Fortsätt till huvudinnehåll

428 dagar

Om 428 dagar fyller jag 50 år. Femtio. Det är väl det definitiva tecknet på att man inte är ung längre.

Alltså är det hög tid att ta tag i sin hälsa. Jag är inte snäll mot min kropp och mår antagligen bättre än jag egentligen förtjänar. Jag inser att det knappast kommer att hålla i sig hur länge som helst, att jag kommer att få betala för det.

I dagsläget sköter jag alls inte min kost. Jag äter på tok för fel. Mycket socker, mycket snabba kolhydrater över huvud taget. Mycket snabbmat, det är j så himla smidigt och att laga mat är ju så tråkigt. Frukt och grönt är väl gott men av någon anledning blir de ändå för lite sånt.

Vad gäller motion så försöker jag ju jogga regelbundet men så länge jag inte tar det på allvar, och så länge jag inte sköter maten, så har jag svårt att se nån större framgång. Trots alla kilometer i spåret får jag inte till flåset. Dessutom saknar jag pannben. När det blir jobbigt så går jag.

Utöver detta tillbringar jag alldeles för mycket tid stillasittande, både på jobbet och hemma, vilket jag också tror är skadligt på sikt.

Så vad är det då jag vill åstadkomma?

Jag vill förbättra min kondition.
Jag vill bli mer vardagsaktiv.
Jag vill förbättra mina kostvanor.

Jag vill tappa 10 kg.

För att veta om jag lyckas behöver jag ju ha mätbara mål.


  • Konditionen kan jag mäta genom att, kanske en gång i månaden, köra ett sånt där pulstest på löpband. Alltså, när man ska jogga i 20 min och behålla pulsen på 135 slag/min. Om jag då hinner längre sträcka på samma tid och med samma snittpuls, då har jag ju förbättrat konditionen.
  • Vardagsaktiviteten är också ganska lätt att mäta. Jag har ju alltid min VivoActive på mig. Mitt mål får bli att snitta på minst 10 000 steg/dag.
  • Kostvanor då? Det är ju svårare att mäta, men jag får dra ner på socker. Inte en massa godis och skräp under veckorna utan bara på helger, och då inte i hur stora mängder som helst.
  • Vikten är ju  galet lätt att mäta. Upp på vågen bara. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

Det där med förtroendekapital....

Ni vet där med att man lovar nåt, och sen inte håller det? Hur man liksom bränner sitt förtroendekapital, att man slutar lita på en sån person rätt snabbt... Jag borde ligga på minus nu. Efter jobbet åkte jag hem, rätt slut efter en låååååång dag vid datorn. Jag lovade mig själv kaffe och sen en kort runda. Bara så pass att jag inte skulle bryta min snigelstreak. När kaffet landat snörade jag på mig skorna och gav mig ut. Min plan var genvägen till spåret, halva rundan och sen hem den andra vägen . Jag lovade mig själv att jag bara skulle behöva jogga fram till mördarbacken som ligger ca 500 m hemifrån. Den orkar jag inte jogga uppför, så jag brukar undvika den om det är möjligt. Väl ute var det så pass skönt, friskt och syrerikt, att jag ändrade min plan till genvägen till spåret, hela varvet runt och så genvägen hem. Benen kändes rätt okej, flåset hängde med och allt kändes rätt bra. Jag fixade ett par motlutor som jag sällan orkar, men i dag gick det bra. Just vid stället där ...

Vilken U N D E R B A R helg!

Min snigelstreak håller i sig och jag är nu uppe i #43. Det känns lättare och lättare, vilket ju är syftet, så jag tänker nog att jag fortsätter ett tag till. Tror jag! För i helgen har jag varit på träningshelg. Visst skulle det vara en prestationsfri helg, och det var det på ett sätt, men nog katten har vi presterat. Vi har joggat, tränat löpteknik, joggat ännu mer, tränat löpstyrka och joggat lite till. Och - nästan det häftigaste av allt - jag har badat! I torsdags träffades vi vid 17. Jag var klart pirrig, det där med att träna i grupp är inte min grej. Jag känner mig alltid så himla långsam när jag joggar med andra, och jag är alltid rädd att bli frånsprungen eller känna att jag sinkar alla andra. Så fort vi möttes kände jag att det var helt okej att vara långsam, ingen var där för att ta OS-guld. Alla var där för att lära sig mer, träna, utvecklas och må gott. Men det visste jag ju inte när jag klev ur bilen på Harge Bad&Campings parkering. Vi värmde upp och sen bö...