häftigaste av allt - jag har badat! I torsdags träffades vi vid 17. Jag var klart pirrig, det där med att träna i grupp är inte min grej. Jag känner mig alltid så himla långsam när jag joggar med andra, och jag är alltid rädd att bli frånsprungen eller känna att jag sinkar alla andra. Så fort vi möttes kände jag att det var helt okej att vara långsam, ingen var där för att ta OS-guld. Alla var där för att lära sig mer, träna, utvecklas och må gott. Men det visste jag ju inte när jag klev ur bilen på Harge Bad&Campings parkering. Vi värmde upp och sen bö...

Stockholm high five - och avslutning på maj

Min utmaning, att köra sockerfritt och snigelstreak de sista 13 dagarna av maj, tog slut i går. Jag höll ut, joggade varje dag och avstod sötsaker och skräpmat. Det hela avslutades med High five i går, i Stockholm. Loppet kändes bra. Perfekt väder, bra bana, underbara funktionärer. Jag försökte hålla igen i början, men det är så himla lätt att dras med av omgivningen. Första kilometern klockade jag på 6:42, vilket är på tok för snabbt. Andra kilometern var mer lagom, 7:21, men den tredje gick snabbt igen - 6:55. Vid 3,5 km kom en uppförsbacke (ja, det kom några tidigare också men de fixade jag) och då tog jag slut. Jag valde att gå ca 100 m, sen joggade jag i några hundra meter innan jag blev tvungen att gå ca 100 m till. Trots detta fixade jag den kilometern på 7:12. In i mål var det sedan inte fullt 1 km, så den biten fixade jag på 5:29. Min sluttid blev 34:00 min. Inget världsrekord, men jag är grymt nöjd. Efter loppet åt vi pasta i kvällssolen innan vi gick tillbaka till ...