Fortsätt till huvudinnehåll

En sommarutmaning

Nu har jag formulerat min sommarutmaning. Jag ska köra en liten poängjakt.

Varje dag, under 5 sommarveckor, ska jag jaga poäng. Max 3 p/dag får jag kryssa och om jag hinner få ihop 100 p innan sista juli ska jag beställa tid för att fixa mina ögonfransar. Inte såna där långa spindelfransar, men färg och lash lift. 100 p på 35 dagar är strax under 3 p/dag i snitt, vilket innebär att jag inte får slöa till nåt i sommar. PERFEKT alltså!

För att göra det enkelt, synligt och peppande ska jag skriva ut en sån här tabell. Då är det lätt att kryssa, och på så sätt också sporras att jaga poäng hoppas jag.


27/6
28/6
29/6
30/6
1/7
2/7
3/7
Minst 30 min sammanhängande







Minst 15 000 steg







Före frukost







2 pass på samma dag







styrketräning







Minst 10 km







Intervaller i någon form










4/7
5/7
6/7
7/7
8/7
9/7
10/7
Minst 30 min sammanhängande







Minst 15 000 steg







Före frukost







2 pass på samma dag







styrketräning







Minst 10 km







Intervaller i någon form









11/7
12/7
13/7
14/7
15/7
16/7
17/7
Minst 30 min sammanhängande







Minst 15 000 steg







Före frukost







2 pass på samma dag







styrketräning







Minst 10 km







Intervaller i någon form









18/7
19/7
20/7
21/7
22/7
23/7
24/7
Minst 30 min sammanhängande







Minst 15 000 steg







Före frukost







2 pass på samma dag







styrketräning







Minst 10 km







Intervaller i någon form









25/7
26/7
27/
28/7
29/7
30/7
31/7
Minst 30 min sammanhängande







Minst 15 000 steg







Före frukost







2 pass på samma dag







styrketräning







Minst 10 km







Intervaller i någon form








Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag hade en dröm

Eller kanske ett mål.... Jag siktade på att vara i form innan jag fyllde femtio. Jag fyllde i tisdags, och jag firade det genom att jogga 10 jäkla kilometer. 10 - en hel mil! Utan gåvila. Tre varv som innehöll två moment som jag inte brukar fixa utan att gå. Nu tog jag dem TRE (!) gånger - frivilligt. Kanske är det ett sätt att mäta form på - att man faktiskt orkar jogga 10 km. Även om det inte går snabbt, jag menar, man har ju sitt snigelrykte att tänka på. Min snigelstreak närmar sig 50 och jag känner att jag blir starkare. Jag undviker inte uppförsbackar lika mycket, och jag besegrar den ena mentala "omöjliga sträcka" efter den andra. Och för varje gång känner jag mig lite kaxigare, lite nöjdare, lite drygare - precis som man ska.

UV45 - och dagens visdomsord!

Efter en sommar med alldeles för lite träning var det så dags för UV45. Nånstans tycker jag väl att jag borde inse att UV45 är långt, åt skogen för långt när man har kört rundor på ca 5 km hela sommaren bortsett från ett par-tre något längre. Kanske sälja sin startplats. DNS liksom. Vuxet, förståndigt, begåvad - allt som jag tydligen inte är, för jag for upp till Dalarna, checkade in på hotellet och i morse stod jag vid starten i Oxberg. Jag siktade på en lugn start då jag vet att det är en jäkla massa uppförsbackar - och det är en jäkla massa kilometer att passera. De första 5 gick för fort för min förmåga. Jag försökte hålla igen men det kändes lätt och kul. Jag drogs med. Jag höll ett tempo som funkar på en femma, en bra dag. Sen sjönk hastigheten men jag tycker ändå att det gick rätt bra i kanske 15 km. Där nånstans började det märkas att kroppen liksom gick på övertid, på att den var mer van 5 än 15, liksom. En stor orsak var kanske de där eländiga Lundbäckbackarna. D

Bara en dag kvar...

Av maj alltså, och min planerade snigelstreak. I morgon är det ju Stockholm High Five, så jag går ju liksom i mål med pompa och ståt på Stockholms stadion. Eller mål och mål.... det får vi se..... kanske fortsätter jag min streak. Det är ju så himla smidigt att inte behöva fundera på om jag ska jogga eller inte. Dessutom känner jag ju att det ger resultat. Jag blir både snabbare och starkare, jag orkar längre sträckor och jag blir inte kräkslut. I dag tog vi en runda i Eko-parken här i samhället. 12 grader, regn och halv storm (bara motvind, jag lovar). Trots detta, och trots att maken liksom agerade hare med betydligt högre tempo än jag egentligen fixar, så blev det 2,5 km utan gåvila. Kanske, kanske, kanske kan jag - innan sommaren är slut - jogga en mil utan gåvila. Kanske. Det vore himla skoj.