Fredagsfys före fredagsmys, det vet ju alla :-) Alltså bytte jag om efter jobbet och for upp till Motorp, min favoritrunda häromkring. 5 km var planen.
Jag gick ut lugnt, det är ju trots allt 25 grader, och målet var mest bara att mysjogga.Den första km kändes helt okej, och även om det var varmt så kände jag mig inte stekt. Jag tog en liten gåvila uppför backen, joggade vidare , tog en liten gåvila och joggade vidare.
Vid 3 km kände jag att det var riktigt skönt, svettigt och varmt, men skönt. Jag beslöt mig för att utöka rundan och ta lilla spåret också, eller kanske till och med trean. Vid ca 3,5 hade jag bestämt mig, jag skulle ta 3 km till efter femman. Ett par hundra meter senare ändrade jag mig - hastigt.
Jättehastigt! På typ en hundradels sekund. Ungefär så lång tid tog det för att att liksom byta från mysjogg till magplask. Rätt var det var så bara låg jag där, platt på mage, fälld av en uppkäftig och lömsk jävla rot som stack upp.
Snabbt upp, en blick över axeln - pust, ingen hade sett - och så borsta bort damm och sand. Jag fortsatte gå, lite omskakad men inte skadad. Ena handleden kändes inte helt okej, och en kort stund var jag lite orolig att nåt var sönder, men det blev liksom inte värre och efter några hundra meter joggade jag lite försiktigt in i mål. Däremot gav jag mig inte ut på en runda till.
Lite omruskad, men oskadd, sitter jag nu i soffan och inser att jag hade tur. Handleden känns inget nu, och även om ena knäet är lite ömt hade det kunnat gå betydligt värre med tanke på att jag verkligen stöp rakt fram och tog emot mig med händerna.
Jag väljer att se det som ett tecken på att jag inte är så otroligt jättegammal, trots allt, för då hade jag nog brutit nåt.
Attans rötter. Själv har jag sniglat med kryckor ca 10 dagar, så visst kan man snigla med stödhjul
SvaraRadera