Fortsätt till huvudinnehåll

#49

I 49 dagar i sträck har jag joggat. Eller gåggat snarare, jogging med inslag av gång. Sammanlagt har jag fått ihop 209,2 km, eller 4,2 km i snitt. Inte så illa, om jag får säga det själv.

Sammanlagt under 2018 har jag fått ihop drygt 45 mil och mer ska det bli. Även om jag inte är snabb (hallå, jag är ju medlem i Team Snigel) så gör jag ändå mer än vad många andra gör.

Efter att ha haft flera veckor med väldigt tunga rundor känner jag nu att det är lite lättare. I torsdags sprang jag STHLM10 och det var mitt livs tredje snabbaste mil. Det kändes så himla skönt, jag njöt av hela rundan. Så önskar jag att alla rundor var. Sen dess har jag visserligen inte haft någon blytung runda, så kanske kan man våga hoppas på en liten formkurva. Nu är det bara att fortsätta denna positiva trend, tänker jag.

Vi har ju en liten utmaning i vår facebook-grupp, om att hinna jogga ihop 10 mil innan midsommar, på sammanlagt 7 veckor. Tydligen var det en alldeles för lätt utmaning för vi är många som nu är uppe i närmare det dubbla, några till och med på det tredubbla. Nästa utmaning får jag alltså lägga upp lite annorlunda, lite svårare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

#3 - blir det väl då

4,2 km i denna värme. Inte snabbt, inte snyggt - men genomfört. Som lite extra utmaning körde jag 3 ggr upp och ner i en liten backe, bara för att liksom. Det gick bättre i dag. Inte bra, men bättre. Men nåt är det som gör att hela kroppen känns blytung, att jag känner det som om jag har sirap i kroppen och gjutjärn i skorna. I morgon ska jag ta blodprov, mest för att utesluta att det inte beror på sköldkörteln. Jag vet att de symptom som uppkommer då är rätt diffusa, men många av dem stämmer in på mig. Extrem trötthet Sömn gör inte att man känner sig piggare (dålig sömnkvalitet) Förlorad uthållighet Intolerans mot fysisk aktivitet Kraschar efter 15.00 på em Dålig koncentration Förlust av motivation Vill vara ensam Andfåddhet Astma Svårighet att ta ett djupt andetag Torr hud Ljud i öronen (väsande, ringande) Sug efter söta saker Hälsporre (plantar fasciitis) Ingen mens eller lätt mens PMS Suddig syn Symptomen har jag hittat på sköldkörtelförbundets hemsida, men...

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.